fredag 30 januari 2015

Vinnaren av värmesulor från Kjell & Co är...

... Jenny i Uddevalla. Grattis!

Hoppas att de värmer gott i vinter och att du får lika mycket glädje av dem som jag har.

Tack till alla som mailat in intresse, ni är verkligen utspridda över hela Sverige. Den här fina dikten kom från Robert i Bunkeflostrand:

Värmesulor så varma och fina,
passar perfekt för de frusna fötterna mina,
värmer mig när jag fryser,
omhuldar mig när jag är förkyld och nyser.

Istället för att jämt köra bil,
kan jag nu på min cykel susa fram som en pil.



 

Gänget på Kjell & Co är ju jättetrevliga och verkar gilla oss cyklister. Nu har det dykt upp ett nytt paket här hemma och den här gången ska jag få prova värmehandskar, även de är batteridrivna och uppladdningsbara. Mer information om handskarna hittar ni här och en rapport om hur de fungerar, både vid alpin utförsåkning och vintercykling kommer inom ett par veckor.

Tills vidare missar ni väl inte Cykelcross-VM till helgen. Tabor i Tjeckien står värd för världsmästerskapet och nog tror vi väl lite extra på ett generationsskifte å pallen? Eller blir det en otippad hemmaseger, långt och smalt eller gammalt och rutinerat. Det är vidöppet och fantastiskt spännande. Synd att man missar det...


torsdag 22 januari 2015

Vinn ett par värmesulor från Kjell & Co.

Så nöjda blev Kjell & Co över lite publicitet, att de bestämde sig för att posta ett par nya värmesulor till mig. De tänkte jag lotta ut till någon av er bloggläsare, mer om det längre ner.

Men först en kort redogörelse om vad som hänt sedan sist. Jag har förstås inte kunnat låta bli att pilla lite till...

TEMPERATUR
Först ville jag veta vilka temperaturer de två olika effektlägena ger. Mätningarna utfördes lämpligt nog med en köttermometer där givaren placerades ovanpå sulan där värmeelementet sitter. Att foten anses färdiglagad vid 50 grader kan vi bortse ifrån.

Grönt ljus = halvfart. 32 grader.
Rött ljus = fullfart, 36 grader.
Det skiljer alltså inte mer än fyra grader på ytan, vilket kan tyckas är lite. Båda är ju dessutom lägre än normal kroppstemperatur, fast kanske ändå betydligt högre än vad ytan på foten är under de aktuella passen. Annars hade man ju inte upplevt en varm känsla alls. Man kan i alla fall konstatera att ingen kommer att bränna sig på värmesulorna och att de som mest värmer med normal kroppstemperatur.

OMBYGGNAD
Härnäst var jag nyfiken på om värmeelementet gick att flytta över till skons originalsula. I så fall skulle man kunna placera det exakt där man vill ha värmen samt åtnjuta de eventuella fördelar som en originalsula har. I mitt fall var den lite uppbyggd på sidorna och lite tjockare. Jag förde in en kniv i sidan, mitt mellan de två sulhalvorna och sprättade. Till min glädje visade det sig att sulhalvorna endast är limmade runt ytterkanterna, så när man klippt ner dem till storlek 44 så var det en knapp centimeter som satt ihop ytterst. Lätt att sprätta och voila - där inne låg värmeelementet löst!

Högersulans värmeelement friläggs. Det är mycket tunt och känns inte särskilt ömtåligt. Kablarna är max 0,5 mm2, kanske ännu mindre, och skarvade genom lödning under ett gummiskydd.
Vänstersulan med kortad kabel, fäst på undersidan. Vanlig silvertejp fäste fint på skumgummit.
När jag ändå passade på att kapa bort all överflödig kabel så drog jag om den till undersidan av sulan. Jag skar ett litet snitt i sulan precis där anslutningen mot värmeelementet är och drog ner kablarna på undersidan innan jag skarvade ihop. Skala, tvinna, tejpa - klart. Att dra upp den vid hälen känns dessutom något säkrare än i sidan där fram. Den är såpass tunn att den inte känns där heller.

På ovansidan placerade jag värmeelementet längst fram, centrerat på sulan. Därefter på med ett lager silvertejp som överlappade lite. Köp dyr silvertejp så fastnar den på vad som helst, även ludna Shimanosulor. 

Nu kan jag köra med de vanliga sulorna i skorna och om jag inte vill ha värmeelementen där så går de att ta bort, utan att något är skadat. Värmen känns snabbare än tidigare och när man slår om mellan effektlägena så märker man också en mer direkt skillnad.

Det färdiga resultatet som hittills fått sex timmars test utan problem.

UTLOTTNING
Som sagt, här hemma ligger nu en ny förpackning och väntar på en cyklande ägare. Vill du vinna ett par elektriska värmesulor sponsrade av Kjell & Co? Skicka ett mail till info@bjornfredriksson.se så drar jag en vinnare bland inskickad e-post den 29:e januari. Glöm inte din postadress, lycka till.

lördag 10 januari 2015

Test: elektriska värmesulor från Kjell & Co

Som utlovat kommer här ett test av ett par elektriska värmesulor som jag kört med under ett par veckors tid. Texten nedan består av produktfakta och testvärden stärkta av ovidkommande insikter avseende mina defekta fötter.

Inledningsvis vill jag påpeka att produkten köpts för egna medel och dessutom föranlett en bilresa på elva mil, vilket i själva verket kostade lika mycket som sulorna. Jag klev in hos Kjell & Co i Skövde 30 sekunder efter att de öppnade på Annandagens morgon och lämnade 60 sekunder senare. De togs i bruk första gången ett par timmar senare.

Det här får du i förpackningen; två uppladdningsbara batterier med tillhörande remmar, två sulor med fast kabel samt en vägguttagsladdare (ej i bild).

VÄRMESULORNA
Sulorna levereras i storlek 46 och ska klippas till efter skodon. Värmeelementet finns inbakat mellan två hoppressade sulhalvor, är långsmalt och ligger centrerat i sulan och slutar dessvärre en bra bit från tån. Eftersom mina tår är problemet (åtminstone de första timmarna innan de domnar bort) så är det främst främst jag vill ha värmen. Detta löste jag till slut genom att klippa bort all sula framför värmeelementet och förlänga sulan till rätt passform i bakkant. Lite silvertejp löste skarven och de ligger helt still i skon, du har ju normalt inget tryck på hälen ändå.

Högersulan, efter saxens härjningar.

Första passet körde jag utan denna tillpassning, med sulan nedklippt till rätt storlek symmetriskt runt om och värmeelementets framkant ca 4-5 cm från tån. Resultatet var kalla tår och svettig hålfot. Som sulan nu ser ut på bilden ovan har jag värmen på rätt ställe.

Sladden är ingjuten i sulan. Slits den loss när man kör ner foten i skon så är det kört. Det finns gott om kabel, ni ser hur mycket som blir över när jag fäster batteriet ovan skokanten. Mata ner lite lös kabel i skon innan ni kör ner foten, så minskar risken för att den slits loss. Kabeln är tunn och känns inte någonstans.

BATTERIPRESTANDA
Enligt datan på sidan av batteripacken så erbjuds vi en spänning på 7,4 volt och en kapacitet på 1,9 amperetimmar, vilket ger oss 14 wattimmar att värma med. I högeffektsläge ska batteriet enl. Kjell räcka i tre timmar, vilket i så fall ger en värmeeffekt på 4,67 watt över tiden. Det är högt om man jämför med andra sulor i den här prisklassen. Vid lågeffektläge ska batteriet räcka i sex timmar och då kan man anta att effekten är hälften.

Batteridata, intressanta uppgifter för den som ska jämföra prestanda med andra produkter.

På förpackningen är maxeffekten angiven till 7 watt, vilket jag inte kan härleda. Det stämmer möjligen om man drar ur batteriet på två timmar, men då är det nog inte bara batteriet som blir bränt.

Jag har använt sulorna i mestadels kallgrader, som kallast minus sju. Med batteriet sittande på utsidan av skon, delvis i vinddraget räckte det i tre timmar på högsta effektläget. Som angivet alltså. Jag har även testat att starta första timman med det lägre effektläget och därefter ökat till högsta. Då varade batteriet i drygt tre och en halv timme. Jag har slutligen också provat fyra timmar med låg effekt och det var inga problem. Det ena batteriet drar konstant ur lite snabbare än det andra och tar också längre tid att ladda. Misstänker att motstånden i sulorna är olika eller så är det ena batteriet lite defekt.

Uppladdningstiden är på förpackningen angiven till fyra timmar. Jag har uppmätt drygt två timmar varje gång.

Den nedersta texten i rött är att beakta. Lithium reagerar ju häftigt med vatten och tål inte våld särskilt bra. Att fästa dem på utsidan av en cykelsko en hal och slaskig vinterdag kan alltså ge upphov till oönskad raketdrift, eller en våldsam amputation. Hittills har det gått bra, men vid ösregn kanske man ska försöka få in dem innanför klädsel eller skoskydd. En varmare miljö lär väl öka batteriets drifttid något också.


Batteriet har en kontakt där man ansluter sula eller laddare, en knapp som styr effektläget samt en skvallerdiod. På sidan sitter ett metallclip för skon. Kvalitetskänslan är helt i linje med produktpriset.

ÖVRIGT
Med i förpackningen fanns två kardborreremmar, förmodligen för att fästa batteriet runt benet. Ej provat. Laddaren laddar båda batterierna samtidigt och behöver 230V.

UPPLEVELSE
De flesta fötter är olika och cyklister är också känsliga i varierande utsträckning. För mig var kalla, långa cykeldagar inga problem tills jag förfrös alla tår under ett pass på Juldagen för fyra år sedan. Det gjorde fruktansvärt ont och sedan dess har jag bytt både skor och strumpor utan framgång. Att få fram värme till tårna är ingen lätt uppgift, dessutom ska effekten övervinna både yttertempratur och fartvind. De flesta värmesulor marknadsförs med inriktning mot jakt, vinterfiske eller för komfortabla vinterpromenader i moon boots, typiska aktiviteter som saknar fartvind. Jag misstänker att de inte levererar särskilt bra under en cykelfot. Alltså, håll utkik efter hög effekt och ett värmeelement som kan placeras under framfoten.

För mig så fungerar Kjell & Co:s värmesulor såpass bra att jag kan köra långa distanspass på vintern igen och det är jag jätteglad för. Vid minusgrader så håller de mina fötter tillräckligt varma och i plusgrader så känns de faktiskt riktigt heta så jag får dra ner effekten. De har använts och laddats nio gånger helt utan bekymmer och för 399 kronor så måste man säga att det är vintern stora fynd.

Länk till produktinformation hos Kjell & Co.

måndag 5 januari 2015

Första bidragen i Stravatävlingen med Campagnolo

Så här i ledighetstider då ni kan hoja i dagsljus mitt i veckan missar ni väl inte att måla med cykeln i Stravatävlingen. Mer info finns här: Stravatävling med Campagnolo.

Från Mattias i Bollebygd kommer redan två bidrag dessa fantastiska krumelurer. Den första inordnas under kategorin "klassiker".

Visst är det en Shetlandsponny.

Det andra bidraget är otroligt seriöst producerat och var enligt uppgift "svårt som f-n trots konor och grejer". Vi tar så klart emot detta under kategorin "för segern".

Campagnolo - så att planen knappt räckte till. Snyggt!

Någon som vågar sig på en 53-klinga? 
Eller en hel cykel?

söndag 4 januari 2015

Stravatävling med Campagnolo

Nytt år, gamla värderingar, halvgamla grejer och form på uppåtgående. Idag fick jag ett riktig härligt pass i solsken och lömsk fläckhalka. Efter att ha väntat in sällskapet i den vanliga rondellen gruskryssade jag och Jimmy upp genom Göteborg till Jonseredsbacken (som definitivt blir brantare med åldern) och vidare över Härkeshult mot Landvetter. Eftersom det bjöds torra fina vägar så hade jag sulat på halvsportiga SportContact 28:or idag. Underbart att återfå lite cykelkänsla mitt i vintern. Utan de massiva gyrona så går ju cykeln faktiskt både att luta och svänga med.


"Jag kör väl runt i rondellen till de andra kommer. Det dröjde..."

Tack vare de släta däcken fick jag upp pulsen även i utförsbackarna idag. På de skuggiga vägarna kring Landvetter var det nämligen ishalka här och var vilket gjorde livet spännande. Men, SPD-klossarna mår också bra av att slipas rena från rost emellanåt. Efter ett skönt termosstopp i solen ovanför Lindome körde vi hemåt via kusten, nära 10 mil och fyra timmar till kontot.

- - - -

Angående den annonserade Stravatävlingen så spinner vi vidare på rondellchocken ovan.
Gör ett kul mönster, en text eller en figur genom att förflytta dig på cykel när du loggar genom Strava och maila en kartbild likt ovan till info@bjornfredriksson.se.

Påhittiga alster belönas med trevliga priser från Campagnolo. Den som lyckas återskapa Campagnolos officiella logga via Strava kan komma och hämta priset direkt.

Lycka till och mycket nöje!