fredagen den 18:e april 2014

Mallorca - dagar i bilder

Hola!

Dagarna i cykelparadiset flyter på fantastiskt fint och förutom att jag saknar familjen så är här riktigt gott. Bättre väder än på många år och ben som växer med uppgiften. Tackar en bra grundträning för det samtidigt som jag inser att grundträning är allt jag har. Uthållighet verkar vara min grej i år, vilket rimmar illa med höstens 40-minuters crosstävlingar. Under gårdagens 20-milare hade jag t.ex. min bästa stund efter drygt 6,5 timme. Läge att skruva lite på upplägget under sommaren alltså.

Annars är 2014 de nya vägarnas år och vi har hittills bestigit tre nya, små toppar (Carritxo, Monte Sion och Puig de Inca), hittat ett par nya vägar och kartlägger ett nytt område väster om Esporles där kartan skvallrar om branta stigningar. Annars gäller det som vanligt att vända och vrida på rutterna, och rotera sätten att köra sig trött på.

Här följer de senaste dagarna i bilder:

Undertecknad vevar norrut på väg mot Caimari och stigningen upp mot Lluc. Därefter följde utförskörningen ner till Pollenca - en av favoriterna, kanske den allra bästa.

Johan och Daniel kom ner och hade benen fulla med sprätt. Första dagen satte de av österut längs havet och det gick inte att få hejd på dem första timmen. Här rullar de genom Sa Rapita där vi siktade Alberto Contador föra året. Jodå så att.

Dogman vilar vid Cap de Formentor beredd att släpa mig uppför den eländiga kallstartsbacken i bakgrunden. Efter öns dyraste fika kommer alltid öns ondaste ben när man, lite lätt avkyld, får starta med att kränga upp över krönet och bort över den sönderhackade asfaltsvägen som straffar alla med mer än 4 kg i däcken.

På väg ut till Formentor var det trångt och vi fruktade en kort stund för tillgången på kaffe innan vi lyckades ta oss om bussen med fikaterrorister utför.

Kanske öns bästa fikautsikt.

Glad Björn och ett typiskt vätskestopp; en sexlitersdunk i åtta flaskor, upp i sadeln och vidare.

Utsikt från hotellet i S Arendal. Solen går ner över de låga bergen i sydväst.

Årets upplaga av racern är förstås den bästa hittills. 6,9 kg ren italiensk cykelglädje och kvalitet, här besudlad med två stora flaskor vilket vittnar om rådande temperaturförhållanden. Dogma2-ramen och Shamalhjulen går in på tredje säsongen medan Campas Super Record grupp bara har rullat knappt 150 mil. Matchningen är perfekt och kombinationen känns trygg, stark och stabil men kan på tillslag förvandlas till den giftigaste av racermaskiner redo att vinna vad som helst. Och det har den ju gjort också.

Under veckan startade jag upp ett av de mer ambitiösa projekten på senare år - flytta upp randen en dryg centimer. Minns inte riktigt när den åkte ner, troligen i samband med några tveksamma byxor en tidig vår för några år sedan. Här har jag uppnått en lätt, likväl kontrollerad rodnad. 

Johan, Christer och jag utanför Lloseta. Öns högsta punkt Puig Major (1500 möh) skymtar snett till vänster ovanför mig. Som landsvägscyklist får man nöja sig med ca 900 meters höjd, vilket ofta känns tillräckligt just då.
  
Nya drivlinan levererar med fin precision. 
Nu tänker någon; "det gör min 105-växelgrupp också". 
Då tänker jag; "ge den 1 200 watt stående i ingången till ett brant krön och försök igen".

Nu tänker någon; "han har fipplat med färgerna i Photoshop".
Då säger jag: "kom hit och se själva".

Idag noterade vi den sjätte dagen i ordningen och den bestod i vila, vilket på bästa sätt avhandlades genom en lugn tur över drygt 90 km till Petra för en kaffe och apelsinklyftor. I morgon går jag in på andra halvan av vistelsen och då blir det kustväg med massor av höjdmeter tillsammans med ett gäng från Uddevalla CK.

Om det är någon där ute som inte varit på ön men undrar över hur det funkar att bo, resa och cykla här - fråga gärna. Jag är full av svar.

tisdagen den 15:e april 2014

Mallorca - en plats i solen

Årets Mallorcaläger är det nog det sjätte i ordningen sedan 2006 eller 2007. Minnet är kort men ön är härlig och i år är jag nere i tio cykeldagar, något senare än vanligt eftersom påsken är där den är. Det verkar innebära att temperaturen är högre. Alltså vi går direkt på några frågor kring armvärmare;

a) varför ha armvärmare på sig mitt på en solig dag med 23+ grader i skuggan?
Anta att svaret är "som solskydd" och fundera då över;

b) varför har jag packat de flossade vinterarmvärmarna som Assos rekommenderar för 0-7 grader.
Svaret är att de matchar benvärmarna från samma serie, vilkas insats jag härmed fördömer på förhand.

Efter att under alla år cyklat rakt förbi Puig de Inca hände det plötsligt att vi körde upp och klappade på det sneda trädet bakom vilket ett gäng britter i proffskläder precis haft kakfest och lämnat små tårtbitar på marken. Backen upp är mild, men om man sitter på andra sidan ön när man kläcker idén så blir framkörningen ändå en halv eftermiddag.

En Mallis-klassiker, avnjuten i Felanitx. Det här var nog en av de största bocadillos jag serverats genom åren och väl indränkt i olivolja så räcker den förstås en stund. Tvärs över ön t.ex.

I år bor vi på Hotell Hispania i S Arenal. Här härjar även Cykelklubben.se med både cykel- och triathlonläger. Utsikt från middagsbuffén.

Christer svänger in i kurvorna upp mot Puigpunyent. Tredje dagen bjöd på ett fint bergspass med fem, ganska snälla klättringar om totalt drygt 2 000 m.

Inför den fjärde träningsdagen i morgon har vi i kväll fått ner förstärkning i form av Johan och Daniel Brengdahl, den senare vilken tog en meriterande sjätteplats på Östgötaloppet i söndags. Detta innebär nog i praktiken att jag sitter på hjul och hojtar "höger", "vänster" eller "nej, inte upp där" i minst sex timmar i morgon. Eller så ligger jag i spets med Dogman och ger SR-gruppen vad den tål. Och eftersom den tål mer än jag så lär jag snart förpassas till den först nämnda positionen.

Att döma av de första dagarna så får kroppen godkänt i uthållighet och energieffektivitet. Den går länge och gärna på ett litet intag, vilket gärna blir effekten av sådan träning som bedrivits under vintern. Högre effektuttag medges inte över tiden och jag är således grovt felkalibrerad för att åka fort uppför. Är man på rätt plats då, kan man undra? 

Svaret är "javisst"! Hälften är ju utför och där gäller andra naturlagar vilka jag lyckats matcha bättre...

Vill du veta var vi kör? Träningspassen går att följa via Strava här.

torsdagen den 10:e april 2014

Bättre

Skylten säger allt - nytt bageri och kafé öppnar i närheten. Och det är BRA.

1540 steg från ytterdörren

Förkylningen är sakta på väg bort medan Mallorca närmar sig snabbt. Gick en mil i kväll genom ett gråmulet Mölndal till en bankomat och tog ut Eurosedlar för att få lite feeling. Hittade ett framtida "KOM igen med Campa"-segment till Strava på vägen. Och en möjlig plats för sensommarens Pungcross. Fina grejer.

onsdagen den 9:e april 2014

En dålig start...

... på allting är ju sjukdom. På söndag går flyget till Mallorca, en oerhört efterlängtad ledighet och möjlighet att snuva(!) kroppen på runt 50 timmar träning. Värdelöst att nu ligga hemma med förkylning och oroa sig istället för att skyffla ärenden på jobbet och ladda mentalt inför en av årets absoluta höjdpunkter. Men, jag får hoppas att kroppen hinner återhämta sig och bli frisk innan helgen.

Tills dess att jag kan publicera nya, fräscha cykelbilder från ön så får vi hålla till godo med en del historier från förra året.

"Look into my eyes, look into my eyes." Mallorca-sonen tillika tennisstjärnan Nadal tar instruktioner vid fotografering på ett kafé inne i Palma.

Gravida sambon ställde upp som frivillig vid hotellets orm-show och bjöd på en höga toner, till spanjorernas illa dolda förtjusning.

Motsägelsefullt, men ändå - check.

Lyxig poliseskort till ny, brant alternativbacke upp mot Randa.

Vätskepåfyllning vid mack med solblekt brandsläckare kontrollerad 1983 samt en nystulen bilstereo.

En förstörd Raphasocka på min ära!

fredagen den 4:e april 2014

En bra start...

... på arbetsdagen är aldrig fel.


Ett minustecken idag, förutom det på termometern, var att jag fick gräva fram vinterjackan ur garderoben. Den hade ju redan begravts av tunnare tröjor och förstärkningsplagg som varit framme och vänt de senaste två veckorna.


En stund senare. Nybryggt kaffe i mittenfickan bak, ullstrumpor i de Vanhedenvita sommarskorna och högerbenet i en båge över sadeln. Pinarellon rullar ut från ett kallt, stilla och morgonsoligt Eklanda.


Två snabba tryck på högerknappen. Super Recordväxeln rycker ner kedjan hårt och sedan bär det av.