Kvällens raljeri

Marknadsföring är inte alltid lätt. Förutom att nischa sig, vara unik och tilltala rätt målgrupp så gäller det att locka med det lilla extra. Exemplen på uttagna svängar är otaliga och sanning och relevans får ibland stå tillbaka för fantasi och rena överdrifter. Hur många gånger har vi inte hört att något är bäst, billigast eller "det senaste" för att senare smärtsamt överbevisas om att det visst innehåller socker, är gammal teknik i ny förpackning eller bara rent ljug?

Vi vänjer oss och anpassas förstås, mot en nivå där en reaktion inte längre är värd tiden det tar att avfärda påståendet som ännu ett klumpigt övertramp menat att locka svagsinta, kredittyngda eller handlingskraftiga medmänniskor utan förmåga till egen kritisk eftertanke.

Avtrubbad och tillika märkt av samtiden fick jag idag ändå ett gott bevis på att varningsflaggan fortfarande vajar när det är tillräckligt illa. På det väldiga nätet finns nämligen följande tveklöst säljande påstående att förfäras av:

"Tjörn - Sveriges Mallorca"

En jämförelse i syfte att notera skillnader känns som att sparka in en öppen dörr och även om de rent geografiska förutsättningarna är lockande att snegla på med en yta som skiljer 25 gånger, så lämnar jag vidare utredning åt den enskilde. Nej, läge istället att försöka förstå hur man tänker avseende likheter från den bohuslänska ön, där man får förmoda att ursprunget till påståendet har sitt ursprung. Det skulle ju rent teoretiskt kunna vara så att en mallorkin med odelad kärlek för den svenska västkusten har fått fnatt, fast det stjälper min egen tes om att ingen människa som besökt båda platserna kan stå bakom liknelsen i fråga.

Tjörn?

Både Tjörn och Mallorca är öar vilket verkar som en naturlig dragningskraft för cyklister. Även det motsatta, att cykla runt en sjö, är ju populärt sedan länge. Tjörn har, till skillnad från Mallorca, en broförbindelse med fastlandet men här misstänker jag att man åberopar en 30 år gammal olycka för att rättfärdiga sitt påstående.

Och där är nog likheterna redan slut, så långt jag kan bedöma. Möjligen kan man tillgodoräkna sig dialektala fenomen och en stark företagaranda men om det tillför cyklisternas upplevelse något låter jag vara osagt.

För att ytterligare addera till förvirringen verkar det dessutom vara så fint uträknat att en träningshelg på Tjörn, med fria mil men exklusive boende, kostar lika mycket som en hotellvecka på Mallorca. Var dock beredd på att spara en slant på bilresan jämfört med flyget, förutsatt att du inte kör från östkusten för då blir det ungefär samma.

För er som ännu inte köpt konceptet fullt ut men ändå är sugna på att byta Soller mot Skärhamn kommer här ett par tips;

- Med risk för att sjösätta hojen, kör inte mer än 35 minuter i samma riktning.
- Ta med egna berg.
- För variation, tänk på att samma väg går åt två håll och kan upplevas olika i skiftande ljusförhållanden.

Som ett avslutande förtydligande vill jag framhålla att det enda perspektiv ur vilket jag skulle uttala något ofördelaktigt om Tjörn är om det jämnställs med Mallorca. Eller något annat som det absolut inte är.

3 x premiär

Efter att ha spenderat arbetsveckan i somriga Bayern, där det för övrigt bjöds på svettiga 24 grader under kvällslöpningen, så stod helgen för dörren med inte mindre än tre stora premiärer i korgen. Ingen av dem var planerad vilket förstås gjorde att eventuella premiärnerver aldrig hann sättas i spel.

Premiär nr 1
Javisst, nu är "tvåan" - standardhojen, färdigbyggd med skärmar, plattformspedaler och ringklocka (ej på bild). De flesta, inklusive jag själv, skulle normalt åberopa helgerån vid dylik utsmyckning av en tvättäkta De Rosa. Vem, vid sina sinnes fulla bruk, ställer dessutom en Dual mot en stolpe på Linnégatan en fredagskväll i juli och tror att de ska slippa gå hem?

Hög standard.

Min filosofi, som förmodligen kommer göra mig både fattig och lat vad det lider, gäller dock alltjämt; man ska bli glad när man ser sin cykel. Spelar ingen roll vad den är tänkt att användas till. Nu blir jag glad när jag ska cykla till affären och handla. Cykelaffären alltså.

För att få vara glad lite längre har jag införskaffat ett lås, vilket verkade vettigt. Givetvis har jag lyckats bli upphetsad över detta också då det är så genialt utformat och därtill får en klockren placering i en hållare på sadelröret, fäst med flaskställsbultarna.

Abus Bordo Combo Lite 6150. Ingen nyckel och inget skav på ramen. Bara ren låsglädje. Amen.


Premiär nr 2
Man ska ju ha någonstans att cykla på premiären också, inte bara irra runt planlöst i jakt på träningstimmar som annars är fallet. Nej, standardhojar rullar ärenden och utför transportnytta och lördagen var planerad för ett (åter)besök på Bauhaus för reklamation och byte av en grill. Eftersom Webern väger 12 kg och saknar drag så fick jag leta efter ett lämpligare första test med hojen.

Bra då att jag bara timmarna tidigare fått ett startbevis i min hand som krävde snabb och enkel transport till Slottsskogsvallen i Göteborg.

Ett varv i Göteborg.

En knapp timme innan startgrupp 12 skulle tåga ut från klassisk CX-mark styrde jag upp De Rosan i skogen och förtöjde den vid en murken staketstolpe. Halsade medhaft vatten ur en flaska och kavlade av lite överdragskläder i skuggan av Triathlon Västs beachflaggor på östra kullen ovanför folkhavet. Fann en likasinnad förstagångslöpare och gjorde honom sällskap till fållan där jag iakttog den rutinerade massan och försökte smälta in trots mina rakade ben. 

Ovan vid både asfalt och långa löppass öppnade jag försiktigt ett par kilometer innan jag insåg att den utbredda massan hejdade mig tillräckligt. Löpte resten av varvet i omkörning på vänsterkanten och fick testa alla tänkbara underlag för att komma fram. Är ganska säker på att jag även klev på en människa med 700 meter kvar, men då var tempot sedan en tid uppskruvat till 3:50 så det blev en kort kontakt.

I mål efter 21 km på 1h 39 min, med mersmak. Med bättre startgrupp och lite löpträning innan så känns ett försök på 1:32 lockande nästa år.

Premiär nr 3

Helgens sista premiär stod min sambo för. Tilläggas bör att jag klippte gräset redan förra veckan, så det är alltså inte gräsklippning i sig som är nytt för i år.

Morfars gamla motorklippare med extrabredd tar sig an nya fält.

Caroline fick eventuellt tydliga instruktioner om att hålla sig borta från branten på baksidan men det dröjde inte länge förrän ett skrik överröstade femhästaren varpå jag fick bärga både klippare och sambo ur häcken längst ner i slänten. Nyrensat och klart i den rabatten - fasen, är det premiär så är det!

Söndagen bjöd på sedvanligt distanspass med herrarna Rönn, Saeden och Brengdahl och för första gången fick vi höra en ursäkt baserad på ett elektriskt växelsystem som av allt att döma testats på all världens proffscyklister - men aldrig på en nyfiken tvååring. Själv bjöd jag på genomskinliga cykelbyxor i vårsolen, alltid lika uppskattat förstås.

Underbar omväg till kaffet

Dagens pass blev, trots farhågor om kallväder, en riktig fullträff. Drygt 4 timmar, söderut och sedan längs norrsidan av Lygnern och vidare bort mot Rävlanda och Hindås. Fyra man, jämn fart, bra träning, schysst snack, spontana race och långa spurter.

Avslutningen tog dock priset. Från Skt Sigfrids plan tog stadsracet vid och det gällde plötsligt att anlända först till Da Matteo, givetvis med liv och framför allt cykel som insats. Erik visade förstås vart skåpet skulle stå och tog genast en betydande ledning förbi Korsvägen och in på Södra vägen där vägvalen plötsligt gick isär vilket ökade spänningen. Reck, jag och Brengdahl tryckte på upp mot Avenyn och vidare mot Vasagatan övertygade om att Erik gick för fullt längre norrut, längs Allén.

Något förvånade, och med lätt släpp på gatstenen, gjorde vi en hel entré framför 50-talet samlade på kafét, utan att Erik syntes till. Någon minut senare rullade även läromästaren in och levererade någon ursäkt som jag redan glömt.

Året är 1893 och både kaffe och cykel har just uppfunnits... 

Bild från Mattias Recks blogg.

Dagens arsenal uppradad. Ytterst står Eriks ultralätta BMC, följd av Recks spökbygge från Bianchi, den asymmetriska Dogman och närmast Johans stealth-Canyon.

Projekt

Kort uppdatering på projektsidan, det är ju ändå helg och ledigt.

Fredag kväll: 
efter ett viktig möte på Da Matteo i Göteborg kunde arbetet med altanan ta fart. 30 kvadratmeter behövde befrias från mossa, smuts och gamla flagor. I syfte att säkra hela fredagskvällen angreps denna uppgift knästående medelst rotborstar och ett par hinkar grönsåpa. Lagom till mörkret var vi klara, lika blöta utifrån som innifrån.

Nysåpat! En hink träolja står och väntar på torrväder. Sedan ska det grillas, så fort vi skaffat en.

Lördag förmiddag:

Audi Göteborg samlar poäng och är som vanligt både trevliga och hjälpsamma. Idag fick jag låna diagnoshallen med båda lyftarna samt en av deras bilar för lite däcktester.

Hjulbultarna yrde för mutterknacken idag när olika hjul bytte bil. Närmast den egna kärran med nya sommarhjul som inte riktigt håller måttet. Bra då att det finns att jämföra med.

Lördag kväll:

premiär för vardagshojen, min De Rosa Dual. Gick galant in till stan och tillbaka. Fick fråga sambon vid ett par tillfällen hur man beter sig i olika situationer som standardcyklist. Kändes lite som att vara främling i sin egen värld, men så småningom fann jag trygghet och skorna låg kvar mot pedalerna i allt högre grad. Har också lovat nämna att jag spräckt budgeten (skräll). Jag låg länge bra till men de silvriga Mavichjulen kändes lite för "tech", så det fick åtgärdas genom en liten beställning. Man vill ju inte att hojen ska sticka ut på stan. Bild kommer alltså när rätt hjul sitter på plats.

För övrigt är Crudskärmarna riktigt smutta och en annan favorit är ju redan plattorna att fästa utanpå Speedplaypedalerna.

Söndag:

distans. Reck hotar med inslag av lagtempo.

Resning

Flaggstångsresning i svärfars trädgård.

Sett från en annan vinkel...