Göteborgsvarvet

Mitt högerknä höll hela vägen idag och då blir man så här glad efter målgång.

"Dubbel-gilla" för ett friskt löparknä!

Var lite orolig innan start då jag kände lite knäsmärta i trapporna och även på cykeln på väg fram till Slottsskogsvallen. Men, när startgrupp 22 ormade iväg under åskoväder och tropisk värme så gled jag ut på vänsterkanten och höll mig där i 1:41. Öppnade lite försiktigare de första kilometrarna i år och gjorde fem vätskestopp istället för endast ett förra året, så jag tappade två minuter på fjolårets tid vilket inte gör ett skit. Mätt mot totalt fyra avverkade löpträningstimmar så är tiden faktiskt ganska bra.

Andra hade det betydligt värre idag och kämpade med värme och inre demoner. Otäckt att se folk trilla ihop i fältet av utmattning och knepigt att så många väljer att trycka musik i öronen så att de inte hör när man kommer klampande bakom. Fattar inte vitsen med att först betala 600 kr för att få springa under livemusik och publikjubel mitt i Göteborg och sedan isolera sig från omgivningen med musik.

Nåväl, nu är jag åtminstone seedad in i rätt startgrupp om jag skulle vilja göra ett försök på 1:35 nästa år. Eller kanske ner mot 1:30 om man får möjlighet till kontinuerlig löpträning under våren. 

I morgon blir det tre-fyra timmar distans på hojen och därpå en veckas jobbresa till Tyskland. 

Jawohl!

Vad blir årets CX Sweden-pryl?

Lägger en 13-timmars träningsvecka till handlingarna. Efter Mallorcaresan har aktiviteterna haltat en aning men nu är maskineriet igång igen och däcken slits. Har ett par riktigt fina ostar liggande som väntar på limning, eller tejpning som det brukar bli när det gäller landsväg. Med Tufos klistertejp kan alla montera ett tubdäck som ALDRIG lossnar. Själv får jag använda kniv och skära bort dem. Inte aktuellt att byta förrän de är slut alltså.

Söndag: två och en halv timme stadig motvind och sedan blåsa hem igen. Alla som hade linjehoj, eller nyss hade sålt sin, fick vara med.

Inför lördagens Göteborgvarv gror en icke tillfredsställande osäkerhet om löpkapaciteten. Att jogga 21 km torde inte vara några problem för motorn men frågan är om knä och ben hänger med. Ett par korta pass under de senaste två veckorna har inte bringat någon större klarhet i frågan och därför tog jag i kväll ett beslut som skulle skingra alla tvivel. Det stod mellan att avstå helt eller att tillryggalägga aktuell distans på prov. 

Så nu sitter jag här och myser efter 1h 40 min löp med en fin känsla i kroppen.

På torsdag håller CX Sweden ett viktigt produktmöte i Mölndal. Det är dags att öppna stora förslags- och idéburken och spåna fram ett nytt vinnande koncept som tar vid där mössan sålde slut. Inledningsanföranden hålls från crossadeln och slutplädering sker i skenet av glödande grillbriketter. Det kan bara sluta på ett sätt och det luktar...succé.

Episkt vårpass

Episkt vårflin?

I fredags eftermiddag bar jag vinterjacka och flossade benvärmare. I går kväll var det korta ben och ärmar med lite liniment på skålarna. Prognosen överträffades och Göteborgsregionen bjöds på en sagolik tisdagskväll med temperaturer runt 20 grader.

Jag passade på att njuta i dubbel bemärkelse, både av vädret men även av en skön känsla i kroppen som medgav ett skapligt effektuttag under lång tid. Körde långa, lite varierade intervaller, runt 15-20 minuter med ca 5 minuters vila mellan och lät Dogman sluka mil efter mil på smala, slingriga och lätt trafikerade vägar i Halland.

Passade på att prova en ny rutt i trakterna kring Veddige och landade i Kungsbacka igen efter knappt tre timmar. Det är alltid lätt att vara upphetsad över vårens första värme på hemmaplan, precis som med sommartid och skatteåterbäring, så att kalla passet episkt är väl kanske att ta i.

Några bilder från kvällen:

Undrar om någon Dogma2 åkt den här lilla vägen tidigare...det kändes inte så. 

 

Falköga noterar förstås den reglementsvidriga distansen om 10 mm ovanpå stammen. Efter drygt två veckor med sänkt styre så börjar ryggen ge med sig, men det ska tydligen till några pass till innan det känns klockrent varpå bågfilen med det gamla Sandvikbladet höjs och gör processen kort med gaffelröret. Eventuellt lämnar jag en mer reglementsenlig 5 mm:s distans kvar.

Kvällens kyrka. Vilken?

Små, smala asfaltsvägar med bra beläggning och igenvuxna diken. Påminner lite om Mallorca. Hur som helst så inbjuder de till fina och inspirerade intervaller.

Kein schattenfahren, bitte!

Senaste veckan har varit fylld med träning av blandade slag. Mest landsväg och cross, men även lite löpning har flätats in mellan varven. Nu säger genast "vän av Ek" att löpning inte är någon träning för cyklister men det visste vi ju sedan gammalt. Dock är jag anmäld till Göteborgsvarvet som går den 18:e maj och dit är det nu 11 dagar. Jag vet av erfarenhet att knät håller för tio träningspass varav tre nu är avverkade. Med Varvet inräknat så återstår max sex träningstillfällen, vilket blir ganska lagom innan nästa helg.

I morgon visar prognosen på hejdlöst vackert väder varpå Dogman förstås packas i bilen efter frukost, lagras i bagaget under dagen och sedan släpps lös från Kungsbacka efter jobbet. Siktet ställs söderut, ett par timmar ner i Halland, med lite längre intervallblock på schemat.

Måndagskväll med kvalitetstid i sadeln - sambocykling. 

Parallellt med bloggandet funderar jag också på att forska djupare i ett fenomen som både irriterat och fascinerat mig de senaste åren - "främling på hjul". I korthet kan fenomenet beskrivas som att en anonym person plötsligt positionerar sig med sin cykel bakom mig eller min grupp. Ofta sker det efter att individen passerats på vägen, men det förekommer även tillfällen då den oinbjudna gästen stöter ikapp för att få rulle.

Jag har tidigare raljerat över denna överträdelse som jag uppfattar som ett inkräktande på personligt territorium, en oförklarlig frihet som folk tar sig utan presentation eller fråga om lov.

Det senaste fallet är bara några timmar gammalt. Jag och Caroline cyklar i bredd på cykelbanan genom Billdal och samtalar i detaljerade ordalag om en bekant. Plötsligt märker jag hur en man, som vi tidigare passerat, rullat ikapp och lagt sig direkt bakom oss. Han ser att vi två hör ihop men han lägger sig ändå direkt bakom, inom lyssningsavstånd. Vårt samtal är inte längre privat, det delas med en okänd. Vår mysiga kvällstur störs av en oinbjuden anonym närvaro som skuggar oss längs vägen.

Min forskning har hittills endast lett mig till en viktig slutsats; 

en typisk "schattenfahrer" (tyska: skuggåkare) avslöjar snabbt sin orutin genom att kasta sig in på hjul bakom en person eller grupp som känns snabbare och/eller mer rutinerad eftersom han tror att det är så man tränar cykel. Han lider av en vanföreställning och lever i en värld där all cykelåkning på väg är organiserad och där cyklisterna kämpar mot ett gemensamt mål, som i ett motionslopp. Att inte medverka till gruppbildning tyder i hans värld alltså på orutin, i motsats till verkligheten. Han besitter inte förmågan att varken identifiera eller erkänna ett enskilt upplägg, en begränsad social aktivitet eller en sluten, organiserad klubb/lagträning.

Ett bevis för detta kan vi återigen hämta i närtid då min kompis Johan var ute och tränade ensam. Plötsligt konfronteras han av en entusiastisk, nybliven cyklist som utan omsvep avkräver honom destinationen för dagens pass; - vart ska du? Då Johan varken hade någon uttänkt rutt eller särskilt lust till sällskap så avböjde han "inviten" (och risken att få sällskap ända in i duschen) genom att svara att det inte fanns något särskilt slutmål för passet. Mot bakgrund av att alla motionslopp har ett mål dit man är på väg, gillades förstås inte svaret och frågan upprepades flera gånger tills dess att Johans önskemål om att få vara ifred levererades ordagrannt. Märkligt påhopp, men logiskt om vi följer teorin ovan.

Slutligen lämnar jag er med delar ur en dialog jag förde med en österrikisk "schattenfahrer" på Mallorca tidigare i våras. Efter att han legat på hjul i över 20 minuter slog vi helt sonika av på farten för att bli av med honom. När inte detta hjälpte öppnade jag ett samtal:

- Sorry, are you a member of our group? (ingen ärlig fråga egentligen)

- I like riding with you, thank you.

- Would you mind leaving us a bit of space?

- I am sick, doing recovery ride today.

- Okay, bye then.

- Are you from Sweden?

- Bye bye.

- Do you have snow there...?

Grillcrossat

Drygt 60 km grusrace med sladd, enduroben och 20-procentslutningar åtföljt av tre breda flin, knappt synliga i korsröken mellan grill och fritös. Grillcrossäsongen 2013 är härmed invigd och planerna smids redan för nästa träff.

Årets första Grillcross, en ljusglimt i en annars tung vecka, gick igår eftermiddag av stapeln i Härrydaskogarna där vi fick testa en fin grusrutt, inklusive två Stravasegment och en målbacke av rang.

Philip och Mattias ler ikapp efter ett snabbt grusparti utanför Sätila.

Konceptet består av tre delar; crossåkning, grillning samt en öppen, avslappnad diskussion kring årets däckval och andra uppgraderingar. Det finns inget tävlingsmoment i Grillcrossen, åtminstone inte ännu, men det är samtidigt ett fint tillfälle att känna på kropp och material under lite snabbare förutsättningar. Att köra runt på lättrullade grusvägar är ju annars inget som utvecklar varken teknik eller kapacitet inför hösten, men så är det ju också fyra månader tills det smäller.

Att arrangemanget utvecklats från förra året blev tydligt när det delades ut "stem mount sector maps" - tuff avslutning upp till grillen. Notera höger bromsarm som fortfarande pekar snett efter en vurpa i november. Nya fälgbromsar står på uppgraderingslistan inför hösten.

Frites fram!

Fritösen, som premiärputtrade under CX Swedens avslutningsfest i höstas, riggades för tredje gången och gav som vanligt ett fantastiskt resultat. Kombinerat med hemlagade, grillade hamburgare, kött och pastasallad så bjöds vi en riktig festmåltid som nog krävt både ett och två varv extra på crossen.

Nu ska jag varsamt återgå till ryggläge och värka ut resterna av förkylningen som fortfarande hänger kvar. Hosta, huvudvärk och bihålevärk kommer och går och det vill inte släppa taget, irriterande. Lättare, sociala träningspass medges som tur är mellan varven och de hjälper väl till med att påskynda tillfrisknandet, eller?