onsdag 1 oktober 2014

En påse däck och en ny italienare i familjen

CX-cupen närmar sig, som ni kan se av leveransen nedan. Dugast Rhino och Pipisquallo från Karlssons Cykel som ska limmas och vattensäkras innan helgen. Tidsmässigt är det lugnt eftersom fälgarna redan är klara sedan tidigare, med klistermättade fälgband i botten.


På fredag eftermiddag rullar vi mot Stockholm, med CX Swedens tält och beachflaggor i bagaget och cyklar på taket. Övrigt ledigt utrymme fylls säkert med hjul, det bruka vara så. Det ska bli riktigt kul att stå på startlinjen igen och träffa alla sköna crossers.

Annars är det riktigt trångt i cykelverkstaden nu, trots att jag hängt undan båda sommarhojarna och en trave hjul på vinden. Kan det vara så att det kommit till något, att stallet har fått tillökning? Och varför tar det isåfall sådan plats, är det ett projekt isärtaget i sina beståndsdelar? Är det italienskt? Varför luktar händerna starkt av Autosol?

Giovanni "Nani" Pinarello, en av de mest ansedda italienska cykelbyggarna lämnade oss tidigare i september vid 92 års ålder. Hans arv lever vidare genom hans barn och barnbarn, via huvudkvarteret och fabriken i Treviso och min favoritcykel bär fortfarande hans namn.

Ser ni vad lika vi var? Som att titta nästan 60 år fram i tiden.

Men det finns ju fler gamla, italienska farbröder som vigt sitt liv åt cykelkonsten och skapat klassiska, vackra modeller. Den här snubben, till exempel:



måndag 29 september 2014

Introcrossrapport

I söndags kördes delchock nummer tre i årets Introcrossträningsserieutannummerlapparochavgifterförallasomvillvaramedochlekaihärliggemenskap, denna gång i Skatås. Mina noggranna förberedelser bestod i att:

a) ha mitt Dugast Rhino (traktordäck) monterat bak flera dagar innan
b) gå upp en dryg halvtimme tidigare på morgonen

Vid provkörning torsdag kväll exploderade bakdäcket i närheten av hemmet och fick ersättas med blankslitna Pipisquallo som mer påminner om ett cykeldäck än traktordäck. Klart sämre lämpat vid cykling i trakorterräng. Till råga på detta lyckades jag också strula till det rejält på söndag morgon och fick trots en mäktig kalltempokörning skämmas över en dryg kvarts försening.

Introcrossträning i Skatås när den är som bäst. Dagen till ära bjöds det på fria passager genom sanden så jag plöjde fem fåror och provade lite olika tekniker.

Efter en grundlig och dubbel banvisning med demokratiska inslag stod vi redo att mäta oss mot egna förväntningar och varann. Tre grupper; 60/40/30 minuter gick iväg samtidigt med ett fåtal metrar emellan vilket gav önskad effekt och bra startträning. De koner som utplacerats strategiskt/kreativt under banvisningen passerades nu i hög fart på rätt sida, alltså den sida som förste man kör. En tillämpad regel är också att om en kon knuffas till så att den ändrar position så får man välja att fortsätta i det gamla spårvalet eller byta till det nya, om det befinns vara mer gynnsamt för snittfarten.

Efter en otroligt kort stund hade merparten av 60-minutersfältet lämnat övriga i dammet. Rimligt, med tanke på att de måste hinna längre. Jag bet mig dock fast på ett 60-hjul och hade därmed kontakt en bra bit in på min 40-minutare. Tyvärr utgick motståndet efter någon sorts haveri halvvägs och det var han inte ensam om. Tubkräng, punkteringar, sadelrälsbrott och vurpor kantade varvet och depån utnyttjades flitigt med fria respitvarv som bonus.

Länge höll jag i taktpinnen för 40-minutersgruppen och fick fritt spårval, vilket passade mig bra med mitt blanka bakdäck. Utgången ur gräskurvorna var katastrof men i gångdragen satt fint så det var nog inte helt lätt att ta sig förbi. Ändå lyckades en grabb och en kvinna att smita om mot slutet. Mastergrabben hämtades hem och passerades med varvet kvar, men Åsa Erlandsson gick det inte att göra något åt på sin MTB. Jag sladdade, ställde ut, studsade och for omkring, men jag lyckades inte stänga luckan på 20 meter på sista varvet. Ändå en solid insats, bra teknikövning och inget haveri.

Senare på kvällen kom snuva och feber och nu hoppas jag att kroppen ska hinna återhämta till helgens cuppremiär i Stockholm och att nya däck hinner levereras i tid för limning.

Det svänger snabbt i cross.

torsdag 25 september 2014

Ny cross i bilder

Snart är det dags att ställa ut nya crosshojen mellan plastbanden i Cx-cupen. En brutal slakt av värde och ytskikt tar vid men tillsammans förtränger vi det i en positiv och familjär anda.

Här kommer ett par bilder från de sköna försäsongstesterna i Åkulla tidigare i sommar då allt var nytt och dyrt.

Den hänger på gärdsgårn'...

Hej flaska och kanttråd - ett totalt koncepthaveri. Men, med flaskstället borta är de släta, låga bultskallarna knappt märkbara och vips är det snabbt och lättburet igen. Vid en lång Safaricross är det ju perfekt att kunna sätta en flaska på hojen.

Hej Campa CX!

Ritchey WCS Curve - följer med handlederna men böjer mot knäna (se översta bilden). Stammen är nya C260 som man inte byter i onödan. Lätt, snygg och styv men behöver ett stort utrymme vid eventuell demontering.

Med belgiskt ljusfilter kommer cykeln verkligen till sin rätt som en maskerad skogsracer.

Vid cuppremiären i Stockholm den 4:e oktober kommer X-nightramen vara utrustad med full Record 11, singelklinga fram och erfarna tubhjul. Ska också bli kul att testa Avids Ultimatebromsar på tävling, då blodet sällan räcker till för genomtänkta och findoserade bromspåslag.

söndag 21 september 2014

Fredagsfrest

Körde en lång omväg hem från jobbet i fredags och passade på att inventera vägbeläggningen i Halland. Riktigt skönt och välbehövligt att få till lite extra träning i veckan; fyra pass varav tre över tre timmar med kvalitetsinslag.

Dammigt öster om Åsa. En sträcka på ca 7 km med gott om rullgrus. När man väl slappnat av, petat i en tyngre växel och funnit flytet så är det underbart att köra racer på grus. Dugasterna gör halva jobbet och cykeln gör resten. Jag bara åker med.

Sveriges sämst belagda vägsträcka från Shell Fjärås ut mot Hanhals har äntligen fått nytt golv. Provkört i solsken - check!

torsdag 18 september 2014

Nyheter från Campagnolo

Goda nyheter. Motståndsnästet i Italien står fortsatt starkt upp mot tråkig aluminium, österländsk superstandard och produkttester på betalande slutanvändare. För ni vet ju att när människan inte är tillräckligt insatt eller intresserad så finns det alltid trygga produkter till hands som fyller funktionen vi eftersträvar. När svensken är hungrig men inte orkar vara kreativ så äter han kebabpizza. Av samma anledning har Volvo V70 varit en försäljningssuccé och färdiga paketcyklar bedöms främst efter prislapp och leveranstid i minuter. Varför aktivt välja något annat om det som står framför mig fungerar? Varför känna inåt, det är ju bara en cykel, kalorier, timmar eller poäng i en app.

Trots att jag också äter kebabpizza och stundom har färdats i en V70 (ljusblå med gasdrift) så uppskattar jag i alla lägen de innovationer och skapelser som Campagnolo presenterar för världen. Och även om de inte alltid är nyast, mest prisvärda eller ens aktuella för egen användning så kan jag alltid njuta av en design i världsklass. De känner inåt. Jag känner inåt. Där inne möts vi.

Shamal Mille

Här kommer en del av det senaste årets nyheter från Campagnolo:

Shamal Mille
En klassiker till aluvärsting i ny design.

Bora - bredare och lättare
Karbonhjulsklassikern blir 24 mm bred men väger ändå mindre än tidigare. En dröm för crosstuber!

Bora för kanttråd
För varje Campakittad triathlet... ingen storsäljare alltså.

Mekaniska grupper 2015
Ny design av bl.a. bakväxel, framväxel och vevar i växelgrupper för 2015.

CX-specifika komponentgrupper
Som ni också kan läsa en utvärdering av här och se bilder på här.

Invändigt EPS-batteri
Ett stort batteri på ramen? Näää...