fredag 29 augusti 2014

Film: Gerillacrossen 2014



Filmen från den första upplagan av Gerillacrossen är klar. Tack till alla deltagare och publik, familj och supporters som låtit Gerillan grilla under tre augustikvällar. CX Sweden går nu vidare och intar en mer traditionell supporterroll igen, iförda tält och beväpnade med hajfensflaggor.

Skruva upp volymen och luta dig tillbaka. Dags att återuppleva Mattias Grote Prijs, Kingscrossen och Molendal Trofee på tre och en halv minut. Mycket nöje!

tisdag 26 augusti 2014

Crosskvällar

Ahhhh-ugustikvällar på crossen är så nära Nirvana man kan komma. Och nu ligger de uppradade, som ljuvliga, mjuka små smultron på ett sprött grässtrå sekunderna innan det tröskas mellan ett par rulltrissor i en perfekt snidad kolfiberarm, skuggad endast av ett Revolutionbestyckat Recordnav på sin fjärde höst.

Tisdag: Safaricross på nybyggda crossen, se bild.
Onsdag: klubbträning med GCK, Vallen kl 18.30.
Torsdag: Gerillacross Mölndal 18.30.
Fredag: kontemplation


Ja!

Dags för stora ord. Cykeln på bilden är det senaste bygget och den femte crossen i familjen. Därmed har ett tillfälligt stadie av lugn infunnit sig då ytterligare tillskott är inte aktuellt just nu. Cykeln är kort och gott fenomenal och den fyller både en funktion och ett behov. Dessutom har den redan en plats i mitt hjärta efter bara tre pass.

Specen är solid: Ridley X-Fire med Campagnolo CX 11-delad carbongrupp, Ritchey WCS och ett par Challenge Grifo 33:or på Scirocco CX 35 kanttrådshjul. Utväxlingen är 46/36 fram, 27/12 bak och cykeln är därför tänkt att köras primärt på grus/asfalt och bättre stig. Challengedäcken funkar riktigt bra i hög fart på hårt underlag, men de behöver ett kilo högre tryck än Dugasterna för att betta lika bra. Studs, studs...

De främsta skillnaderna mot min tävlingscross är vikt (-1 300 gram), hjul (lätta tubhjul) och utväxling (39x25/11). Sittställningen är nära på identisk.

Kvällens pass fick ta slut när ljuset försvann vid 21-tiden. Men det kommer att leva kvar inom mig betydligt längre än så - "det perfekta Safaripasset". Episka inslag när kvällssolen mötte dimslöjorna över fälten kring Tulebo och total perfektion när jag fann den hemliga grusslingan i skogen.

Gå nu ut och far i frid. Fort.

söndag 24 augusti 2014

KOM igen med Campagnolo - vinnare Kyrksprinten

Dags att utse vinnare i Stravatävlingen - Kyrksprinten.

Snabbast tid av alla har Mattias Brockmark som klippt till med supertiden 35 sekunder på utmaningens sista dag. Totalt har det gjorts 20 försök att nå kyrkan på toppen av kullen på bästa tid.

Stort grattis till Mattias som sopar hem tävlingen och får ikläda sig den svarta 80-årsjubileumströjan direkt från Campagnolos huvudkontor i Vicenza.

Utlottningspriset går till Peter Asplund som kan inkassera en T-shirt från Campagnolo. Ett stort grattis till dig också. Skicka mig ett mail på info@bjornfredriksson.se så kommer tröjan med posten.

tisdag 19 augusti 2014

KOM igen med Campagnolo - vinnare Torreds Trippel

Dags att utse vinnarna i den första Stravatävlingen - Torreds Trippel.

Snabbast tid av alla har Axel "Acke" Wannerskog som nog blir att räkna med även under årets Cx Cup. Den 16:e juli klämde han till med en tid på 4 min 37 sek, vilket ger en snittfart på 41,8km/h - imponerande. Precis lika imponerande är Johan Åkessons tid på 4:38 från samma datum, vågar man misstänka att man hjälpts åt för att ta segern? Tråkigt om Acke måste börja med att klippa sin fina Campapiké i två delar...eller så är det färdigförhandlat redan innan linjen, vi vet ju hur det år till på de stora tävlingarna.

Hur som helst, stort grattis till Axel som sopar hem tävlingen och får ikläda sig den svarta 80-årsjubileumströjan direkt från Campagnolos huvudkontor i Vicenza.

Totalt har 27 personer registrerat en tid under tävlingsperioden 16:e juni till 16:e augusti och bland dem har jag lottat en vinnare; Felix Sommer som kan inkassera en T-shirt från Campagnolo. Ett stort grattis till dig också.

Härnäst siktar vi mot nästa segment "Kyrksprinten" som står öppet fram till och med den 23:e augusti. Där är det för närvarande bara fem cyklister som delar på två priser så passa på att lägg en snabb repa uppför sprintbacken om du är sugen på en tröja.

måndag 18 augusti 2014

Öppet mål - en Vätternsaga

Ni som känner mig vet att jag ofta har åsikter kring cykel och stil och gärna debatterar allt från kläder, sittställning, material och attityder. Denna last kan vara resultatet av ett 20-årigt intresse eller en äkta kärlek till sporten. Kanske av båda. 

Hur som helst, åt de cyklister som jag någon gång trampat på tårna eller kommenterat ifrågasättande serverar jag här en serie gratis straffsparkar mot öppet mål. Varsågoda och skjut!

Jag till vänster och Andreas till höger. Vätternrundan 1997 i "Team Peugeot".


Hjälmen: mammas sommarpresent från arbetsgivaren Vara kommun. I ett försök att tuffa till den körde jag de fem milen tur och retur till Kvänum och köpte(!) ett par coola klistermärken av äldste brodern Evaldsson. Vill minnas att det stod Answer Racing på, ett totalt ovidkommande brand vars märke kan förnimmas uppe till vänster på hjälmen i bild. Minns också hur jag tyckte att reflexbandet var en riktig fullträff eftersom vi startade på natten.

Tröjan: i Lidköping fanns från mitten av 90-talet en cykelaffär vid namn PB:s Cykel & Sport. Patrik hade ett begränsat utbud av cykelkläder i sin källarlokal på Karlagatan men en tröja stack ut och fångade intresset när man skulle ekipera sig inför årets största utmaning. Diamond Backs bikakemönster var självsäljande och jag tror att jag pyntade runt 600 kr för den (för 17 år sedan!). Det blev min favorittröja. Det var också min första tröja och under de följande två åren även den enda.

Sponsringen: min dåvarande arbetsgivare Powtech stöttade oss med bil och drivmedel. En helt ny, fulltankad Volvo V70 stod till vårt förfogande över helgen vilket var så stort att det i princip var den viktigaste upplevelsen fram till start. Som tack tillbaka nålade vi fast stora klistermärken på ryggen, något osäkra på om det var tillåtet - vilket förstås gjorde alltihop ännu mer upphetsande.

Magväskan: går ju inte att ha på magen, vilket borde insetts vid en rimligt snabb genomgång innan start. Istället förpassades den ett halvvarv runt kroppen och antog funktionen av en tveksam midjeväska på ryggen. Den var helt fylld med en enda sak - Snickers.

Byxorna: billigast tänkbara, för långa och så klart utan hängslen. För dagen preparerade med rikliga mängder ACO vaselin, applicerat från klämtub.

Oljan: begreppet PB-rand känns blekt. Här pratar vi om ordentliga mängder olja som strukits ut på insidan av höger vad. I min värld var det ett tecken på att man cyklat långt och kämpat hårt men ironiskt nog är det ju omöjligt att ådra sig dylika oljefläckar under tiden man sitter på en cykel. Nä, en kraftigt översmord kedja och täta depåpromenader är mer troliga orsaker. Inte lika smickrande.

Skorna: trädda utanpå klassiska tubsockar i bomull finner vi ett praktexemplar av det sämsta man kan trycka pedal med, ett par mjuka löparskor. Tur att jag hade hårda clips att kila in dem i.

Cykeln: tåclipsen har jag redan nämnt och reflexer, jättepump och sadelskydd är ju rena självklarheter i den här ligan. Att däremot rulla ut med endast ett flaskställ verkar dumt, kanske fanns det bara två bulthål i ramen, vilket förvisso inte hade hindrat en snabb installation med bultband eller plåtband. Ett rejält lås är ju dock inga konstigheter att släpa på, vilket för oss in på en sista, i sammanhanget inte helt ovidkommande ramdetalj. Om ni tittar noga ovanför pumpen så står en text skriven på överröret. Det är en Dymoremsa med namnet på cykelns ägare: Marcus Persson. Det är alltså inte ens min egen cykel, utan den är lånad särskilt för Vätternrundan. Efter att ha genomfört drygt 30 mil grundträning på min Rex All Terrain Bike frågade jag kompisen Andreas vad han skulle åka på - och lånade en likadan en vecka innan start. Det var säkrast så.

Tiden: runt 15 timmar inklusive stopp i samtliga depåer. Vätternrundan skulle komma att bli en återkommande utmaning ända fram till 2005 när jag efter målgång beslutade mig för att börja träna cykel med en klubb. Jag sökte mig till Skara CK där en numer legendarisk tränare kommenterade mina Vätternplaner inför 2006 enl följande:

- Mmm, det är klart att du KAN åka Vättern om du vill...

... och därmed var min tid som Vätternmotionär definitivt över.