torsdag 16 september 2010

Projekt CX del 1

En liten dröm föds ofta i en stor cykelkatalog. Ibland är den till och med ursprunget till något som växer med tiden; en målsättning, en passion eller en livsstil. Eller så bläddrar man vidare, oberörd.

I Cykelcitys katalog från 2001 kan man på sidan 34 läsa följande om "Cross":


"En roligare och mer användbar cykeltyp finns inte. En träningsrunda på asfalt, grusvägar, skogsstigar och ibland med cykeln på axeln. Kan man ha roligare på två hjul? Den längre hjulbasen, det högre placerade vevpartiet och de avslappnade vinklarna gör att den tar sig fram över stock och sten medan man på grusvägar får upp fart som gör att träningskompisarna som kör mountainbike står som telefonstolpar. Av någon outgrundlig anledning har vi tyvärr ingen tävlingsverksamhet för cross i Sverige, det borde vara perfekt med det milda klimat vi har i stora delar av landet."

Jag bläddrade inte vidare. Ögonen ville inte slita sig från cykeln på bilden och där och då startade ett litet crosshjul att snurra i huvudet. Det spann allt snabbare med tiden och i september 2003 tog jag ledigt från jobbet, körde ner till Göteborg och återvände hem samma dag med en röd Columbus X-wingram och en hel drös med kartonger. Äntligen något att fästa mitt snurrande crosshjul på och samla erfarenhet med.

Ett antal crosscyklar senare står jag nu med det häftigaste projektet till dags datum, förverkligad, provkörd och älskad. Tänkte dela bilder och tankar med er, en "hemma hos" för crossälskare, om ni vill. I fem delar kommer ni att kunna läsa om tankar och överväganden kring bygget. Först ut är favoriten, som vanligt.

Projekt CX del 1 - HJUL

Om man har bidragit till att trissa upp den tekniska nivån i klubben så får man stå sitt kast. Anta att jag stack ut hakan för något år sedan och kallade innerslangsbestyckning för kulturmord. Då inser man att det inte är läge att komma dragandes med kanttrådshjul i höst, ens när det är som allra smetigast och prestigelöst på träningen.

Tubhjulen har en av sina säkraste hemmahamnar i crossträsken och en positiv konsekvens av tubdäcksanvändning är att de kräver tubfälgar som till sin natur är sexiga utav bara attan. Man kan bygga lätta och starka lågprofilhjul av aluminiumfälgar från t.ex. Mavic eller Ambrosio, set som väger in på runt 1 600 gram paret och kostar ca 4-5 000 kr beroende på nav.

Cykelcross har annars i många fall blivit synonymt med högprofilhjul, särskilt om man tittar på de som betalas för att omsätta kolfiberytan till ett fint damm som sprids över de belgiska fälten. Det pratas mer om ”roderverkan” och ”fina snitt genom sanden” än om aerodynamik, av förklarliga skäl. Utbudet bland kolfiberhjul är också större för profilhöjder mellan 38-50 än för lägre varianter.

Kolfiberhjul på cross ifrågasätts ofta av oinvigda, och visst, ur ett ekonomiskt perspektiv råder inget tvivel, det är helt förkastligt. Tur då att cykelsport på motionärs- och amatörnivå är en av idrotterna med minst förankring i en sund ekonomisk verklighet, där balansen mellan pris och nytta ofta saknas helt. Här finns andra värden och värderingar och det är ju ingen hemlighet att en glad hjärna ofta cyklar fortare än en snål.

Jag använder aluminiumhjul när det är smetigt och blött, för ökad bromsverkan och minskat slitage. På aluhjulen har jag också limmat däck med kraftigare mönster. Torra tävlingar kommer att köras på kolfibersnurror från Göteborgsfirman Revolver Racing som levererat ett par riktigt lätta och snygga hjul, faktiskt de lättaste hjul jag ägt och kört på. Där har jag också lättare däck med mindre mönster monterade, mer om dessa i avsnittet om däck längre fram.

Se till att använda bromsklossar som tar smällen så längt det är möjligt och undvik att hamna i situationen där du konstaterar att ”bromsklossarna har klarat sig bra i år”. Det är en falsk belöning och dyr insikt. Någonstans avverkas material, annars stannar ju inte hojen.

Vikt, styrka och styvhet då? Ja, det är bara att se hur det används. För mig med landsvägsbakgrund och som länge trodde att MTB var en TV-kanal, är lätta hjul extra tacksamt efter kurvorna när man ska täppa de där metrarna man missar på teknik. Förutom de rena prestandapunkterna kan det också vara värt att titta på fälgens tvärsnitt. Hur ser det feta tubdäcket ut att passa in mot fälgytan? Jag har upplevt att vissa däck och fälgar matchar varandra bättre än andra och således stannar däcken kvar olika länge när du kör ner pedalen i utgången av gräskurvorna. Om däcket är för stort så kan det gå åt mycket lim för att "plana ut" fälgen. Väldigt mycket.

Revolver Racings CX-specifika hjul, med extra bred fälg (24 mm).

Jag har kört cross på fem olika hjulpar och det råder inget tvivel om att de två paren som rullar nu är de bästa och för ändåmålen mest anpassade hittills. De är båda för tubdäck, ett par i aluminium och ett par i kolfiber. Ett tredje par för ren träningsslakt står på önskelistan.


Set 1:
Handbyggda av Racerdepån i Falköping.
Fälg: Ambrosio F20, 32-håls. Aluminium.
Nav: Campagnolo Record.
Ekrar: DT Competition med alunipplar. Radiellt fram, tvåkors bak.
Vikt på hjulparet exkl. snabbkopplingar: 1 560 gram.

Tvåkorsekring bak. Radialekring fram. Starkt och vackert så.

Jag blir alldeles matt varje gång jag ser den här bilden. Campas Recordnav har justerbara lager som rullar fantastiskt fint men de är knappast byggda för cross. Man kan förmodligen bli åtalad i Italien om man kör dem i regn. Snurrar dock hur bra som helst efter en säsong av lera och misshandel..

F20-fälgen är riktigt låg och har ingen svarvad bromsyta. Men det får den med tiden. Fungerar utmärkt som GP-fälg på landsväg också.


Set 2:
Revolver Racing, Speedsession 38. Handbyggda långt öster om Falköping.
Fälg: 38 mm i Torayca kolfiber
Nav: Equinox superlight, 20/24 hål.
Ekrar: Sapim CX-Ray. Radiellt fram, tvåkors/radial bak.
Vikt på hjulparet exkl. snabbkopplingar: 1 218 gram.


Matchar ram och gaffel riktigt bra.

Rödeloxerat i centrum. Utbytbara maskinkullager; två fram, fyra bak.

Förstärkt bromsyta. Annars en skön, levande känsla i carbonmönstret.


Tidigare använda hjul i fallande lämplighetsordning: Tufo Carbona, Mavic Ksyrium Elite, Campagnolo Scirocco. De sistnämda vägde ca 2 kg paret och Ksyriumhjulen är troligen en av få moderna skapelser som kan grävas fram i ett stycke när bomberna fallit.

Förresten. Vad var rampriset för en Columbus Cyclo X, "den första riktiga crossen", i Cykelcitys katalog från 2001? Skriv ner din gissning och håll utkik efter nästa fråga. Rätt totaltsumma, eller närmaste gissning, vinner ett fint pris efter den femte och sista delen av serien.

I nästa del av serien avhandlas crossdisciplinens stora axelprydnad - ramen.

---------------------------------
Bloggserien Projekt CX:

hjul
ram
växel
broms
däck

4 kommentarer:

  1. En sådan här chans får man ju inte missa.
    Hmmm, undrar vad segerpremien är.
    En tubfälg av luft kanske, eller varför inte ett flaskställ av ren inbillning, något viktoptimerat är det säkert iaf. Finns det förresten kaffebönor med lättningshål???

    Mitt förslag är lika jämnt som det säkerligen är naivt och oförankrat i verkligheten. Jag menar mitt senaste egna cykelköp var ju en Monark Nordic i fullackat gjutjärn som jag köpte för 1500 spänn av Urban Albinsson över en fikarast så jag gissar 20 papp rätt och slätt...men då slängde man med en t-shirt också...

    SvaraRadera
  2. Fick du ett skrivet kvitto av Urban?

    SvaraRadera
  3. Ser med spänning fram emot fortsättningen. Man får väl skåda underverket in action i Falun?
    /Peter E-J

    SvaraRadera
  4. Action och underverk? Ja tack! Ses i Falun.

    SvaraRadera