lördag 31 december 2011

Go out in style!

Fick avsluta året med två riktigt fina distanspass i solsken. Totalt sju timmar på torra vägar och i temperaturer runt nollan. Lyxigt.

Gårdagen såg den första vätskesläggan på år och dag och jag rullade in hemma med knapp styrfart, yr i bollen och med en uppmuntrande högfrekvent ton i huvudet. Övriga höjdpunkter var inmundigande av en morgonbryggd Hazienda tappad på termos, avnjuten i solgasset söder om Vallda, samt en ingående diskussion med Johan rörande ramgeometrier och dess mystik.

Idag gjorde Erik oss sällskap och vi körde återigen söderut med siktet inställd på runt fyra timmar. Utan att gå in närmare på vart eller varför vi körde, här är några härliga bilder från dagen.

En Brengdahl.

En Saeden.

En oväntad bäck.

2012 blir mitt första år sedan 2004 utan ideellt engagemang inom cykelsporten. Återstår att se vad alla mötes- och datortimmar kan generera istället. Jag säger tack. Och varsågod.

Gott nytt år allihop, vi ses!

måndag 26 december 2011

Hur långt...

... kan jag löpa inom loppet av en vecka innan mitt gamla löparknä ger sig till känna? En stressig julvecka med ganska lite tid till träning är ju det perfekta tillfället att ta reda på det. Så, det blev fyra pass löpning; måndag, onsdag, julafton och juldagen. En ganska tuff belastning på kroppen efter två veckors förkylning och ett längre uppehåll.

Efter juldagens pass kände jag tydligt av ömhet och lätt smärta på utsidan av höger knä och i morse var det stelt och fint. Bingo alltså, efter totalt 45 km. I planerna för vintern finns en morgonjogg till jobbet, 24 km genom Sandsjöbacka och då är det gott att ha lite mil i benen.

Försökte smeta ut det onda genom ett lätt pass på crossen under förmiddagen idag och hade tänkt ansluta mig till Annandagscrossgänget. Kom förstås iväg ett par minuter för sent hemifrån och fick stå på för fullt i en kvart, hela vägen till fel samlingsplats. Jodå...

tisdag 20 december 2011

I kväll listar jag...

... saker jag gillar bättre än att handla julklappar:

- betala skatt
- vurpa över styret
- sparka i ett cykelställ
- karensdagar
- folk som inte blinkar i rondellerna
- slem
- såga i min cross

Beroende på de yttre, säsongsunika faktorerna såsom "julträngsel", "julerbjudanden" och "julöppettider", alla uselt maskerade eländen, är jag eventuellt även beredd att inkludera nedan, oändligt smärtfyllda alternativ i listan:

- dra av kedjan stående vid 1 500 watt med omedelbar försänkning av övre tandraden i styrstammen
- sätta tån i plankhindret
- förknippas med valfri Shimanoprodukt

Idag samåkte jag till Frölunda Torg för julklappsshopping med min sambo som omgående och rutinerat tog ut ett avstånd i sida motsvarande ett halvt köpcentrum. Klokt. Efter att inledningsvis ha prischockats svårt inne på Cervera tog jag min tillflykt till frizonen HiFi-klubben där man får en hygglig tvåkanalsanläggning för priset av en obegriplig vinegrettkanna.

Efter lite manlig konversation rörande riggning av befintligt välljud återhämtade jag mig och kunde med nya krafter forcera i riktning mot den andra frizonen, Clas Ohlson. Dessvärre visade sig vägen dit vara kantad av erbjudanden, glitter och otäck köpstämning så en total blockering av samtliga sinnen krävdes för att nå destinationen. Väl inne på CO tog jag ytterkurva och famlade planlöst omkring i jakt på uppenbarelser. På avdelningen för våffeljärn, mobilladdare och lim fann jag en oemotståndligt prisvärd pryl som täckte 39 % av vår överenskomna budget. Tillfälligt lättad begav jag mig mot kassan men fastnade halvvägs vid en hyllsektion med fågelmatningsutrustning och reservdelar till kärnkraftverk. Just det förstnämnda befanns vara av intresse då de små fåglarna, som förmodligen svettas ymnigt i sin vinterdräkt, enligt utsago måste få något gott att tugga på framför köksfönstret. Läge för önskeuppfyllan alltså.

Sittande på huk undersökte jag försiktigt en av de nödtorftigt hopskruvade skapelserna och hade just konstaterat att det var långt värre dynga än jag kunnat föreställa mig när hela övre sektionen av hyllan, inklusive stålburar och fågelbad i betong, plötsligt gav vika och rasade ner i huvudet på mig. Detta underlättade förstås beslutet att avstå inköp, varpå jag lämnade varuhuset, ringde sambon och uppgav lösenordet för ovillkorlig kapitulation.

Efter ett onödigt, ångestladdat besök inne på Åhléns retirerade vi till bilen som strategiskt parkerats på ytterplats redo att snabbt avlägsna oss från området. Färden gick till ICA där jag kände mig mer bekväm och den djupa andhämtningen kunde återupptas. Blev faktiskt såpass avslappnad att jag inom loppet av fyra minuter, under stor triumf, placerade två julklappar i matkorgen.

Nåväl, den allra största julklappen, som dessutom borgar för ett liv fullt av nya behov, har vi redan gett oss själva i år - huset ger och huset tar. I tillägg till detta så har jag på det personliga planet unnat mig en liten uppgradering mellan hjulen nästa år.

Till sist hittar jag hem igen.
God jul Björn, önskar Pinarello!

onsdag 14 december 2011

Per säger: "lättsamma män med äventyrliga sammankomster"

Nej, det handlar inte om Superklassen. Mer med min favorit "Per" senare. Först däck.

I ett tidigare inlägg ondgjorde jag mig över våra vinterdäck till bilen som, till skillnad från däck som limmas på fälgen, inte genomgått mitt nålsöga avseende kvalitet. Däcken är, oavsett om det rör cykel eller bil, avgörande för hur ekipaget beter sig och hur det uppfattas av piloten genom manöverkontrollerna. Däck får vara viktigt, men som ni märker inte ett särskilt upphetsande ämne för övrigt.

I tillägg till tidigare mindre smickrande egenskaper, ger en veckas provkörning vid handen att uppsättningen är rejält ur balans och i farter över 115 km/h vibrerar bilen mer än någon människa kan utstå över tiden. Dessa styggelser till vinterhjul är alltså inte bara estetiskt och praktiskt odugliga. De är inte heller helt funktionella. De senaste två dagarna har vår bil spenderat i händerna på en däckfirma i Kungsbacka som gjort allt i sin makt för att runda till hjulen med datamaskiner till hjälp. De har till och med högfartstestat bilen på E6:an, ett grepp som möjligen är mindre relevant men uppenbarligen viktigt nog att återge med ett illa dolt fin i mungipan.

Efter att ha skakat hemåt på motorvägen idag beslöt jag att föra ärendet mot en reklamation och svängde inom Audi Göteborg för att ta mig ett snack med det duktiga servicegänget där, som förmodligen ovetande om förutsättningarna skickade med hjulen när vi köpte bilen i våras.

Om man är stor ska man vara snäll, brukar det heta. Och med tanke på det rekordstora antalet nya Audibilar som trängs runt de nyligen utbyggda lokalerna kryddat med ett försäljningsrekord 2011, så har jag goda förhoppningar om att vi kommer till en lösning.

Nästa blogginlägg kommer att handla om något mycket mer intressant, men i populär cykelbloggaranda så kör jag en cliffhanger, odefinierad i tid, som främst syftar till att säkerställa att det verkligen blir så som jag hade tänkt. Dock kan jag inte knipa igen helt eftersom jag vill vara först med att yppa något om den stora nyheten, som bara jag känner till.

Till sist tycker jag att ni ska lyssna på MixMegapols bejublade kåsör "Per" och hans inspirerande monolog på temat "återvinning". Väl värd två minuter av era liv.

Gör så här:
1. Klicka här.
2. En bit ner till höger finns en röd ruta
3. Klicka på Per 8/12 eller gå in via arkivet och leta upp klippet.

söndag 11 december 2011

Cruise crossing

Det här med att stå vid sidan är ju inte min grej, nu fastslagit en gång för alla. Fortsatt snuva och hosta satte stopp för tävling i Lidköping igår. Beslutet togs definitivt på morgonen när jag fick göra ett kort stopp för att hämta andan efter att ha bestigit trappan hemma. Hjärtat bultade hårt i bröstet och svettningar bröt ut i pannan. För att inte gnälla ihjäl min omgivning tog jag beslutet att ge mig själv ett fotouppdrag så att jag åtminstone gjorde lite nytta på plats. Bilderna finner ni via CX Swedens bildsida.

Dagens yttre förutsättningar.
Men, inget ont som inte för något gott med sig. Genom att ströva runt i sanden hela dagen igår fick kroppen  frisk luft och lite.....äh, va f-n, skitsnack. Jag upplevde fysisk smärta och illamående av att inte kunna köra avslutningshelgen och insåg att söndagen skulle få kosta en start, oavsett. Glädje före hälsa, lera före hosta. Sammanfattat; hjärta före hjärna.


I morse var jag dock inte lika övertygad, men jag stuvade ändå in cykel och tillbehör i bilen och hoppades att det skulle kännas bättre senare på dagen.


Efter 90 minuter banarbete (ishackning med tung spade) hade jag jobbat upp den irritation och vilja som behövdes för att knalla iväg och byta om, medveten om att det inte skulle bli tal om att tävla idag, bara åka med.

Starten gick och jag höll mig lugn och fin så att andra med ambitioner fick köra före. Underligt nog tog min avslappnade inställning mig framåt under startloppen och när jag passerade Janne J efter sandhindret anade jag oråd. Bäst att ge honom en uppmuntrande klapp på ryggen; "kom nu Janne så åker vi".

Sådant uppskattas ju alltid.

Låg fortsatt bra med på halvgas till vi nalkades trappan och kedjan skuttade av efter ett härligt släpp med forcerat bakåttramp. Stannade till i publikhavet ovanför trappan och hängde på den slappe, till en skön mix av medlidande, hejarop och irrelevanta tips från omgivningen. Tappade väl sju-åtta placeringar där.


Gled vidare i fältet och njöt av banan, plockade ett par gubbar och gjorde ett försök att öka farten lite. Tvärstopp i bröstet, ingen luft, dra av, dra av! Fick ratta in en mer lagom marschfart som jag aldrig tävlat på tidigare och då kom en viktig lärdom som följd av denna cruise crossing. Tror aldrig jag har kört bättre tekniskt än idag. En lägre fart ger mer blod till hjärnan vilket direkt får till följd att hjulet sätts rätt i varje kurva, banan scannas tre meter längre fram och medvetenheten ökar om situationen omkring.

Till viss del kompenserade denna tekniska åkning för det saknade kraftuttaget och jag fortsatte att avancera i fältet, märkligt men härligt. Njöt mig igenom resten av tävlingen och på sista varvet kom jag ikapp Per (MCK) och Jesper (Falköping) på gräset innan upploppet. Hade krut kvar i benen, av förklarlig anledning, och förberedde en galen spurt på insidan. Tyvärr ville den igenspacklade kassetten annorlunda och min omkörning avbröts till smattrande toner av kedjekuggning. Bara att sitta vackert och rulla in efter pojkarna på en 27:e plats, fyra minuter efter Anders Stenberg som, trots vad han själv nu påstår, är en crosskung!

Förutom möjligheten att avsluta säsongen med en start istället för en DNS, så gladdes jag oerhört åt vår egen Tomas Pettersson som körde sitt livs cross idag och slutade trea i Superklassen. Det var värt en stor lerig kram. Så jäkla gött Tomas - grattis!

Så här efteråt, när tankarna samlats inser man vad en förlorad crossäsong har kostat, inte vad man har sparat. När cupvinnaren tog emot förstapriset, en jättefin Kärchertvätt, skrattade jag och Cedwin gott till insikten om vad den lille rackaren har kostat att köra hem. Förmodligen hade man sparat in den redan efter att ha suttit av den första helgens tävlingar hemma på sofflocket, för att att inte tala om hur många tvättar man kunnat köpa om man inte tävlat alls i cykelcross.

Men vad ska man ha tvättarna till då, kan man undra?

Crossradio

Sveriges Radio Skaraborg besökte Lidköping och Råda Ås i går för att rapportera från en "ovanlig cykeltävling". Det blev ett bra reportage med intervju av undertecknad samt med bäst placerade Skaraborgare, Johan Norén från Mariestadscyklisterna.


Rätt mössa och rätt tröja. Radion har ju ögon också... 
Foto: Henrik Jansson, Sveriges Radio Skaraborg

torsdag 8 december 2011

Njaae...

...det här går ju åt h-vete!

Efter söndagens vinterdistanspremiär på fyra timmar, med efterföljande "goffning" på Incontros buffé, smärtade halsen illa och febern smög sig på. Det blev startskottet för en riktigt rejäl förkylning, en av de värsta i mannaminne.

Från natten till måndag har jag varit helt sänkt och det är egentligen inte förrän nu i eftermiddag som jag piggnat till lite grann och kunnat andas genom näsan, känna smaker och utstöta begripliga läten igen. All träning i veckan har ställts in och kompenserats med en överväxel på jobbet. Jag kan inte se att två stenhårda crosstävlingar kan bli verklighet i helgen och det smärtar oerhört.

Något annat som smärtar och även kvalar in som det närmaste fysisk aktivitet jag kommit under veckan, måste ha varit kvällens däckskifte på bilen. Iförd overall från 1997, världens tjockaste täckjacka och en CX Sweden-mössa angrep jag projektet under stormens antågande med horisontellt snöblandat regn som nådde sex meter in under carporten. Nyss nämnda struktur beräknas för övrigt ryckas ur marken och gå till väders vilken sekund som helst.

Buuuuuu!
Varför smärtade vinterdäcksbytet då?

a) vi fick medskickat Sveriges fulaste vinterhjul

b) väghållningen ligger numer i en hög i förrådet

c) vid resolut gaspådrag spinner hjulen förtvivlat och letar fäste förgäves med sitt tjocka, otäcka gummimönster.

d) däcken är dubbfria, den västsvenska ishalkan skrattar åt mig

e) har fått däck utan rotationsriktning, mönstret blir olika på vänster sida (grepp) och höger sida (släpp). Kommer ju att dra snett i modden, vilket ägg har monterat detta?

f) fälgen sticker ut flera centimeter från däcket i sida, vilket tacklar trottoarkanter och undflyende vilt med hård metall istället för mjukt gummi

Kort och gott, pärlan har förvandlats till en gråsten och vi kan lika gärna svetsa igen hälften av cylindrarna tills våren kommer. Med anledning av denna misär förankrade jag i kväll, under svordomar och väl underbyggda resonemang, beslutet att vagnen skall uppgraderas och rulla på 18-tum i sommar som kompensation. Då ska dieselsexan rastas med vederbörligt fäste och quattron ska återigen få förmedla 500 Nm till ryggraden på ett sådant där sätt som får hela kroppen att le utan att man kan göra något åt det.

Om jag mot förmodan skulle förära någon av helgens crossarrangemang med min sorgliga uppenbarelse skulle jag uppskatta ert medlidande, åtminstone gällande de otäcka vinterhjulen.

söndag 27 november 2011

Värnamo + Borås

Värnamo
Körde säsongens bästa cross igår där mycket var vunnet på att hålla cykel och kropp igång genom alla kurvor. På något sätt gick det att hitta flytet genom svängarna och jag höll nere i bocken nästan hela tiden. Avsnitten där jag kunde trampa ut och dra nytta av åkstyrkan var för få för att skaka bort kurvornas mästare Mattias Cedwin från Ymer som satt klistrad bakom mig från andra varvet. Mot slutet närmade vi oss Peter Gustafsson från Värnamo som tidigare seglat iväg, men samtidigt kom Olof från Master upp oroväckande snabbt bakifrån. Vi insåg att det var fyra placeringar att köra om och det gällde att avgöra till egen fördel.

Sista kvartsvarvet gick till såhär, utgångsordning; Värnamo-MCK-Ymer-Master.
1. Jag trycker gasen nästan i botten på asfalten och slänger huvudet bakåt höger för att se om Ymer sitter kvar. Kan inte se honom.
2. Samtidigt passerar Ymer till vänster om mig tack vare högre utgångsfart. Skit.
3. Jag kastar mig in på hjul, vi åker fort och Värnamo nalkas. Master får kontakt bakifrån efter en våldsam forcering.
4. Ymer och Värnamo armbågas och jag avvaktar. Master nosar.
5. Ymer glider förbi Värnamo och vi svänger vänster över järnvägsspåren. Jag inser plötsligt att det bara är målrakan kvar, vilken miss - hjärnsläpp!
6. Kliver på ordentligt och flyger förbi Värnamo med tre meter kvar, håller Master bakom men missar Ymer.


Jag gillade tekniken i Värnamos bana, den liknar inget men påminner möjligen om Ludvika. Saknade höjdmeter och tunga partier men gynnade istället kurvrävarna. Fair enough!

Mattias Cedwin GILLAR inför avresan till HC.


Borås
Dagens race gick åt skogen på grund av ett bakhjulshaveri med 10 minuter kvar. Efter en dödsföraktande omkörningslöpning genom geggan på toppen kastade jag mig på cykeln, kanske lite för hårt, samtidigt som hjulet sladdade till. Påföljden blev att tre ekrar gick av på mitten och hjulet nöp i gaffeln. Började instinktivt att löpa längs banan men insåg snabbt att tävlingen var över då depån var ungefär 1 km bort. Bestämde mig för att det var färdigcyklat och släpade ner vraket korta vägen till depån för att skifta till reservhjulen och rulla mot omklädningen.

Som den individuella sport cykelcross är på vår nivå i Sverige kan man inte annat än förundras över de initiativ som tas i ett större perspektiv, förmodligen under devisen "för cyklisternas skull". Var och en får ju så gott man kan sköta sitt eget mek under tävlingarna och en av få skillnader man kan göra på en utgång, i händelse av olycka eller haveri, är ju att placera hel, eller delar av cykel i depån.

Därför stod jag något förbryllad över det faktum att en tredje part lånat ut mitt reservbakhjul till annan tävlande som punkterat. I depån fanns nämligen bara framhjulet kvar.

Efter att ha släpat extra cyklar och hjul runt på tävlingar i hela landet under fem års tid, fick jag idag för första gången anledning att uppsöka depån för ett hjulskifte. Och då, just i dag, var hjulet borta. Om jag hade beslutat annorlunda och löpt 1 000 meter för att byta hjul och fortsätta, hade det saknade hjulet lämnat ett större avtryck i bloggvärlden, var så säker.

Nu räckte förvisso ett skrotat carbonhjul toppat med ett egenmäktigt förfarande mer än väl för att tippa humöret och jag fick senare på eftermiddagen muntras upp över ett par koppar glögg i uppmuntrande sällskap.

Lördagen gav en 12:e plats och idag låg jag 11:a när jag tvingades bryta. Det går ändå åt rätt håll och med två veckor till avslutningshelgen finns det utrymme för mer hård träning för att maximera prestandan.

Helgens två tävlingar har körts på banor som diskuterats mer än vanligt. Vissa cyklister, om än ett fåtal, anser att de inte håller standarden. De flesta, som jag uppfattat det, har varit mer eller mindre positiva. Alla är överens om att de är annorlunda. Vissa är överens om att de tillför bredd och skapar variation. Andra framhäver säkerhetsbrister och avsaknad av "riktiga tungkörda crossavsnitt på gräs". Diskussionen är alltid fri, men på en punkt kan man vara helt säker. Det är så här CX-Sverige ser ut idag. Banorna läggs av personer med intresse, på platser som är tillgängliga. Att kräva crossbanor i belgisk standard varje helg är inte rimligt och så länge det är mer okej för en öldrickande mobb att trampa sönder en gräsplan täckt av ett stort tält så lär vi få leva med att utöva våra, i jämförelse samhetslena smekningar, på annan plats.

Borås var ju faktiskt ett riktigt fint undantag som bevis på vad man kan göra, mitt i stan!

lördag 26 november 2011

Kort om Hej Svängarral

En utförligare rapport kommer efter helgen, men jag vill ändå ge er en kort inblick i dagens Cx-cuptävling vid High Chaparral, Värnamo.

Jag räknade (i huvudet på vägen hem) till 55 kurvor per varv, där en kurva kan vara allt från 60 till 180 grader. Superklassen körde sex varv idag. Det blir 330 kurvor.

Om man fördelar dessa jämnt över tävlingstiden, vilket inte är långt från sanningen, så får vi fram att det svängde ungefär var sjunde sekund. Om man mot förmodan inte imponeras av denna kurvextravaganza så kan jag tillägga att de flesta kurvor tog ett par sekunder att forcera, vilket avsevärt krymper tidsavståndet mellan dem.

Kort och gott - det svängde hela tiden, och det var vansinnigt kul. Vilken galen bana!
Hoppas alla röda ben läker till i morgon, då kör vi Borås. Håll styrlagren varma...

söndag 20 november 2011

Flat out

LUND

Ny tävlingshelg med förhoppning om ett steg framåt i känsla, ork och fart. Cykeln presterade på topp och kroppen kändes fin, åtminstone på lördagen i Lund där jag fick någon sorts överslag i skallen och gick flat out från start. Detta innebar att jag snart befann mig på 9:e plats efter starten från näst sista led.

Det går på riktigt ordentligt i täten på Superklassen i år och Lund har ju en snabb bana med en ändå snabbare inledning. Vrängde lungorna ordentligt första två varven och lyckades bita mig kvar runt 10:e tills jag tvingades hoppa ur bild vid löphindret till följd av en taktiskt trängning. Kom i obalans och drog till pedalen med fotleden (gaaaaaaaa!) och givetvis rullade kedjan av vackert då jag höll på att tappa cykeln. Första och andra mekförsöket i farten misslyckades och jag fick stanna och kränga på. Tappade gruppen om 6 skuggande åkare och spenderade sedan resten av tävlingen i jakt. Åkte jämnt med gänget på 6-7:e plats i flera varv och knappade sakta in på gruppen framför. Med ett varv kvar var jag bara sex sekunder bakom men då tog kroppen helt slut och jag rullade in på 17:e plats, helt färdig.

Som vanligt efter en novembertävling - helt ren cykel och dräkt.

Jag håller Lundacrossen som en liten personlig favorit av banor faktiskt, gillar den skarpt. Mycket bonuspoäng för området, vallen, varvningen. Här finns potential, som vi brukar säga. Av någon anledning är det också lätt att köra sig sinnessjukt trött här.

S SANDBY

Tyngre bana, tröttare kropp. Kände direkt i starten att jag inte hade samma dynamik som igår och jag beslöt mig för att inte gå för hårt i början. Låg och körde runt 16-18:e plats hela tävlingen och fick slita mest hela tiden. Mer tungt gräs och mindre teknik gjorde i kombination med sportens härliga mystik att vi såg flera anmärkningsvärda omkastningar från gårdagens resultatlista.

Underbar bild tagen av Caroline. Ni som kör cross vet.

Dagen snabbaste Sportklassare och helgens värd; Jonas Lindqvist.

Stenberg sopade hem det igen! I övrigt noterar vi en vurpad mumie på pallen och MCK-Axel fin 4:a!

Siktandes mot nästa dubbelhelg (Värnamo/Borås) inser jag att en forcerad toppning av befintlig form blir ett måste. Att fortsätta en stadig uppbyggnad med långa intervaller är ju lönlöst eftersom cupen är över om tre veckor. Här gäller det förstås att plåga sig utöver det vanliga och korta ner insatserna så snart kroppen känns stark nog. Monarken lär får jobba hårt i veckan.

Min respektive Caroline skötte sig i vanlig ordning exemplariskt i rollen som supporter under helgen och i gengäld levererade jag henne till Ullared 60 minuter innan stängning. En bedrift möjlig tack vare den underbara dieselsexan, en grov underskattning av körkortets värde och en kvardröjande upphetsning över ännu en härlig crosshelg.

fredag 18 november 2011

Gräsligt

I morgon förmiddag rullar vi mot Skåne och våra vänner strax utanför Lund. Ser också fram emot helgens två deltävlingar och hoppas på mindre strul efter lite cykelservice i veckan. Har även hunnit med två hårda TC-pass samt en aggressiv viktjustering motsvarande en kvarts cykel.

Övre rulltrissan efter SM.

Efter det klassiskt otaktiska "kvällen-innan-meket" står jag utan växelvajer. Men, Skåne är ju platt, så det ska väl gå att smyga sig runt på 42/12? Eller till fots?

måndag 14 november 2011

Kvällens höjdpunkt

När jag plockade fram Revolverhjulen till crossen inför förra söndagen krävdes det en stadig och välriktad 30-sekundersdusch med 5-56 innan det ens var lönt att försöka bryta liv i kassetten. Bodyn satt som berget, något som kan tyda på att lagren eventuellt behöver översyn. Inför helgen fick den en ny nöddusch endast för att skjuta på det oundvikliga.

Är inte en rejäl bodyservice väldigt mycket måndagkväll?

På onsdag blir det bakväxelservice och höljen. Torsdag styrlager och ny kedja. Parallellt står en omlimning av tubdäcken på träningshjulen på programmet då ventilvinkeln kontra fälgbanan nu överstiger 45 grader. Ännu en fördel med högprofil förresten, fint ventilstöd - inget tubglid!

söndag 13 november 2011

Två bra pass

Kristianstad Cup
Lördagens cuppremiär i Kristianstad var riktigt kul att köra, en torr, snabb bana som passar mig bra. Startade som oseedad i en ny spännande position (sist) och fick brottas lite i starten. Landade runt 18:e plats efter startvarvet, kroppen svarade ganska hyfsat och den sista segheten lossande efter 20 minuter. Hade börjat avancera när snabbkopplingen bak fick ett spöksläpp i en vänsterkurva. Bakhjulet ställde sig på tvären i gaffel och låste vackert - tvärnit. Som tur var klarade jag bakväxeln och kom av hojen ganska snabbt. Upptäcker till min förvåning att jag också samlat på mig en knappt meterlång ståltråd som snott in sig i kassett, nav, ekrar och snabbkoppling. 

Hade väl att göra en dryg halvminut med trasslet och tappade 6-7 placeringar. Startade jakten och fick in ett nytt flyt tills jag började misstänka punktering bak. De sista två varven gick hojen nästan på fälgen och jag fruktade tubkräng i fartkurvorna. Genomslagen duggade tätt och det small riktigt rejält på gräset innan upploppet. Var ganska less på strulet så jag tappade både fokus och två placeringar alldeles på slutet.

Åstorp - SM
Inför dagens veteran-SM hade jag inga större förhoppningar, en topp-15 fanns nog inom räckhåll om precis allt ville gå vägen. Men det ville det inte. En grymt inspirerande inramning och härlig stämning efter seniorernas lopp gav mig ett märkligt lugn och jag klev på rejält i starten från min sista position och krigade mig upp en bra bit på startrakan utan att pressa för hårt. Låg med bra i början tills jag drog på en sladd i en vänsterkurva efter två minuter och satte kedjan mellan klinga och kedjestag. Och där satt den, stenhårt. Fick stanna och meka idag igen! Efter 20 sekunder misshandel av stolthet och cykel fick jag loss kedjan, slog upp blicken och klev på hojen. Insåg att jag var dead-last. Såg inte en käft nånstans. Tydligen gick det på rätt bra på startvarvet...

Insåg att dagen var förlorad och siktade istället på att få ett bra pass med fokus på teknik, nu när jag kunde välja linje själv hela tiden (precis som Darvell). Fick passerat 4-5 åkare och hamnade i det förhatliga vakuumet utan någon att gå på. Fick så småningom korn på MCK-Håkan som hade ett försprång på 10-12 sekunder. Hade legat och varvat jämnt med honom i två varv när plötsligt MCK-Lasse stormar förbi som den svedde efter ett hjulbyte i depån. Tog hjul på honom med planer på att köra ihop, men eftersom han fått ett japanskt hjul till sin Campacross så blev han tyvärr inte så gammal i det samarbetet.

Rullade i mål i ett nytt vakuum och kunde för andra gången den här helgen packa in både cyklar och cyklister, rätt in i bilen, utan tvätt eller ombyte. Rent och snyggt. En dammvippa på det, så är hojen vardagsrumsfin. Vi kallar det växthushöst och man kan tycka lite olika om det...

Alltså, två riktigt bra träningspass, vansinnigt kul crosskörning, en massa mekaniskt strul och inga placeringar att blogga om. Ungefär som väntat, alltihop. Med detta i bagaget har jag beslutat att fullfölja resten av Cx-cupen vilket i sig ställer tre krav, minst:
a) börja träna
b) fortsätt träna
c) plocka isär cykeln i molekyler och sätt i hop den igen

Varken kropp eller utrustning fått relevant omtanke på respektive område sedan Lund i januari. En dubbelhelg i Skåne var det som behövdes för att frigöra energi för en halvsäsongssatsning. 

Grattis Hasse, Åsa och Mange som blev svenska mästare idag. Väl förtjänt alla tre.
Tack också till CKC4 och Åstorps CK som ordnade fina tävlingar.

Vi ses i Lund nästa helg!

tisdag 8 november 2011

Idag händer det

På programmet: en försmak av helgen

lördag 5 november 2011

September igen?

Idag fick det vara nog med förkylning och ond hals. När november visade sig från bästa sidan i Göteborg med 13 grader, soldis och torra vägar så krokades Cervelon ner och spändes fast på skorna för ett par timmar muskelstimulans. Och, precis som jag hoppats på känns det bättre nu, även om de förkylda dagarna orsakat ett ovälkommet avbrott i de patetiska förberedelserna inför SM i förödmjukelse den 13:e.



En inaktuell låt på temat mild höst. 


Strax innan förkylningen slog till så fick jag ett bevis på vad som händer när hjärnan förlorar sin förmåga till kreativt tänkande. Var ute och kvällscrossade i LED-ljuset och hade just rivit av två backintervaller från Eklanda upp till toppen av Änggårdsbergen. Drog mig mot Sisjön men fastnade på vägen vid det nya industriområdet strax norr om McDonalds vid Fässbergsmotet. Där har kommunen färdigställt en belyst asfaltsslinga, ett fyrkantigt varv om 625 m med en höjdskillnad på fem meter per varv.

Räknade snabbt ut att motlutet på varje varv rent tidsmässigt skulle fungera bra som spurt med resterande varvdel som vila. Ett block om 20 minuter - framåt. Hjärnan bortkopplad - KÖR!

Såg efteråt att varvtiderna varit 1:10, 1:10, 1:10, 1:10, 1:10, 1:10, 1:10, 1:10... osv, ja ni fattar.

onsdag 2 november 2011

Ljus säljes

Allt som behövs för ett riktigt ljushuvud!


Kom och köp.

Antingen är det smart eller dumt att skicka med en fin Sweep R. Den kröp in i bild under tagningen så den fick vara med.

måndag 31 oktober 2011

CX i Lidköping

Här kommer lite förhandsinfo gällande CX-cupens näst sista deltävling, Lidköping den 10:e december. 

På grund av två yttre faktorer har klubben i år tvingats flytta crossbanan, från Villa Giacomina vid Vänerns strand, till ett nytt spännande område vid Rådaåsen. Faktorerna som tvingar fram denna flytt är dels Skogshyddans avslag på förfrågan att nyttja parkeringen som start/mål, vilket man tycker är trist eftersom den varit basen för crosstävlingarna ända sedan starten 2006. Men, beslutet respekteras, även om det i klubbens uppfattning levererats utan någon vidare motivering.

Den andra faktorn som driver bort crossälskarna från stranden är ännu svårare att förstå. Under det gångna året har kommunen låtit anlägga en ny gång-, och cykelbana längst upp i strandlinjen, närmast trädridån. Redan förra året fanns delar av den klar längs stranden, vilket utnyttjades med fördel. Emellertid tycker tjänstemännen på kommunen nu annorlunda och förklarar den nya cykelbanan "off limits" för cykeltävling. Det är bättre att den får ligga öde en decemberlördag och vila sig i form inför sommartrafiken 2012.

Eftersom LCK består av glada människor som inte är ett dugg långsinta eller bittra har man tagit ett förnyande grepp på hela arrangemanget och lämnat stranden därhän. Men, den som tror att sand därmed utgår som underlag på banan är ute och cyklar, kanske på någon av kommunens andra öde cykelbanor.

Den fruktade västra delen av varvet.

Som arena för Lidköpings CK:s cykelcrosstävling 2011 har man istället valt Rådaåsen, belägen ett par kilometer västerut. Den är enkel att hitta eftersom det är den enda höjningen i landskapet på flera mil. Dock finns där aktörer inom näringslivet som gör sitt bästa för att reducera det mäktiga massivet genom utvinning av sand och därmed skapar en unik miljö där alla som älskar sand i kassetten lär trivas.

Undertecknad har provkört delar av banan och kan konstatera att det blir en riktigt fräck och annorlunda inramning på en crosstävling. Möjligheterna är närmast oändliga med mängder av variationer, olika sandunderlag och dragningar. Underlaget är snabbare än det ser ut, men suger gott med kraft ur benen. Publikplatser finns det gott om, eller vad sägs om 20 meter höga sandhögar att spana och fotografera från? För den som vill se hela banan med Kinnekulle i fonden rekommenderas utsiktspunkten väster om anläggningen. Parkering, dusch och omklädning i direkt anslutning till banan förstås.

Smetigt...

Seriösa sanddyner.

Å arrangörens vägnar hälsar jag varmt välkomna till Lidköping lördagen den 10:e december - ett naturligt stopp på väg till Göteborg och cupavslutningen följande dag.

söndag 30 oktober 2011

Daylight rider

Efter senaste mörkerpasset på crossen har jag uppgraderat armaturen på hjälmen och åtnjuter numer "daylight riding" trots rådande beckmörker. En styck Magicshine 872 (det fräckaste namnet kineserna kom på) inhandlades på XXL i Sisjön tidigare i veckan och den lille gynnaren petar ut 1 600 lumen från ett lamphus i aluminium inte större än en golfboll. Batterierna ska räcka drygt två timmar med full fräs och packen ryms fint i Silvas gamla batterisele som man spänner fast mellan skulderbladen.

Dagsljus på gång...

I jämförelse med Silvas halogenlampa så sprider inte Magicshinelampan lika bra, men den är samtidigt allt annat än smal och duger gott för cykling i terräng. Den har tillräckligt med ljusflöde för att åka fort och du missar inte en enda sten eller rot då kontrasten är ganska hög. Ljuset är vitt och ger platta, spöklika skuggor. Vikten är också tillräckligt låg för att den inte ska belasta nacken då du har den monterad på hjälmen. Kort och gott, verkar vara ett vettigt köp om man vill ha ett komplett kit för rimliga pengar. I paketet ingår laddare, batteri, lampa, styrfäste, hjälmfäste, huvudsele och en förlängningskabel.

Till vänster om stigen; Sisjön. Här är det inte läge att missbedöma kurvan.

Som avslutning på träningsveckan fick jag lurat ut crossen ännu en gång för lite smisk runt Sisjön i söndagsmörkret. Efter fem pass den här veckan, varav fyra med hög intensitet, börjar jag känna igen kroppen så som den en gång betedde sig. Målsättningen nu är att släpa sig i tillräcklig form för att kunna ställa upp på veteran-SM i Åstorp och köra i mål med hedern i behåll.

Nästa vecka får ett lite annorlunda träningsupplägg, men det blir fortsatt tyngdpunkt på timmar i crossadeln - eller det som finns kvar av densamma efter mögelangrepp, uttorkning och sandblästring.

I morgon kommer det en kort rapport från ett trevligt besök vid nya crossområdet i Lidköping.

tisdag 25 oktober 2011

Nightrider

Granmördare, skumma slowjoggers och andra dunkla individer mötte sin överman ikväll när Nightrider låg och pressade varv på milspåret i Skatås.

Nightrider fick plocka fram sin gamla trippelspruckna Bellhjälm med kardborreband.

Först ett varv i knappt dagsljus för att memorera tvära kurvor och stenar.  Därefter 10 minuter vila och sedan ett nytt varv i mörker med 20 watt hederlig halogen i pannan. Första och sista biten av slingan är bred och belyst och därmed också trafikerad med hjälp av sportaffärens alla redskap, precis som vanligt. 

Men, det är när man ställer upp baksvingen i gruset och riktar näsan åt vänster in på den smala milslingan som det blir riktigt mörkt och ensamt. Kan man tro, men icke. Folk springer i mörkret, ensamma utan lampor.  När man lyser på dem med pannlampan så ger de ifrån sig ett märkligt läte och vinglar åt sidan fäktande och flämtande. Vilka är dessa ljusskygga varelser och varför trivs de inte i elljuset bland rullskidor, barnvagnar, tvärgående hundkoppel, vandrande kennels, vassa stavar och disorienterare?

Aha...

måndag 24 oktober 2011

Då ska vi se...

...vad som ryms i diverse lådor, kassar och lönnfack.

Lördagen var röjardag. Tre annonser på Blocket, två stora kliv mot färdigställande av verkstaden samt förvaringsfix i förrådet där vinterdäck, gräsklippare och trädgårdsredskap fick plats. Och så till det roligaste av allt, tömma ut alla gamla cykelprylar i en stor hög på arbetsbänken.

Nu ska här bli ordning - till påhittad nytta och selektiv disciplin.

I spåkulan ser jag två nya hojar nästa år; en landsvägsracer sprungen ur nuvarande R3-bygge och en med något diffus spec och funktion. Kaféracern åker ut i annons så fort krokusen skjuter upp ur drivorna.

Låt oss hoppas på en varm vinter och låg boränta.

söndag 23 oktober 2011

Crossat

Läs mer om dagens nypremiär (tredje för säsongen) i Skatås Classic, publicerad på cxsweden.com.

Annars har jag löpt två pass i veckan, i Barcelona. Vilket knappast gör mig till en bättre CX-cyklist just nu, men det var ändå trevligt - och varmt.

tisdag 4 oktober 2011

Till sjöss!

Sent i går kväll fick jag tummen ur vagnen och stjälpte hellre kläder i skogen än fåglar ur handen. Med andra ord, jag fick något gjort som legat på vänt ett tag. Så här gick det till:

1. På med en varm CX-mössa, förkläde från Pinarello och Scholl innetofflor anno -98.
2. Entré i verkstaden bakom carporten.
3. Lås dörren och sätt på elementet.
4. Koppla in mobilen mot musikanläggningen på bänken och skruva upp volymen på subwoofern.
5. Tänd den gamla skrivbordslampan som överlevt från pojkrummet.
6. Upptäck att ett okänt föremål utövat sådant tryck på en ouppackad flyttlåda, att en sprayflaska med smörmedel tömts fullständigt inuti densamma.
7. Lägg 35 minuter på sanering, inklusive promenad i skydd av mörkret till lämplig gatubrunn, långt från egen häck.
8. Töm alla potentiella gömställen för överblivna vajerhöljen på bänken.
9. Byt totalt fastrostat växelhölje på crossen mot nytt och smörja lite extra.
10. Snålskifta bromsbeläggen och lägg en dimma av 5-56 över hojen.
11. Återställ ordningen hjälpligt, retirera till sovrummet och tryna.

I morse tvekade jag länge, men beslöt ändå till slut att försöka upprepa turen till jobbet i Kungsbacka genom Sandsjöbacka. När jag körde sträckan i slutet av maj fick jag löpa vissa partier söder om Oxsjön på grund av fukt i terrängen. Medveten om att det fallit en och annan regndroppe sedan dess gav jag mig iväg efter ett SMS till chefen att initiera skallgångskedjan om jag inte kommit in vid lunch.

Och det blev löpning idag. Fyra utav 24 kilometer tillryggalades med crossen på axeln, halkandes på stenar, rötter och höstlövsbeströdda spänger hala som satan. Trots allt lyckades jag hålla farten uppe hyfsat, mycket tack vare ett underbart skådespel från naturen som vaknade vackert med sol och lite höstvind som härjade i färgskalan.

Så kom passagen vid Mellsjön. Medveten om stigens låga placering i direkt närhet till sjön var min oro om dess existens befogad. Istället för stig erbjöds en vassränna med tillräckligt djup och bredd för en medelstor kanalbåt. Alternativ saknades, därför; sjösättning och kurs mot öppet vatten under spridda svordomar maskerandes ett litet, litet leende i ena läppkanten. Anlände jobbet efter 82 minuter och upptäckte att mackan till förmiddagsfikat felaktigt placerats i höger ryggficka i stället för vänster, vilket resulterat i att en perfekt brödbit förvandlats till smulor och mos blandat med små, små bitar alufolie.

Hemresan förlades till landsvägen efter att klockan blivit sen och magen lagt av igen. Har dock svårt att avgöra vad som sved mest, regnet piskandes i ansiktet, det hårda västvinden i sidan eller ljudet av asfalt som käkade upp mina grovmönstrade Tufotuber.

onsdag 28 september 2011

Som ni misstänker...

... så går den mesta tiden åt till cxsweden.com just nu. Efter en normal arbetsdag och kort träning växlar jag in på CXS-spåret ett par timmar. Därefter hänger jag upp gardinstänger och oroar mig över luftvärmepumpen samtidigt som jag är insnodd i nätverkskablar i mina oförtrutna ansträngningar att få fibereländet att fungera i huset. Sambon vinkar godnatt redan vid 24-tiden, då tar jag en kaffe och slänger in andra växeln med ett elementmontage i verkstaden eller en djupdykning i huspärmarna.

I går fick jag faktiskt till ett cykelpass, det första på 16 dagar. Jag körde rundan över Mölndals Bro-Lindome-Spårhaga, en kvällsklassiker på 36 kilometer. Stärkt av liniment avverkades passet trotsigt i kortbyxor eftersom det var runt 17 grader och lite sol i kanten. Idag är jag trött i benen men lyckades ändå pressa mig runt en 9 km kuperad löpbana i Bunketorp tillsammans med proRUNNING. Magen lämnade in ganska tidigt och jag förkunnade för löpsällskapet att jag inte skulle bli att räkna med mot slutet. Istället erbjöd jag ett kilometeruppdrag att spurta utifrån men det välmenande tilltaget ställde av gruppen och jag fick slå av på takten, spara magen och se kollegorna spurta mot segern.

Imorgon blir det väskhämtning hos suveräne James på Epic Travelgear, som går in och stöttar CX-Cupen 2011. Räkna med schysta varupriser från Sveriges fräckaste väsksortiment även i år alltså.

Slutligen; lite bilder från veckan som gått.

Flyttkarlen Erik under decenniets mest välplanerade logistikinsats. Tre ekipage, varav två med släp, backade IN hos Shurgard och tömde förrådet med närmast kriminell hastighet.

Glad sambo packar upp ny soffa som beställdes för åtta veckor sedan och hämtades och installerades dag ett i huset.

Resultatet av första nattskiftet i blivande verkstaden. Varför sova när man kan hänga upp carbon på väggen? I kväll kom elementet in, och sedan i onsdags hänger alla hjulen från taket.

Nu gäller det att snåla och återanvända, två begrepp tidigare okända för mig, som verkar vara populära i husvärlden. Här räddar jag en sen fredagskväll och två skrotade kökslampor som blev EN fungerande ljuskälla över bordet i köket.

söndag 18 september 2011

We're in!

Konstaterar med lättnad att vår drygt sex veckor långa period av hemlöshet nu går mot sitt slut. Idag vevar vi igång Flytt 2.0 och i morgon flyttar vi in i huset som ligger bara 200 meter från vår gamla bostadsrätt i Eklanda, Mölndal.

Sedan vi flyttade ut den 3:e augusti har bilen rullat 440 mil och packats i och ur till bristningsgränsen flera gånger. Vi har tagits om hand och inhysts hos snälla vänner, arbetskamrater och släktingar, jobbat när alla andra varit lediga och förtvivlats över saknad post, prylar, kläder och träningsutrustning. Västsverige har varit vårt hem, vännerna vår trygghet och drömmen vår drivkraft. Nu är vi äntligen framme vid dagen vi längtat efter sedan i maj.


Bakom fönstret högst upp på gaveln döljer sig ett 60 kvadratmeter täckt av lösull - inte länge till.

Lika roligt som det ska bli att bära, stöka och inreda vårt eget hem, lika skönt ska det bli att få ordning på vardagsrutinerna. Jag kanske även lockas till att börja träna lite igen innan hösten passerat. Den där deltävlingen i Kungsträdgården sista helgen i oktober känns kanske som en rimlig målsättning för cuppremiär - från startled fem.

Innan dess så ska det byggas verkstad i förrådet och 60 kvadratmeter förvaringsyta på vinden. Men allra först så ska kaffemaskinen packas upp, kopplas in och sättas i arbete.

Som vanligt belönas all bärhjälp med platt köpmat.

lördag 17 september 2011

Vi spelar: vad växer...

... på sadeln?

Det är september och sadeln på crossen möglar. 

Kan man som uttalad crossentusiast bli mer förnedrad av sitt eget material?

torsdag 8 september 2011

Nya strumpor - seger direkt

Tack vare mina nya gula Flandernstrumpor med lejon på, så ligger jag nu på delad fjärdeplats i totalen i CX Borås crosscup.


I samband med att crossen presenterades för dagsljuset noterade jag ett rostangrepp på en av ändlägesskruvarna på bakväxeln. Funderar på att lossa den och lägga i ett bad med eteriska oljor över natten. 

Annars kommer hojen att få endast enstaka uppgraderingar inför säsongen. Överst på listan står nya vajrar och höljen. Gore Ride-On, är det något att satsa på?

torsdag 1 september 2011

Nypremiär för cxsweden.com

En galen idé - som blev ett supportergäng - som blev ett begrepp inom svensk cykelcross - som blev Sveriges nya cx-sajt. Tur att man inte vet vart allt ska ta vägen...

Nu är det i alla fall nypremiär för cxsweden.com som går från att vara en sömnig supportersajt till hela Sveriges cx-portal på nätet. 

Vi hoppas att du ska besöka oss när du;
- vill följa CX-cupen
- önskar inspiration till träning och tävling
- letar efter bilder från helgens cuptävling
- vill lära dig cx-supporta
- suktar efter race reports från de tuffaste crosstävlingarna
- fryser om huvudet...

Vill du slippa dela mössa med Janne Jacobsson i höst? 
Surfa in på www.cxsweden.com för att beställa en egen.

Nu kör vi. Välkomna!

onsdag 24 augusti 2011

Go east!

Fick ett fint pass igår, från stugan utanför Hunnebo till föräldrahemmet i Lidköping. Full sol och ingen vind - helt perfekt för lite "cross country".

Hade mobilen på i fickan med ett nytt GPS-baserat träningsprogram, Runkeeper.

Här är en länk till träningspasset, hoppas det funkar:
http://runkeeper.com/user/bjornfredriksson/activity/48995210

Programmet visade nästan dubbelt antal höjdmeter mot Polarklockan men sträckan stämde nästan på metern.

Tack vare det betydande energiuttaget ovan kan jag njuta av hembakt födelsedagstårta idag - hurra!

lördag 20 augusti 2011

Superledig

Semestern är här och det är gott. Tre veckor helt ledigt, förvisso senarelagt för att passa hemlösheten, men ändå. Vi gör exakt vad vi vill av varje dag vilket hittills bjudit på aktiva och kreativa dagar med allt från vandring och paddling till cykel och segling. Regniga timmar fördrivs effektivt bakom datorn med CX-arbete inför hösten.

Här kommer ett par bilder som ni kan titta på medan ni jobbar.

Dagens pass gick i frisk vind genom härlig bohusländsk natur, mättad av soldyrkande "outletoholics" med fria cyklistträngningar på semestertrafiksaldot. Efter sju år i området hittar jag fortfarande nya vägavsnitt som mest påminner om cykelstigar utan trafik. Sköna ortsnamn som passerades under förmiddagen: Askum, Tossene, Gistad, Bärfendal, Dingle, Grind, Ön, Kville, Bottna, Ellene.

Ön ligger på en slänt inne i skogen, en mil från kusten. Vackert så.

Dagens träningspass var det andra på cykel under augusti månad. Räknar man bara kvalitetspass så är det två färre.

- - - - - 

Härom dagen tog vi färjan över till Bohus Malmön för att följa Sotenleden runt ön, en runda på 11 km. Ön som är belägen sydost om Kungshamn, är nog västkustens största soptipp, skapad av människans jakt på granit. Bruten sten ligger lämnad överallt och landskapet präglas av dagbrott och rena dumpningsområden för oönskade rester. Ett fascinerande historiskt landskap i olika gråtoner, med undantag för ostsidan som är ganska charmig. Läs mer om Malmön här.

Dagbrott. Ger dagsböter?

Caroline i det öppna landskapet mellan Draget och Bredvik.

Leden markeras i landskapet med blå färg målad rätt på stenarna. Ingen stig att följa utan en ganska rå och bitvis kuperad vandring rätt genom all sten. I brist på sevärdheter eller särskilda utmaningar genomfördes vandringen på tid med efterföljande tidspassning till färjan. Med enstaka felnavigeringar och kortare fotostopp stannade klockan på 2:15, vilket får anses godkänt med tanke på terrängens beskaffenhet.

Hygglig utsikt från Vestreruss över Stallrännan på öns norrsida.

Klåvbergs holme på östra sidan med den härliga skyddade stranden. Ett litet paradis.

En av få skogspassager. Under skjortan testar jag det nya underställslinnet från Campagnolo.

Fridens!

onsdag 10 augusti 2011

CX-Cupen 2011

Idag släpper vi i CX-gruppen den preliminära kalendern för CX-Cupen 2011. Av efterfrågan och intresse att döma har vi en riktigt fin cx-säsong att se fram emot.

Av cupens 15 deltävlingar räknas 9 för superklass och prestige, samt 7 för ungdomar.

Nytt för i år är att även ungdomsklassen har cupstatus. Mer information kommer senare under augusti på en ny, för ändamålet bättre anpassad site.


01 okt - Falun
02 okt - Ludvika
08 okt - Kumla
09 okt - Söderköping
15 okt - Sunne
16 okt - Sunne
29 okt - Stockholm
30 okt - Kolmården
12 nov - Kristianstad
19 nov - Lund
20 nov - Lund
26 nov - Värnamo
27 nov - Borås
10 dec - Lidköping
11 dec - Göteborg

SM körs i Åstrop den 13:e november.

Spring nu raka vägen hem och släpp ut luft ur däcken!

fredag 5 augusti 2011

We're out!

Utflytt till hemlöshet i tre enkla steg:

1. Töm rummen och ät ur kylen.

2. Städa dig ut baklänges. 

3. Ta in på hotell.

Tills vi får tillträde till vårt hus i mitten av september så finns vi lite varstans. Om ni vill bli gästade, med eller utan våld, maila er adress samt ett menyförslag för godkännande.

Vi ses!

torsdag 28 juli 2011

Oväntat PB

Kvällens löpning med dopp i Sisjön såg ett glädjande men oväntat personbästa i motionsspåret över 2 300 m. Efter 15 minuter uppvärmning runt sjön tog jag mig an spåret för första gången sedan i vintras då jag noterade drygt 9:20 som bäst. Efter två tidigare löppass i veckan svarade kroppen ganska bra idag och jag provade att kliva på lite grann uppför de tre korta, branta backar som finns på varvet. Efter en fin spurt på slutet stannade klockan på 9:13. Inte illa för Knä-Björn (som förmodligen förtjänar sitt smeknamn efter just sådan här utstuderad misshandel av sina otränade leder)

Joggade ett varv i behagligt 5-minuterstempo och försökte känna efter om det fanns mer tid att kapa vid ett nytt toppförsök. Törst och allmänt obehag gjorde sig påmint i värmen, men drömmen om 9-minutersgränsen fick mig ändå att tänka ut en plan. Fem sekunder genom en sprättig spurtstart, fem sekunder i sista backen innan mål och tre sekunder genom en kort fartökning på varvets bortre raka. Totalt 13 sekunder, teoretiskt möjligt.

Likt en travare cirkulerade jag fokuserat vid starten, iakttagen av två medelålders herrar som stretchade sig i form. Plötsligt startade jag i ett vansinnigt tempo och försvann över krönet i sedvanligt ineffektiv "köttstil".

Ett par timmar senare, så här innan läggdags, sitter jag och myser över mina 8:59 samtidigt som George Costanza lägligt introducerar den troliga följden av fortsatta vansinnesruscher - the motorized cart.


"What have you got there, the 4 volt?" 

onsdag 27 juli 2011

Three Times A Lady

Om man skulle definiera den tillgängliga mentala kapaciteten som ”X” så fördelas den över tiden normalt jämnt mellan jobb, privatliv och cykel. Förmågan att upprätthålla en delikat balans mellan dessa huvudingredienser utgör självaste grunden för framgång inom alla tre.

I och med vår förestående dubbla flytt så sätts min mentala kapacitet på prov genom diverse omöjliga kravekvationer. Följden blir så klart att man måste prioritera, ett begrepp som missbrukats och missförståtts mer än något annat det senaste decenniet. Sällan blir resultatet av prioriteringen att något väljs bort. Istället överskrids ”X” till dess att något eller någon viker ner sig. Med utländska ord; ”something has to give”.

+ nedmontering av komplett boende
+ jobb hela sommaren
+ planering av bostadslös period (6 veckor)
+ inflytt i hus september-oktober
+ CX Cupen, deltagande
+ CX Cupens nya webbsajt
= 3X

Notera att tid inte tagits upp som en faktor i sammanhanget. Det handlar främst om en mängd tankar och funderingar som ska trängas innanför hjälmen på en och samma gång.

Bloggandet tar förstås en smäll. Träning och ideellt engagemang likaså. För att koppla av och bort så har en del kvällstid tillbringats framför TV:n där Seinfeld spelas upp från Apple TV:n, säsong för säsong. Avkoppling, verklighetsflykt, humor och Kramer. Att skratta är förlösande och skingrade tankar hjälper sömnens inträde på traven.

Träningen har antagit ett motionsliknande format som jag väl känner igen från de ludna dagarna i början av 2000-talet. Lika bra att definiera det också, alltså motionspassets viktigaste förhållanden:

- genomförs under torra förhållanden
- genomförs i mån av tid
- är inte längre än två timmar
- jämn och hög hastighet, styrd av förväntad snittfart.
- övertolkning av kvalitetsinslag (en backe blir en intervall, ett trafikljus blir ett igångdrag)
- främsta syfte; hälsa och hävd

En intressant iakttagelse är att min kapacitet inte påverkats av påtvingad vila och uteblivna fikapass i den utsträckning som jag befarat. Sannolikt beror detta på att jag utgick från en låg nivå. Den numer typiska 35-snittsrundan över 90 minuter tillsammans med frekventa marklyft av flyttlådor verkar hålla kroppen igång precis lagom mycket för att den inte ska packa ihop helt. Kryddat med spridda löppass och allmän upphetsning över bostadsläget gör dessutom att jag inte håller hoppet helt förlorat för senare delen av CX-säsongen.

Men, man vet aldrig hur september månad artar sig och vilken energi det blir över till träning. Med crossen inlåst i ett förråd vecka 31-37 är det aldrig för tidigt att ge upp. Bland kända handduksinkast minns man väl främst när Kongo förklarade säsongen 2009 förlorad redan efter Skoghalls Prolog. Han är en föregångare på många sätt. Redan efter GP-loppet dagen efter kom nästa klassiska konstaterande, som en replik på varför han släppt kontakten med fältet:

- Mina hjul är för lätta!

Tack till Mattias "Kongo" Johansson för sköna minnen och även till Emil Lindgren och Mattias Cedwin som ringer och hejar på! För er skull ska jag dra en repa med hojen nu. Det blir 90 minuter på halvfart i solen så att jag kan äta lite godis i kväll.

- - - - - 

Slutligen, ett av mina favoritklipp från Seinfeld. 

Bakgrund: Kramer har adopterat en bit motorväg och målat över skiljelinjerna mellan filerna för att skapa ökad komfort. Efter rapporter om svår trafikstockning på sträckan försöker han, i skydd av mörkret, att ta bort färgen med thinner. 

Bonus: Newman levererar tidernas tolkning av "Three times a lady"


Mycket nöje!

tisdag 28 juni 2011

Porslinsnav minsann

Japp, nu har det testats hjul ett tag och skrällen uteblir förstås, som alltid när man kör på trygga, fantastiska grejer.

Om man spenderat de senaste fem åren med ett par Campagnolo Eurus mellan gafflarna så heter den självklara uppgraderingen Shamal Ultra - i min mening ett av de allra finaste aluminiumhjul man kan få tag på. Redan efter 35 mil med olika typer av åkning kommer här utvärderingen:

KÖP!

USB = ultra smooth bearings, funkar utan kabel.

Och efter detta uttömmande omdöme, över till några tekniska fakta som backar upp betyget:

Framhjul: profilhöjd 24 mm, radialekrat, vikt 605 g
Bakhjul: profilhöjd 28 mm, G3-ekring, vikt 820 g.
Aeroekrar i aluminium, navkoppar i kolfiber, keramiska kullager

Utseendemässigt är det navkoppar och klistermärken som skiljer mot lillebrorsan Eurus, men på vågen diffar det på hela 153 gram så jag tror att de finurliga Vicenzaborna gett sig i kast med att lätta fälgarna också.

Enligt min gamla kollega Göran, som jobbat med kullagertillverkning i 2000 år, så rullar inte keramiska lager lättare än vanliga stållager till en början. Däremot så rullar de lättare över tiden eftersom de keramiska kulorna är hårdare än stål och därmed maler ner smutsen som tar sig in istället för tvärtom.

Att jämföra de nya hjulen med Eurusparet som rullat över 4 000 mil är väl inte rättvist, jag kan bara konstatera att jag aldrig åkt på något som rullar så mjukt, tyst och lätt. Spelar ju egentligen ingen roll vad det beror på.

Annars är åkegenskaperna desamma som hos Eurushjulen. Spurtvänligt och klättervänligt men samtidigt stabilt och komfortabelt. Dessutom förmedlar Shamalhjulen, precis som de andra hjulen i Campas toppsortiment, en skum känsla av att vara lika del högpresterande precisionsinstrument och lika del stridsvagn. Vad mer kan man önska?

En annan bonus är att cykeln nu prickar viktgränsen och jag behöver således inte såga av min nya sadelstolpe. Bra eftersom jag planerar att insertera densamma långt upp i någons rektum om den inte slutar "knaka" snart. 

Som vanligt är ett matchande utseende allt annat än en tillfällighet. Nästa lika snygga som Borahjulen. Nästan lika lätta också.

måndag 27 juni 2011

"Superkombination"

Klassiska skidorten Åre lever på sommaren, mycket tack vare cykelsporten. Mountainbiken regerar på fjället men i byn gror ett litet crossintresse som vårdas ömt och försvaras hårt av redaktörerna på Åre Magasin.

Så, de bad mig om hjälp att vinna lite mark och resultatet kan ni läsa på www.magasinare.com.

Beställ hem en gratis tidning eller läs det rykande färska sommarnumret direkt på webben.

fredag 24 juni 2011

Midsommar

Önskar hälsa alla läsare en glad midsommar med hjälp av årets SM-logga för tävlingarna på Sollerön, som i mitt tycke öppnar för tolkningar i skilda riktningar.


Något annat som får mig att dra på läpparna är när kommentatorn i Radio Siljans livesändning från SM kallar Calle Sandell för en "ung och lovande cyklist".

Ta det lugnt i midsommar...

tisdag 21 juni 2011

Silvia to the rescue

De flesta som känner mig vet att jag är dålig på att göra inget. Just nu vet jag inte vilket som smärtar värst, muskelvärken i kombination med febern eller det faktum att jag legat i soffan i två dagar utan att kunna göra någonting.

Som tur var hade jag besök av brorsan för en tid sedan och han fick liv i min Apple TV som idag har gått varm, streamandes Seinfeldavsnitt från hans server i Jönköping, rätt in i TV:n. En gång varannan timme (eller var sjätte avsnitt) så masar jag mig ur soffan för att stånka iväg till köket där "maskinen" står på. 

Min Rancilio Silvia anno 2009, daglig glädje och pålitlighet.

I morse, när internetuppkopplingen låg nere och telefonen var död, sökte jag tröst i min kaffehörna där jag svängde ihop en fyrdubbel cappu toppad med en Ipren. Följande halvtimme gick ut på att hitta en liggposition i soffan som inte gjorde ont någonstans. Förbannade feber - på årets "längsta" dag dessutom.

Annars har det varit mycket skriverier om Vätternrundan det senaste och som alltid så väcker det härliga minnen till liv. Särskilt den där typen av minnen som börjat med elände och sedan växlar till något roligt med tiden. Som t.ex. den gången jag somnade på cykeln och kraschade ner i diket. Eller första gången 1997 då jag cyklade på en lånad cykel iförd gympaskor, uppvärmningsstället från volleybollklubben, farsans skidglasögon och en hjälm som mamma fått i hjulklapp av Vara kommun. 

Kompletterande näringsintag, förutom ALLT som erbjöds i depåerna det året, var sex Snickers tagna ur den låda på 33 st som vi köpt dagarna innan. Vill minnas att resten gick åt under uppladdning och återhämtning...

lördag 18 juni 2011

Fin post

Det kom ett litet kuvert i brevlådan, som vanligt vid den här tiden på året.

En del har det riktigt bra...

Intressant också att gåvan är belagd med ett nyttjandevillkor och att godis rider över alla presenttrender genom åren och fortfarande är det som gäller om man vill göra någon glad.

Dagen till ära har jag gett mina ben lite godis i form av backsprätt öster om Göteborg tillsammans med Brengdahl. Åttonde passet hittills i veckan och nu börjar det ta emot lite. Särskilt som vi löpte backsprinter med proRUNNING igår. Vansinne egentligen, där är något man inte gjort sedan gymnastiken i skolan. Men, trasiga muskler läks bäst med glass och snart kommer sambon hem med 9:e Vätternrundan i benen så då kommer det gå åt ännu mer. Byttorna jag köpte i går verkar ha tagit slut, måste varit något fel på dem.

torsdag 16 juni 2011

Godmorgon sol

Bättre start på dagen är svår att få. 17 grader och strålande sol på morgonen när man vevar iväg mot jobbet i Kungsbacka.

43 minuter ren njutning väntar.

Det blev ett fint G2-pass på morgonen och ännu ett på väg hem på eftermiddagen då jag hade tid att köra lite längre. Ett snabbt sko-, och cykelbyte hemma och iväg för att köra Kanskecross där Patrik bjöd på en mustig Kanskekrash uppe vid Oxsjön - en proper avåkning i kurvans berömda tangent. Ganska snart satte en fotbollsstor sten stopp för framfarten i terrängen varpå Elgström fortsatte färden in i skogen på egen hand. Kanske kan vi få ett lite mer utförligt referat i kommentarsfältet?

- - - - - -

Igår deltog jag i fjärde upplagan av "proRUNNING" med det glada jobbgänget som löper tillsammans en gång i veckan. Platsen för slaget var Rigortorpet nordost om Kungsbacka och dess småkuperade 10 kilometersslinga som var ny för samtliga. Passet inleddes med en klättring i makligt 5:30-tempo och inget dramatiskt inträffade förrän efter 6 km då jag och Z fick gaser och tvingades slå av på farten. Genast attackerade E och fick lucka på 30 meter som stod sig en dryg kilometer. Samtidigt tvingades A att släppa i gasmolnet bakom oss.

Efter diverse oroligheter och nya försök att ställa av kollegorna passerade jag 9 kilometersskylten i knapp ledning trygg i min tro att en rejäl spurt skulle grusa eventuella planer bakifrån. Det vi inte visste var att spåret, med 700 meter kvar, gick rakt ner i ett träsk och istället för spurter såg fältet en orgie av snedtramp, höga knäuppdrag och ett desperat sökande efter fast mark att ta avstamp från. När vi i spridd ordning till slut krälat ur träsket återstod 200 meter vilka visade sig vara fria för tolkning avseende bansträckning och de sista urladdningarna gick i spridda riktningar. Återsamlingen vid parkeringen gick dock enligt plan och ingen gick förlorad i geggan.