söndag 6 februari 2011

Vinterns första fikapass

Eftersom en av 90-talets allra bästa filmer, Lock Stock & Two Smoking Barrels, inte slutade förrän halv två så var jag lite sömnig i morse. Den råa britt-gangsterrullen från -98 är hittills den enda film jag sett på bio två gånger under en och samma vecka, läge att återuppleva den alltså - i natt. Läge också att ansluta till den sena distansgruppen med start kl 10 från Mölndals Bro. 

Lyckades förstås med bedriften att komma iväg alldeles för sent och fick inleda dagens pass med 8 minuter AT+. Svängde in på parkeringsfickan med glödande dubb och konstaterade att gänget, idag bestående av Patrik, Mattias, Stefan och Lotta stod kvar fastän klockan var en bra bit över tio.

Nyss nämnda MCK:are i blandad ordning, på väg upp till Ubbhult.

Det finns två huvudsakliga skillnader mellan den tidiga gruppen kl 09.30 (elit-, och juniorlag) och den sena gruppen kl 10.00 (senior/veteran). För det första så går det lite fortare i den sena gruppen, ett resultat av lägre utmattningsgrad vid passets inledning, passets längd och syfte. För det andra så skiljer sig samtalsämnena åt och ni kan ju gissa i vilken av grupperna man avhandlar bolån, varmvattenberedare och utbyggnader av tvättstugan. Husfrågor är högintressant och får tiden att flyga, liksom pengarna.

Efter Kungsbacka körde vi till Bollebygd innan vi vände hemåt och strax innan Härryda så tackade jag gänget för sällskapet och svängde upp mot Härskogen samtidigt som jag klev på lite extra. Siktet var nu inställt på fika i Lerum och den kuperade genvägen mellan Landvetter och E20 är ju helt perfekt om man vill köra ut de sista kolhydraterna. En tempohöjning efter drygt tre timmar fungerar snabbt och jag var precis lagom matt när jag rullade in på torget och steppade in på fiket.

Lågt betyg på kaffet och medelbetyg på semlan. Höga betyg till min vinterhoj i bakgrunden som levererar utan gnäll. När den fyller tio år 2013 så ska den få nya vajrar och kanske ett nytt klistermärke på bakskärmen.

När jag lämnade fiket och rullade ut i gruset så kom jag på att jag glömt fylla vatten där inne. Orkade inte vända och beslöt att härda ut den sista en och en halv timmen hem i motvinden. Dumt, för det går inte att köra över fem timmar i plusgrader på en flaska vatten och krampen kom som ett brev på posten med 15 minuter kvar. Fick fram en gel ur fickan och provade effekten på musklerna genom ett måttligt intag. Fungerade hyfsat i tio minuter och sedan fick det blir lite "fyrkantstrampning" sista biten.

Knappt 900 höjdmeter, 122 km och en semla idag. Och det första blogginlägget skrivet på nya datorn med en frukt på locket. Visste ni förresten att McIntosh är en äpplesort?

4 kommentarer:

  1. Klistermärke?
    Fan vad du daltar med dina cyklar...

    SvaraRadera
  2. Klistermärket är en så kallad "väggstjärna" som leder kompisen hem när hans krafter bara räcker till att följa en bakskärm till ytterdörren.

    Nästa steg, ca 10 km hemifrån, är att tejpa fast en gel på skärmen och öka farten lite.

    SvaraRadera
  3. Det finns ju en kul anekdot från förra vintern, när CCL var den ende som inte ätit upp hela sin semla och därför hade lite grädde kvar på tallriken när HCK stövlade in på Majgården. Vi som mosat i oss hela bullen och slickat tallriken gick ju fria då.

    SvaraRadera