söndag 1 maj 2011

Främling på hjul

Dags att på förekommen anledning ta upp ett ämne där nog de flesta känner igen sig - främling på hjul!

Under en tävling på landsväg är det underförstått att man i mån av plats får lov att utnyttja varandras rulle för att dra fördel. I ett motionslopp deltar man utan inbördes tävlan men strävar mot samma mål. Ofta tolkas ett fysiskt närmande där som en öppning till samarbete. Slutligen, under gemensam träning är rullåkning en självklar ingrediens ur ett socialt perspektiv eller i energibesparande syfte.

Men här slutar, i min mening, de vedertaget godkända anledningarna till att utan föregående anmälan placera sitt ekipage i direkt anslutning till annan cyklist. Hur går tankarna när man kastar sig in på hjul bakom två främmande cyklister som kör i bredd och pratar, utan att fråga, utan att presentera sig och utan att ens uppmärksamma framförvarande på att man lagt sig där? Hur har man resonerat då?

Ju mer jag tänker på det här, desto märkligare framstår beteendet. Låt oss jämföra med andra, liknande situationer för att se hur man skulle reagera då.

1. Du och din kompis är ute och promenerar. Ni går i bredd i hyfsat raskt tempo och kommer ikapp en herre som också är ute och går. Ni passerar honom men upptäcker ganska snart att han, utan ett ljud, har glidit in bakom er och går så nära som möjligt utan att trampa er på hälarna.

2. Du och frugan åker bil inne i stan. Vid ett rött trafikljus öppnas plötsligt bakdörren av en okänd människa som utan vidare dröjsmål tar plats i baksätet utan att säga ett knyst. Färden fortsätter medan fripassageraren gör sig bekväm i ert sällskap.

3. Du är och handlar i mataffären och böjer dig in mot kylen för att plocka till dig en liter filmjölk. När du vänder dig om igen så har en vilt främmande man satt sig med benen i kors i din kundvagn. Han undviker ögonkontakt, andas tungt och har dessutom scannat müslin två gånger!

Vissa cyklister verkar uppfatta en gemensam färdriktning som synonym med sällskap. Vi ska åt samma håll, alltså är det okej om jag lägger mig direkt bakom. Det är den starkes skyldighet att dra och jag behöver inte någon tillåtelse för att träda in i dennes personliga zon och överhöra ett pågående samtal.

Jag kan inte nog understryka att jag inte ser något problem i att dela med sig av både sällskap och lä då någon presenterat sig med namn eller frågat om lov att få ligga bakom en stund. Detta sker titt som tätt på passen runt Göteborg där det fullkomligt kryllar av cyklister på vägarna nu. Om man inte finner det lämpligt så respekteras säkert ett "nej" också, utan vidare förklaring.

Håll med om att dessa tysta, hemliga skuggor är otäcka. Inte ska man väl behöva säga till folk att hålla lite avstånd? Eller varför inte bara klämma fram; "Hej, jag heter Anders och ska köra Säröbanan t&r. Får jag ligga bakom er här i medvinden en stund?"

Nästa gång min framfart attraherar anonyma individer till ett inbillat motionslopp så tänker jag ta ut en startavgift.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar