söndag 27 november 2011

Värnamo + Borås

Värnamo
Körde säsongens bästa cross igår där mycket var vunnet på att hålla cykel och kropp igång genom alla kurvor. På något sätt gick det att hitta flytet genom svängarna och jag höll nere i bocken nästan hela tiden. Avsnitten där jag kunde trampa ut och dra nytta av åkstyrkan var för få för att skaka bort kurvornas mästare Mattias Cedwin från Ymer som satt klistrad bakom mig från andra varvet. Mot slutet närmade vi oss Peter Gustafsson från Värnamo som tidigare seglat iväg, men samtidigt kom Olof från Master upp oroväckande snabbt bakifrån. Vi insåg att det var fyra placeringar att köra om och det gällde att avgöra till egen fördel.

Sista kvartsvarvet gick till såhär, utgångsordning; Värnamo-MCK-Ymer-Master.
1. Jag trycker gasen nästan i botten på asfalten och slänger huvudet bakåt höger för att se om Ymer sitter kvar. Kan inte se honom.
2. Samtidigt passerar Ymer till vänster om mig tack vare högre utgångsfart. Skit.
3. Jag kastar mig in på hjul, vi åker fort och Värnamo nalkas. Master får kontakt bakifrån efter en våldsam forcering.
4. Ymer och Värnamo armbågas och jag avvaktar. Master nosar.
5. Ymer glider förbi Värnamo och vi svänger vänster över järnvägsspåren. Jag inser plötsligt att det bara är målrakan kvar, vilken miss - hjärnsläpp!
6. Kliver på ordentligt och flyger förbi Värnamo med tre meter kvar, håller Master bakom men missar Ymer.


Jag gillade tekniken i Värnamos bana, den liknar inget men påminner möjligen om Ludvika. Saknade höjdmeter och tunga partier men gynnade istället kurvrävarna. Fair enough!

Mattias Cedwin GILLAR inför avresan till HC.


Borås
Dagens race gick åt skogen på grund av ett bakhjulshaveri med 10 minuter kvar. Efter en dödsföraktande omkörningslöpning genom geggan på toppen kastade jag mig på cykeln, kanske lite för hårt, samtidigt som hjulet sladdade till. Påföljden blev att tre ekrar gick av på mitten och hjulet nöp i gaffeln. Började instinktivt att löpa längs banan men insåg snabbt att tävlingen var över då depån var ungefär 1 km bort. Bestämde mig för att det var färdigcyklat och släpade ner vraket korta vägen till depån för att skifta till reservhjulen och rulla mot omklädningen.

Som den individuella sport cykelcross är på vår nivå i Sverige kan man inte annat än förundras över de initiativ som tas i ett större perspektiv, förmodligen under devisen "för cyklisternas skull". Var och en får ju så gott man kan sköta sitt eget mek under tävlingarna och en av få skillnader man kan göra på en utgång, i händelse av olycka eller haveri, är ju att placera hel, eller delar av cykel i depån.

Därför stod jag något förbryllad över det faktum att en tredje part lånat ut mitt reservbakhjul till annan tävlande som punkterat. I depån fanns nämligen bara framhjulet kvar.

Efter att ha släpat extra cyklar och hjul runt på tävlingar i hela landet under fem års tid, fick jag idag för första gången anledning att uppsöka depån för ett hjulskifte. Och då, just i dag, var hjulet borta. Om jag hade beslutat annorlunda och löpt 1 000 meter för att byta hjul och fortsätta, hade det saknade hjulet lämnat ett större avtryck i bloggvärlden, var så säker.

Nu räckte förvisso ett skrotat carbonhjul toppat med ett egenmäktigt förfarande mer än väl för att tippa humöret och jag fick senare på eftermiddagen muntras upp över ett par koppar glögg i uppmuntrande sällskap.

Lördagen gav en 12:e plats och idag låg jag 11:a när jag tvingades bryta. Det går ändå åt rätt håll och med två veckor till avslutningshelgen finns det utrymme för mer hård träning för att maximera prestandan.

Helgens två tävlingar har körts på banor som diskuterats mer än vanligt. Vissa cyklister, om än ett fåtal, anser att de inte håller standarden. De flesta, som jag uppfattat det, har varit mer eller mindre positiva. Alla är överens om att de är annorlunda. Vissa är överens om att de tillför bredd och skapar variation. Andra framhäver säkerhetsbrister och avsaknad av "riktiga tungkörda crossavsnitt på gräs". Diskussionen är alltid fri, men på en punkt kan man vara helt säker. Det är så här CX-Sverige ser ut idag. Banorna läggs av personer med intresse, på platser som är tillgängliga. Att kräva crossbanor i belgisk standard varje helg är inte rimligt och så länge det är mer okej för en öldrickande mobb att trampa sönder en gräsplan täckt av ett stort tält så lär vi få leva med att utöva våra, i jämförelse samhetslena smekningar, på annan plats.

Borås var ju faktiskt ett riktigt fint undantag som bevis på vad man kan göra, mitt i stan!

2 kommentarer:

  1. De sista 20-23 kurvorna på chapparalen gick hejdlöst fort. När igångdraget efter järnvägsspåren genererade en fet sladd ut på stålbron trodde jag att det skulle skita sig. Sen rättade sladden till sig och det var bara att tokspurta mellan Big Bengts stockhus.
    Efter en medioker insats på hemmabanan i Borås siktar vi nu på finalhelgen.

    SvaraRadera
  2. Variation av banor förhöjer som ssgt glädjen i CX.
    Helgens tävlingar var troligtvis stor underhållning för den lilla publik som fanns. CX fullt ut,
    (Flat out) helt enkelt. Allt som CX innehåller hände i helgen. Christian A

    SvaraRadera