tisdag 27 mars 2012

Guldpass!

Redan i morse kände jag att kvällens pass skulle bli en höjdare och när klockan passerat 17 drog jag på arbetskläderna för ett par timmar i sadeln, startade GPS:en och etablerade ett hyfsat jämnt tryck i pedalerna.

Planen var snabbdistans till mörkrets inbrott, ett första pass med lite fart och kvalitetstid med Dogman. Hade lagt en rutt söderut från Kungsbacka, via Gällinge och Veddigevägen runt Stuv och sedan tillbaka via Idala, Stockared, Förlanda, Öxared och Fjärås.

Fina trakter som blir mer tillgängliga med start från Kungsbacka istället för Mölndal.

Med ett skönt flyt rev jag av 73 km och 500 höjdmeter på 2 timmar och 12 minuter. Dessutom i låga G2, vilket är ett positivt besked från maskineriet. Svårslagen känsla som inte kommer alltför ofta, när man gång på gång känner sig skuldfri och lätt över krönet, fastän man nallat på finbränslet och tryckt för höga watt hela vägen upp i backen.

Jag känner mig kapacitetsmässigt trygg inför 10 dagar på Mallorca och hojen börjar redan växa fast på mig. Jag älskar verkligen den där nykänslan när allting, oavsett belastning, klumpig manövrering och dåliga vägar bara är helt tyst. Inget rassel, knak eller slammer. Bara det svaga suset från Shamalhjulens feta aluekrar som käkar ljummen vårluft. Man kan ju bli religiös för mindre.

Har ni kört vägen från Idala upp mot Stockared? Cykelstigsbredd, bilfritt förstås och några korta, branta backar runt 10-12 procent.

För att komplettera den perfekta kvällen ska jag nu högtidligt inmundiga ett par bitar av Blanxarts Ghana 80 % och låta dem dansa runt i munnen tills dess fasta form är all och mörk kakao rinner ner i svalget.

Amen.

måndag 26 mars 2012

Sunshine Sunday

Några bilder från söndagens distanspass i solen då knappt fyra timmar avverkades i allra bästa vårväder.

Hade fullt upp att tygla nya hojen som bara ville sprätta iväg från gruppen som givetvis satte emot varpå attackerna sedan avlöste varandra. Reck körde den patenterade ribbsänkningen, gick ut rekordlågt genom att framhäva orolig mage för att timmen senare gå solo i flera kilometer. Dessutom stötte han hårt under sista timmen efter att ha blivit grillad med motattacker däremellan.

"Super Record" bjöd upp till skyltspurt men fick se sig slagen av "Bara Record", förmodligen en av få gånger i år man får tvåla till storspurtaren Saeden.

Tillfällig breddkörning.

Dogmadetalj; framgaffelns (s)läpp mot diagonalröret. Jämför också gaffelns omfång med vattenflaskan så inser ni att den, rätt svingad, utgör ett fullgott personskydd i händelse av uppgörelse vid sidan av vägen.

Bob, Edovardo, Grand och Giovanni. Gerard var kommenderad på annat.

Efter tredje passet med Pinarellon har det växt fram ett omdöme som i första hand förhåller sig till förra racern, en Cervelo R3. Både är ramar av absolut toppklass, ingen tvekan om det. Därför är det extra kul att de också är olika. Lite överdrivet kan man sammanfatta;

Cervelo R3 är: lätt, kvick, lekfull, smidig, rapp
Pinarello Dogma 2 är; stabil, hård, styv, trygg, snabb

Det är givetvis flera faktorer som spelar in, men om man ser till ramkonstruktionen så skiljer det ganska mycket mellan dem. Dogman är betydligt biffigare i framför allt styrning och bakgaffel och den känns stenhård när man bänder sig uppför en backe, oavsett om man sitter eller står. Det skiljer ungefär 200 gram i vikt och min gissning är att det är fördelat 50/50 på material/lack, gott så. Mer omdömen från högfartstester och serpentiner kommer inom kort.

I kväll kördes det ett lugnt återhämtningspass med eftersnack på eftersnacket från säsongsinvigningen. I morgon eldar jag på igen, siktar på drygt 2 timmar snabbdistans söderut med utgångspunkt från jobbet i Kungsbacka.

På onsdag kväll kör omstartade Göteborgs Cykelklubb sitt första landsvägsträningspass för säsongen. Kom uppvärmd! Mer information finner ni här.

måndag 19 mars 2012

Be ware...

... of the Dogma 2!


Ja, vintern har varit lång och för den som väntar på en italienare har den varit ännu längre. Det har ju funnits gott om tid att spana på bilder, omdömen och recensioner vilket skruvat upp förväntningarna till den gräns där det nästan bara kan bli ett antiklimax vid leverans.

Men, Pinarello gör det som jag innerst hoppats på och överträffar istället fantasin. En ny Recordgrupp och de gamla trotjänarna Bora Ultra mellan gafflarna kompletterar fint och det är inte utan att man känner sig lite tom och ödmjuk inför uppenbarelsen. Det är just önskan om en "keeper" som drivit mig till ett byte och det här är utan tvekan just en sådan. Det känns i hela kroppen.

Ett mörkt kök är ingen bra fotostudio, men här kommer som utlovat ett par bilder.

Asymmetrisk ram; lätt på vänster halva, stark på höger. Otaliga lager lack ger både finish och skydd, perfekt på en "keeper".

Ratten är byggd av Dedas Zero 100-serie i vitt. Notera den lilla novellen på överröret, som ett komplement till all text av större snitt.

Speedplaypedalerna har fått en ny, trevlig axel i titan.

Vevar från Campas Recordgrupp som fått ett ansiktslyft och några mindre uppgraderingar. Notera det fabriksmonterade ramskyddet på kedjestaget.

Ska vi leka?

Så, då gäller det bara att hålla sig ifrån alla former av motionslopp, regnväder, tjälskador, vingelpellar och uppköpare. Ah, vad tusan, det är väl bäst att ställa undan den så att inget händer.

Fridens.

lördag 17 mars 2012

En dröm tar form.

Nöjd.

Lägger sista handen vid mästerverket i morgon, sedan ska ni få en full spec och några närbilder.

Det ser ut att...


... bli en bra helg.

söndag 11 mars 2012

"Termos!"

När det under veckan blev bestämt att det skulle tränas distans på lättrullade däck fick jag lite att fundera på. Vintercykeln med dubbdäck, halvdant skärmpaket och tröga växlar är ju omsorgsfullt impregnerad med salt och så länge man inte bryter den tunna hinnan av korrosion så håller cykeln och alla dess delar ihop. Så att ge sig i kast med att modifiera den heliga rosthögen och byta däck, hjul eller annat är något som i det längsta bör undvikas.

I brist på en racercykel i körklart skick fanns två alternativ kvar; Monarken och crossen. En så uppenbar brist på tillgängliga fordon har jag inte upplevt sedan 1997 då 100 % av cykelstallet bestod av lånade hojar. Eftersom Monarken diskvalificerar sig själv med bara ett hjul (för övrigt fyller den vinterspecen väl med hög vikt, total avsaknad av cykelkänsla samt bra rostskydd) så stod crossen kvar som vinnare.

Ett förträngande av krängd framtub tarvade ett snabbt hjulskifte vilket samtidigt introducerade carbonhjulet i vinterträningen. Lyxigt!

Nu ska det dock sägas att Tufos Flexus crosstuber med 60 psi inte riktigt håller samma låga nivå på rullmotstånd som racerdäck och avsaknaden av flaskställ inte heller är idealiskt under ett fyratimmarspass i solen. Beräknad kostnad för däckslitage under dagens pass blev 200 kr, men trots de sjungande däcken så är ju hojen lätt och styv, vilket uppskattas i backarna öster om Göteborg. Fint att få tillbaka lite känsla i cyklingen igen. Att vi dessutom fick 20 km extra väg på fyra timmar styrker den gamla teorin att dubbdäcken kostar ungefär 5 km/h.

Dagens "nära ögat":
Jimmy intar äggställning i tätposition och kaffetermosen faller ur fickan i 50 blås.

Dagens "path finder":
Erik har koll på varenda grus- och skogsväg och levererar nya grusracerutter.

Dagens "wattkoll":
Reck förfasas över wattdatan med 5 km kvar hem och stöter i syfte att få upp snittet.

Dagens "symaskin":
undertecknad körde med crossmässiga 42/12 utför i medvinden.

onsdag 7 mars 2012

Dagens fråga:

- Hur ser man skillnad på en MTB, en cross och en landsvägscykel år 2012?

Nya Colnago C59 Disc - en landsvägscykel. Läs mer här.

Man undrar lite. Vad kommer i slutänden att definiera respektive art, när vi ser stora hjul på MTB, skivbromsar på landsväg och kanttrådsdäck på cross?

En sak får anses bevisad. Nya, innovativa trender som lanseras av tillverkarna slår igenom med full kraft i ett traditionellt sortiment. I vår jakt på nya genvägar sväljer vi allt som släpps på oss vilket skapar en fantastiskt win-win situation som saknar motstycke inom cykelhistorien. Grattis till oss alla!

måndag 5 mars 2012

Lördag i Halland

Jag och Johan betade av fyra timmar i lördags och fick ett fint pass med några nya vägar. Klassiskt panikmek innan avfärd också när bromsar och skärmar skulle fixas på fem minuter. Och visst är det så att verktygen definierar nivån på ekipaget när det skramlas med plåtsax, grova tänger och borrmaskin. Fokus på kortsiktig funktion och att komma hem i ett stycke.

Johan vispade dagen till ära runt på ett nytt vevparti och påpekade att det gamla i stort sett demonterat sig själv under vintern. Inga problem med rost eller kärvande bultar där inte, praktiskt.

Vackert i Hanhals.
Tragiskt i Kungsbacka.

Rutten gick söderut via vår favoritgeggasträcka längs stranden, nya vägar genom Vallda och en härligt lerig passage från Bröndome över till Oskarsberg. Vidare söderut genom Kungsbacka, runt Hanhals och Fjärås, där lokalbefolkningen anammat nya metoder för att stävja det här jäkla breddcyklandet på en stor, öde landsväg utan möte. Ned med sidorutan bara och ge hals så att snuset fräser och alla lösa kvitton från snabbmatskiosken yr omkring inne i kupén. Tre i rad på idiotbingon inom fem minuter, nytt rekord och gratulationer till de företag som låter anställda köra firmabil på helgen och bära sig åt.

I kväll har det skruvats bort oviktig vikt från det kommande projektet. Speedplays pedaler är ju ganska lätta redan från början men marknaden erbjuder förstås möjligheter för den som vill. Som till exempel att byta de tunga CroMo-axlarna mot ett par i titanlegering som väger hälften. Snyggare, lättare och mycket coolare.