måndag 14 maj 2012

3 x premiär

Efter att ha spenderat arbetsveckan i somriga Bayern, där det för övrigt bjöds på svettiga 24 grader under kvällslöpningen, så stod helgen för dörren med inte mindre än tre stora premiärer i korgen. Ingen av dem var planerad vilket förstås gjorde att eventuella premiärnerver aldrig hann sättas i spel.

Premiär nr 1
Javisst, nu är "tvåan" - standardhojen, färdigbyggd med skärmar, plattformspedaler och ringklocka (ej på bild). De flesta, inklusive jag själv, skulle normalt åberopa helgerån vid dylik utsmyckning av en tvättäkta De Rosa. Vem, vid sina sinnes fulla bruk, ställer dessutom en Dual mot en stolpe på Linnégatan en fredagskväll i juli och tror att de ska slippa gå hem?


Hög standard.

Min filosofi, som förmodligen kommer göra mig både fattig och lat vad det lider, gäller dock alltjämt; man ska bli glad när man ser sin cykel. Spelar ingen roll vad den är tänkt att användas till. Nu blir jag glad när jag ska cykla till affären och handla. Cykelaffären alltså.

För att få vara glad lite längre har jag införskaffat ett lås, vilket verkade vettigt. Givetvis har jag lyckats bli upphetsad över detta också då det är så genialt utformat och därtill får en klockren placering i en hållare på sadelröret, fäst med flaskställsbultarna.

Abus Bordo Combo Lite 6150. Ingen nyckel och inget skav på ramen. Bara ren låsglädje. Amen.


Premiär nr 2
Man ska ju ha någonstans att cykla på premiären också, inte bara irra runt planlöst i jakt på träningstimmar som annars är fallet. Nej, standardhojar rullar ärenden och utför transportnytta och lördagen var planerad för ett (åter)besök på Bauhaus för reklamation och byte av en grill. Eftersom Webern väger 12 kg och saknar drag så fick jag leta efter ett lämpligare första test med hojen.

Bra då att jag bara timmarna tidigare fått ett startbevis i min hand som krävde snabb och enkel transport till Slottsskogsvallen i Göteborg.

Ett varv i Göteborg.

En knapp timme innan startgrupp 12 skulle tåga ut från klassisk CX-mark styrde jag upp De Rosan i skogen och förtöjde den vid en murken staketstolpe. Halsade medhaft vatten ur en flaska och kavlade av lite överdragskläder i skuggan av Triathlon Västs beachflaggor på östra kullen ovanför folkhavet. Fann en likasinnad förstagångslöpare och gjorde honom sällskap till fållan där jag iakttog den rutinerade massan och försökte smälta in trots mina rakade ben. 

Ovan vid både asfalt och långa löppass öppnade jag försiktigt ett par kilometer innan jag insåg att den utbredda massan hejdade mig tillräckligt. Löpte resten av varvet i omkörning på vänsterkanten och fick testa alla tänkbara underlag för att komma fram. Är ganska säker på att jag även klev på en människa med 700 meter kvar, men då var tempot sedan en tid uppskruvat till 3:50 så det blev en kort kontakt.

I mål efter 21 km på 1h 39 min, med mersmak. Med bättre startgrupp och lite löpträning innan så känns ett försök på 1:32 lockande nästa år.

Premiär nr 3
Helgens sista premiär stod min sambo för. Tilläggas bör att jag klippte gräset redan förra veckan, så det är alltså inte gräsklippning i sig som är nytt för i år.

Morfars gamla motorklippare med extrabredd tar sig an nya fält.

Caroline fick eventuellt tydliga instruktioner om att hålla sig borta från branten på baksidan men det dröjde inte länge förrän ett skrik överröstade femhästaren varpå jag fick bärga både klippare och sambo ur häcken längst ner i slänten. Nyrensat och klart i den rabatten - fasen, är det premiär så är det!

Söndagen bjöd på sedvanligt distanspass med herrarna Rönn, Saeden och Brengdahl och för första gången fick vi höra en ursäkt baserad på ett elektriskt växelsystem som av allt att döma testats på all världens proffscyklister - men aldrig på en nyfiken tvååring. Själv bjöd jag på genomskinliga cykelbyxor i vårsolen, alltid lika uppskattat förstås.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar