tisdag 13 november 2012

Rapport från Stockholm

Som vanligt har den initierade bloggmassan rätt, Cross-Sverge gav ett stort GILLA till Flottsbro, Cykloteket och CKCX. Väl förtjänt. Mycket arbete ligger förstås bakom och nu knyter man ihop det hela genom att låta cyklisterna besvara en enkät. Är det månne ett tecken på att man siktar på arrangemang även nästa år? Jag kommer gärna tillbaka.

Min tävlingshelg var ett bra exempel på den patenterade "andradagsformen". Medan lördagen var en lång pina där jag fick slita ont hela varvet utan att egentligen åka fort någonstans, så var söndagen precis allt jag önskar få ut av kroppen. Det var två helt olika upplevelser och det kändes som att köra med olika motorer.

Söndagens motor bjöd på finesser som tempoväxlingar, attacker, flyt och fart, vilket gav en 12:e plats mot lördagens 17:e. Jag hade länge häng på en topp-10, tappade och körde ikapp om vart annat. Mot slutet stod matchen först mot Kangas som gjorde en downhill-omkörning av rang, och sedan mot Olof som passerades på slutet.

Tar höjd för vänsterkurvan från målrakan ut i leran - en högfartssväng med blicken i det valda spåret. Foto: David Elmfeldt

En närmare analys, full av självklarheter, ger att söndagens bana tack vare sin plattare profil gav mig bättre kapacitet på en större del av varvet. Det innebar i praktiken att jag kunde gå på en tyngre växel, få mer fart och bättre flyt i geggan. Det är lätt att fastna på en för lätt växel samtidigt som man får inte den vila man tror eftersom man får slita för att "lossna" från underlaget.

Lite tankar om däck - typ, tryck och grepp.

Helgens däckval;
- Dugast Rhino 32 fram, för bästa kantgrepp. 2,2 bar
- Tufo Flexus Cubus 32 bak, för bästa skovel. 2,1 bar.

Däcken spelar roll i cykelcross men i min värld är inte grepp det allra viktigaste i leran, utan pålitlighet. Om jag vet hur mina däck beter sig, så kan jag köra därefter. Om jag dessutom vågar lita på att de presterar som jag tänkt, så spar jag tid och energi på att vara försiktig i onödan eller överkompensera sladdar.

Att jag kör med ett ganska högt tryck har flera anledningar. Främst hänger det ihop med att jag har en ovana att ställa mig upp och dra igång, hängandes över styret. En annan anledning är att jag brukar kunna öppna luckor på lättåkta partier med hårt underlag och då vill jag att cykeln ska svara bra på krafttillförseln. Ett högre tryck hjälper också till att fixera däcken mot fälgen och limfogen påfrestas inte lika hårt.

Baksidan är förstås ett försämrat grepp, vilket jag kompenserar för i min åkstil. Väljer ofta det alternativa spåret och trycker på tidigt ut ur kurvan istället. Med ett Rhino i fram behöver jag knappt bromsa in i kurvan heller.

Bara det att däcktyp, tryck och körstil spelar in gör ju cross så mycket mer intressant. En faktor att räkna med, vare sig man vill eller inte.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar