tisdag 11 december 2012

Cx-cupen i backspegeln, del 1

Så är den svenska Cx-cupen 2012 till ända och det är dags för en sammanfattning. Jag har brottat mig igenom cupen flera gånger tidigare, men bara en gång (2010) fullföljde jag hela serien och körde alla deltävlingarna. Det resulterade i en femteplats som jag inför årets upplaga inte hade utsikter att försvara. Superklassen har blivit större och nog lite tuffare. Men framför allt så cyklar allt mindre och långsammare.

Inför 2010 års säsong hade jag ett större antal träningstimmar och en bättre form initialt. Hårdheten från flera landsvägssäsonger fanns kvar i kroppen och hösten/vintern blev lång, mot slutet något slitig. Inför 2011 var upplägget betydligt mer avslappnat och jag började med strukturerad träning först i slutet av sommaren. Därpå kom sedan en tung period med mycket arbete, flytt och fysisk ohälsa som satte käppar i hjulet och jag gästade cupen som hastigast från sista startled i slutet av säsongen.

2012 blev glädjande nog andra gången som hela cupen fullföljdes, enligt plan. En målsättning var förstås att maximera upplevelserna, vilket är viktigt när man lägger mycket pengar och tid på något. Ett annat mål var att landa topp-10 i totalen. Upplägget var liknande det från förra året och det dröjde till augusti innan tröskeln nalkades på träningspassen. Försäsongsträning sommartid är ju något som bara crossåkare får njuta av och det är förstås lite bonus att bygga form i sol och värme.

Branäs
Premiärhelgen blev en chock för kropp och sinne. Banan som väntade på oss var skoningslös mot vartenda hekto kroppsvikt man ätit på sig under den sju timmar långa resan. Vi bodde 32 meter från startlinjen, vilket var tur eftersom vi trillade in med bara 50 minuter till start.

Lördagens tävling gick till historien som den sämsta maskinmässigt och cykeln krånglade oavbrutet med kedjehopp två-tre gånger per varv, en ny erfarenhet för säsongen. Anledningen var förstås att marken var ojämn och kedjan för lång. Till slut gav jag upp försöken att prestera i skidbacken och rullade in på en 15:e plats. Kvällen gick till viktig grillning och samkväm i värmestugan.

Söndagen bjöd på bättre racing och jag arbetade mig upp efter en dålig start. Tekniken satt bra utför och i sanden och kombon Dugast/fram och Cubus/bak kändes helrätt. Bjöd också alla tre i publiken på en rafflande spurtuppgörelse om 10:e plats där jag gick axel-mot-axel med Hedström från Cykloteket. Stärkt av spurtsegern, en fungerande hoj och med chock och lugnvrängning i bagaget rullade vi hem och laddade inför…

Kumla
Varvet i Kumla är ett riktigt åkvarv som gynnar folk med slätdrag och skyhög tröskel. Senast jag körde det var på SM 2010 i snöblask och nu väntade en jämförelsevis torr bana med en modig ramp att kräla över.

Kumlabanan är i mitt tycke riktigt tung, kanske den allra tyngsta i cupen. Jag känner inte att jag får vila någonstans på varvet men samtidigt skiftar tempo och teknik hela tiden så det är ändå riktigt bra och roligt att köra, efteråt. Min reskamrat för helgen, Philip King, bjöd upp till närkamp båda dagarna och med liten marginal samt de allra sista krafterna avgick jag med segern både lördag och söndag. Detta föranledde senare en intressant diskussion om ”motor vs teknik” och Kumla är en bana där de två bitvis kan mötas och gå i närstrid med ett gott underhållningsvärde.

En 15:e och en 16:e plats fick jag med mig hem, något sämre än jag hade hoppats på och efter detta mediokra resultat styrde jag faktiskt om träningen lite och fokuserade ännu mer på crosspecifika intervaller.

Falun
Precis som för två år sedan så låg Falunhelgen som avslutning på en arbetsvecka utomlands. Snabbt väskbyte hemma och vidare till Dalarna med stumma ”mäss-ben” och oktoberfest i kroppen. I syfte att chocka igång kroppen bjöd jag Lugnets stadion på en väl dokumenterad rivstart.

Ett av de snyggaste sätten att köra bort sig på...

Falun var cupens snabbaste bana med 97 % hårt underlag och många snabba svängar. I min övertygelse att dessa förutsättningar skulle gynna mig blev jag omkörd av otaliga åkare som för helgen hade bättre förmåga att följa det snabba tåget. 

Söndagen blev tre placeringar bättre, en 14:e mot en 17:e, men fortfarande kände jag mig inte nöjd. Här borde jag ha kört bättre, vilket bekräftades av bland andra Mats Berntsson, som alldeles nyligen frågade varför jag inte åkte fortare just i Falun. Fick jag välja en helg att göra om i år, så blir det denna. Riktigt kul annars och många viktiga slutsatser drogs om däck, stugstandard och uppvärmning. Uppladdningskombon ”rödvin och smågodis” fick också sitt verkliga genombrott i Falun.

Del 2, resten av cupen och SM, kommer mot slutet av veckan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar