söndag 16 december 2012

Een pintje, alstublieft-cross

Söndag och tävlingsdags vid Hästhagen, Skatås. Åttonde Introcrossen såg blötsnö och plusgrader, spännande förutsättningar som i vanlig ordning såg värst ut inifrån. Så fort man kommer ut och får ploga slask så känns det bättre, särskilt som jag spenderat HELA lördagen halvt medvetslös i soffan efter fredagens julfest.

I syfte att ge vinterhojen ett riktigt elddop och se att skärmar och drivlina är okej inför vinterpassen, så valde jag min Columbus "Respray" idag. Crossen fick hänga kvar i verkstan och njuta av sin fina Vårgårdahelg. Med plåtskärmar, flaskställ och kanttrådsdäck med dubb smattrade jag iväg och med sina 5 kg+ jämfört med crossen är den en stridsvagn med en oböjlig vilja att alltid gå rakt fram.

"The tank"

På plats vid Hästhagen stod kärnan samlad, den innersta kretsen av obotliga entusiaster och vädertrotsande hjältar. Mattias och Sven hade riggat banan och fixat lyxig eld och varm glögg. Senare anslöt även en publikskara bestående av 100% bakfulla(?) crossåkare som först levererade en våldsam MTB-vurpa och därpå hembakta lussekatter och tomtar av skum. Cred till Anton, Olof och Johannes.

Skumma tomtar och crosskatter - helrätt crossfika!

Att vintercykeln inte är någon bra cykel att köra cross med kan ibland ta flera sekunder att inse, även om man innerligt hoppas att allt ska gå bra. Efter att ha pyst däcken så långt jag vågade ställde jag mig på linjen för att ge gänget en match med min stridsvagn.

Matchen blev kort och alla körde ifrån mig direkt. Av de arton växlarna gick endast två att använda, den lättaste och den näst lättaste. Ett bakskärmsfäste lossnade efter halva tävlingen ungefär samtidigt som sadelstolpen åkte ner 25 mm. Understyrningen var total, igångdragen supertunga och snön sprutade rakt ut från däcksidorna när den pressades ut i skärmglappen. Men, jag var torr, glad och övertygad om att cykeln gör skillnad. Dessutom slipper jag stanna och mecka på nästa distanspass eftersom alla(?) bristerna redan visat sig.

Istället njöt jag efteråt av varm glögg, skratt och prisutdelning. Snack om nästa säsong, vinterträning och Mallorca till våren. Och festen förstås - den 2:a februari när CX Sweden firar 5 år.

Elddyrkare fr.v: Albihn d.ä, Lasse, Mattias, Snabbe-Patrik och Albihn d.y.

Crossäsongen, så som vi lärt oss att den ser ut i Sverige, är till ända. I resten av Europa är den halvvägs och som tur är finns det möjlighet att se många av tävlingarna på nätet. Varken kropp eller hjärna känns särskilt sliten och därför ser jag ingen anledning att vila över helgerna som kommer. Förhoppningsvis passar det att köra cross vid några fler tillfällen, s.k Kanskecross - modern av alla möjligheter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar