söndag 2 december 2012

Iscrossen

Satan vad kallt det var i morse. Nio vintergrader i det fuktiga Göteborgsklimatet är inte att leka med och chocken i ansiktet tog en stund att skrika bort. Hade bestämt mig för att inte frysa idag och laddade därför med vinterboots, benvärmare under vinterbyxor, underställ, långärmad flossad tröja och vinterjacka utanpå det. Den senare av yttersta pro-snitt, ett fynd i Sunwebtältet i Gavere. Skidhandskar till detta förstås, samt en tunn mössa och ett par Oakleys mot den låga vintersolen.

Så smått kunde värmen jobbas upp på väg mot Skatås och den sjunde omgången av Introcrossen som samlade en imponerade skara, redo att vurpa ikapp på det stenhårda gräset under den kommande timmen. Efter en uppvärmning som ytterligare sänkte kroppstemperaturen, åkarbrasor, spridda löpningar i valfri riktning samt ett snabbt ombyte i det fria rundade jag av med ett vansinnigt sistaminutenbeslut att byta till tunna racehandskar. Till detta pystes framdäcket till ny rekordlåg nivå i ett desperat försök att få Cubusnapparna att äta isgräs. Resultatet blev 239 genomslag - utan punktering förstås.

Dags därefter för den galna starten med 25 man i första och enda startled. 40 minuter och nånstans kring 8-9 varv på ett hårt, platt underlag och kurvor med tilltagande förrädiska egenskaper. Det frusna gräset bjuder ju på ett fint fäste ända tills det packats samman och polerats till perfektion av otaliga cykeldäck. I takt med en stigande sol skapas så en lika plötsligt som osynlig halka på av gud utvalda ställen.

"den snabbe" aka Vassberg
En bit in på andra varvet satt jag fint på hjul i en gubbgrupp med "Muris", CCL och Albihn. Livet lekte, pulsen var under kontroll och cykeln hade fortfarande spår av frusen belgisk lera på sig. Ser plötsligt att Cross-Karlsson är uppe och springer efter en vurpa och sekunden därefter dök jag hårt i samma högerböj. Alla åkte om, jag fick ont i knät och den belgiska leran lossnade. Skit. Harvade runt och försökte hitta rytmen en stund med det var kört. Försökte åka fort en gång och krockade då med Patrik. Som sedan körde ifrån mig.

Sista varvet gick jag all-in för värmens skull och plockade hem snabbe-Patrik som fejkade kramp och försökte snacka omkull mig istället. Rutinerat.

Frös hem, ställde in vraket i verkstaden och satte på en stor panna kaffe från Koppi.se.
Amen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar