söndag 24 februari 2013

Pjäxa, semla och kallsvets.

I motsats till vad bloggandet speglar så har det faktiskt tränats en hel del senaste tiden, helt i linje med en generell uppskruvning inför årets Mallorcaresa. En äkta off-seasonhets får man väl ändå kalla det, när man tränar inför ett träningsläger... och sedan lägger ner verksamheten när man kommer hem för att invänta hösten. Eller så läggs det inte ner iår utan cyklas mer, gärna och fortare under resten av våren och sommaren, som på den gamla snabba tiden. Det funkade ju det också, fast det gick åt mycket mer däck och kedjor. Och tid. Och vatten.

Både den här helgen och den förra har bjudit på bra pass i bra väder och med bra sällskap. Höga poäng överlag alltså och med två åttatimmarshelger i bagaget, understödda av "quality-Monarking", kryddat med långa G2-attacker till jobbet, så har kroppen antagit ett stadie som känns igen. Och det är väldigt skönt. Hårdheten smyger sig på, gasreglaget smörjs och cykeln rostar sönder. Med en månad kvar av vintersäsongen ska man alltid vara försiktigt med noggrann tvätt, då man aldrig kan vara säker på vad som hålls samman av metall och vad som sitter kvar tack vare salt/rost (aka kallsvets enl CCL).

Crossare i spets; Olof, Mattias, Patrik och Lasse. 
Snabbingar på hjul; Erik, Jimmy, Reck och Ekh.

Dagens pass lockade något så ovanligt som en grupp överstigande fyra göteborgscyklister. Hela nio gamla rävar hade samsa...samlats vid det hemliga krysset på kartan (som alltid måste vara en mack, en korsning eller gärna en refug). Bara man står lite lagom i vägen och har bra uppsikt över tillfartsvägarna. Möjligheten till snabb och diskret reträtt i händelse av oinbjuden reflexväst är också högt värderad, liksom lä och en snygg fond, betraktad ur anländande vinkel.

Stärkta av gammal gemenskap och nya krafter susades det söderut och jag gissar att det var skönt för nytillträdde HPC:n att exakt noll cyklister i gruppen känns aktuella för landslagsuppdrag under året. Lugn start på arbetsdagen där alltså.

Men, det fanns fler anledningar till att kommentera sällskapet. Olof, även känd som Cross-Olof i kretsarna, kom till start med sin tävlingscross, förklädd till vintercykel doppad i sedvanligt salt/grusbad. Detta innebär som alla förstår, och som också påpekades med tydlighet, att cykeln behöver bytas till tävlingssäongen. Kul med nya grejer där!

"Pjäxan" Elgström, som imponerade stort förra söndagen, inledde med försiktighet idag vilket bäddade för en fortsatt låg profil under passet. Den värdiga avrundningen på lillklingan, med klädsam ödmjukhet, lurar dock ingen. I pjäxan ruvar krafter, var så säker.

På numer klassiskt manér decimerades gruppen i flera steg, snarare av tidsbrist än av hårdkörning, och kvar att njuta Majgårdensemla i Kungsbacka var bara jag och Patrik, även om Jimmy enligt egen utsago fått smak på mandelmassa och gjorde det nästa bästa efter ett kafébesök, tog en timme själv hem i motvinden. Det är ju också stärkande, på sitt sätt.

 - - -

Strax, dags att fatta ett äkta i-landsbeslut ang. en eventuell uppgradering på racern till årets säsong, spana in Dedas nya Superleggera och Superleggero. 120 gram ligger i potten, förutsatt att Deda för första gången i historien uppger verklig vikt.

- - -

Till sist, grattis till min sambo som idag fullföljt sitt 11:e Vasalopp/öppna spår. För att inte fastna i gamla rutiner provade hon i år ett nytt grepp hämtat direkt från proffsen - nio mil utan fäste. Trots eller tack vare detta (och otaliga vallastopp) noterade hon sin näst bästa tid någonsin - grymt bra kämpat. Jag är så stolt över dig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar