lördag 29 juni 2013

Hade en kanontid på gång när...

Fredagkväll och ett träningsfönster på en timme. Kände mig pigg och laddad för ett rekordförsök på Gunnebovarvet. Krängde iväg uppför backarna österut och landade efter 20 minuters uppvärmning vid parkeringen där starten på Stravasegmentet ligger. Hade tänkt ta ett lugnt varv för att reka aktiviteten i området men var så oerhört laddad att jag inte kunde låta bli att ge mig av direkt.

Iväg från parkeringen, lättade galant över första och andra krönet på grusvägen - härlig fart. Tuggade på bort till roten på Syrabacken och svängde in med en bra känsla i benen. Satte mig ner och fann en växel som jag matade på uppför hela sträckan, orkade trycka på lite över krönet för att få extra fart utför mot den skymda och feldoserade vänsterkurvan. Där, mitt i vägen bakom hörnet stod en Mercedes parkerad, men den hade inget emot att få sidan slickad av lycra, tappade bara någon sekund där.

Bra återhämtning genom Slottet och ny attack bort mot skogspartiet. Detta var för övrigt första gången jag körde med Cubusdäck och det finns ett par partier där jag tänkte att de skulle spara tid åt mig, bl.a på Stenstigen. Där finns ett snabbt spår om man litar på greppet i lerpölarna och sätter hjulen rätt mellan stenarna.

En snabb titt på klockan gav att jag låg strax under gällande rekordtempo med den skillnaden att jag hade bättre ben nu. Full attack genom Världsmästar'n och in på stigen med bra fart. Bättre än tidigare. Litade på greppet och flög fram längs en helt ny linje där det också låg nya stenar...PANG!

Det händer inte ofta, men någon gång då och då ser man att något kommer att gå sönder en millisekund innan det händer. Rekordförsöket avbröts och fakta konstaterades, bittert. Ingen idé att slösa på varken lagningsvätska eller pump.

Bortom räddning. Fälgen fick en andra bula, mitt emot den första - balanserat och klart!

En av fördelarna med tuber blir uppenbar när man står med ett sprängt däck en mil hemifrån utan någon reserv i fickan. Det är bara att cykla hem. Det tjocka däcket sitter där det ska, skyddar fälgen och ger tillräckligt med fäste. Hela konceptet med tub på cross är ju faktiskt att kunna köra med riktigt lågt tryck och lägre än så här blir det ju knappast. Lite Dugastkänsla faktiskt, när däcket vandrar i sida under fälgen.

Nej, så positiv är det inte läge att vara. Det här är skit och nu är jag tillbaka på status "inga körbara crosshjul". Dags att gå ut i verkstan och rikta upp något!

fredag 28 juni 2013

Sköna crosskvällar

De här småkyliga sommarkvällarna med mörka moln och enstaka skurar är ju som gjorda för crossåka. Kort och intensivt, mycket egenproducerad värme och liten fartvindsavklyning gör ju att man kan åka ut i kort/kort och utan förstärkningsplagg. Att vi sedan har så fantastiska vägar och områden alldeles inpå knuten i Eklanda gör ju inte det hela sämre.

Kort uppdatering på handlingsplanen också.

Bakhjul nr 1:
Defekt: tubdäcket har glidit på fälgen och ventilen är starkt vinklad, riskerar att gå av. Fälgen har en stor bula efter en rejäl smäll mot en sten i höstas.
Åtgärd: lossa tuben och banka rätt fälgen, återlimma
Verktyg: hammare, klister

Status: situationen är akut omvärderad, hjulet är körbart i brist på andra alternativ

Bakhjul nr 2:
Defekt: bomullssidan av tubdäcken har ruttnat så att latexslangen tittar ut
Åtgärd: beställ ett nytt Dugastdäck
Verktyg: plånbok, klister

Status: ett nytt Dugastdäck och dubbla tuber Aquasure upphämtat hos Karlssons Cykel.

Bakhjul nr 3:
Defekt: hjulet kastar i sida och tuben är blanksliten
Åtgärd: rikta hjulet och köp nytt tubdäck
Verktyg: hammare, plånbok, klister
Status: nya däck är beställda, Dugast Pipisquallo.

 
Bakhjul nr 4:
Defekt: alla ekrar på icke drivsida hänger i sista gängan på nippeln och skramlar
Åtgärd: sluta bygga egna hjul
Verktyg: plånbok

Status: vraket är undanhängt i väntan på motivation att riva hjulet och börja om.

 
Igår kväll fick alltså bakhjul nr 1 tjänstgöra på crossen. Det är det äldsta och mest använda av alla hjulen och har rullat tre CX-cuper och massor av träningstimmar. Det är byggt på en Ambrosio F20-fälg med DT Competitionekrar och Recordnav. Ett tips om ni använder F20-fälgarna är att täcka de gigantiska ekerhålen med ett fälgband som sedan mättas med klister. Den sammanlagda kontaktytan ökas med nästan en handflata, vilket i sin tur spelar stor roll för om däcket sitter kvar på fälgen eller fastnar i bakbromsen och ger er en kort luftfärd över styret i utgången av en kurva.

Bakhjul nr 2 är byggt på samma fälg och nav, men med DT:s lättaste runda eker, Revolution. Viktbesparingen blir ca 120 gram mot Competitionekrar och hela hjulpar nr 2 väger endast 1430 gram, vilket är riktigt skapligt för ett aluhjul. Farhågorna kring de lätta ekrarna visade sig obefogade, efter två år är de fortfarande spikraka och det beror inte på att jag varit snäll mot hjulen.

Till sist, lite kort om däck igen, det kan man ju skriva hur mycket som helst om. Det är ganska länge sedan jag åkte på Tufo Cubus nu, men igår kväll fick jag en ny uppdatering på hur elakt de greppar. Det är som om crossen tar tag i omvärlden och roterar den kring sig. Det gäller att knipa med stjärtmusklerna kring sadeln om man sitta kvar när man sätter in hojen i kurvorna, för det svänger ordentligt. Samtidigt rullar de ju inte särskilt lätt med det monstermönstret, så en tur på grus kan bli ganska trögkörd av den anledningen.

Lite mer om det senaste crossmeket kommer inom kort.

onsdag 26 juni 2013

Bara framhjul

Ibland är livet hårt mot en crossåkare. Oftast är det förstås fartfyllt, underbart och lätt vinklat mot färdriktningen. Solen skiner ovan molnen, marken är mjuk och fåglarna flyttar på sig. Till skillnad från musikjägarna och civilpoliserna i naturen som av någon anledning åberopar ensamrätt till allemansdito samt åtar sig uppgiften att stävja olämplig framfart på cykel. Precis som på landsvägen är vi cyklister oönskade, utom när det vankas medalj till Sverige i något TV-sänt arrangemang. Då hojtas och hejas det så att chipsflisorna sprutar ur munnen och dippvågarna bryter i skålarna.

Men ibland är det tufft, som nu till exempel. Trots att jag sitter på inte mindre än fyra kompletta uppsättningar crosshjul så finns det inget bakhjul som är driftsdugligt för tillfället - ett bevis på att grejerna slits och används ordentligt. Läget är förstås inte hopplöst och det första som ska till är en handlingsplan för åtgärderna. Låt oss upprätta den direkt:

Bakhjul nr 1:
Defekt: tubdäcket har glidit på fälgen och ventilen är starkt vinklad, riskerar att gå av. Fälgen har en stor bula efter en rejäl smäll mot en sten i höstas.
Åtgärd: lossa tuben och banka rätt fälgen, återlimma
Verktyg: hammare, klister

Bakhjul nr 2:
Defekt: bomullssidan av tubdäcken har ruttnat så att latexslangen tittar ut
Åtgärd: beställ ett nytt Dugastdäck
Verktyg: plånbok, klister

Bakhjul nr 3:
Defekt: hjulet kastar i sida och tuben är blanksliten
Åtgärd: rikta hjulet och köp nytt tubdäck
Verktyg: hammare, plånbok, klister

Bakhjul nr 4:
Defekt: alla ekrar på icke drivsida hänger i sista gängan på nippeln och skramlar
Åtgärd: sluta bygga egna hjul
Verktyg: plånbok

Just det sista fallet uppdagades under gårdagens pass där jag var ute och sprätte med crossen runt Årekärr söder om Göteborg. Att bromsen ligger emot fälgen en aning är ju inte helt ovanligt, så jag ställde ut bromsen maximalt för att få tyst på det. Tyckte ändå att det gick ovanligt tungt och efter en stund började det gnälla från bromsen igen men den här gången hade det tillkommit ett raspade ljud. Som när gummi äter kolfiber. En snabb blick mot marken vittnade om en hejdlös hjulvandring i bakgaffeln och jag stoppade omedelbart framfarten. Det var först då jag hörde ekerskramlet. Träningen var över och jag jazzade hem på asfalt i knappt tvåsiffrig hastighet.

Visst är det fantastiskt hur mycket inbyggd effektfiltrering ett bakhjul kan besitta. Jag kan nästan lova att all effekt över 400 watt gick rakt ut elastiskt materialdeformation, den nådde aldrig marken utan försvann mellan nav och däck. Nästan som på en testcykel. Det gick ungefär lika fort också.

Snart är det höst.
Men först kommer den snabba sen-sommaren och för-hösten.

söndag 23 juni 2013

En söndag på grus

Dagen bjöd på ett fint distanspass på crossen ihop med ett blandat gäng från Göteborg och Lidköping. Att kunna köra 7 mil på småvägar och stigar utan att lämna storstan är ganska fräckt och visar ju vilken cykeloas vi egentligen lever i.

Att det är "inne" att motionera till musik börjar bli en faktor att räkna med och man kan numer räkna kallt med att alla är helt döva för omgivningen när man kommer ikapp dem på stigen. Samverkan utgår ju helt om den ena parten inte hör ens när man ropar ett par meter bakom och risken att vederbörande blir skrämd och hoppar in precis framför hojen finns alltid där.

Jag kan inte släppa tanken, att de som behöver hög musik pressad in i båda öronen under uteträning nog egentligen inte njuter av den, utan mest är ute för att de måste. Eller för att visa iPhonen på armen. Om man absolut måste ha musik för att kunna motivera en jogging-, eller cykeltur en solig sommarkväll så håller man förmodligen på med fel idrott, eller av fel anledning. Men det är bara min personliga fundering, kanske är den fel. Kanske känner någon sig träffad och byter till cross där man inte har tid att lyssna på någon.

Som lekledare ansvarar man eventuellt för att alla kan hitta hem i händelse av haveri. Detta säkerställdes genom att hastigt vifta med den här hemmagjorda översiktskartan innan avfärd. Som ni ser så utgörs de huvudsakliga navigationsreferenserna av motorvägar och sjöar, de enda två terränger som inte får beträdas med cross.

Delar av fältet samlades för en espresso innan start.

Halvtidsvila i Delsjöområdet.

Som vanligt kom vi fram till att crossåka på småvägar är "the shit" och frågan är om det inte blir ett antal Kanskecrossar på vardagskvällarna framöver, så länge det är ljust och skapligt torrt.

Håll utkik och häng med!

Slutligen; Michael Olsson - svensk mästare på landsväg linje. Få andra hade gett mig samma glada känsla inombords. GRATTIS!

torsdag 20 juni 2013

Inbjudan till Safaricross på söndag

söndag den 23:e juni kl 10 kör vi en öppen busträning för alla som vill vara med. Det blir en blandad grupp med MTB-, CX- och LVG-åkare från när och fjärran med det gemensamt att de är sugna på att betvinga schysta grusvägar och bättre stigar i ett par timmar. MTB eller cross gäller, samt följande:

Samling: ca kl 10 på Eklanda Lund 46, Mölndal. 

Parkering: finns vid affären i Eklanda för 1 kr/h eller på vår gästparkering på gatan.

Avfärd: kl 10.30. 

Hur: Vi är ute i ca 3-4 h och håller distanstempo utan onödiga stopp men med gott om sprätt och bus. Rekordförsök på Gunnebovarvet inkluderas för de som vill.

Rutt: Änggårdsbergen-Delsjöomr-Gunnebo-Sisjön-Oxsjön.

Fika: i händelse av kaffestopp under vägen, ta med några slantar.

After bike: i Eklanda efter avslutat pass, ev grillning beroende på väder.

Välkomna!

Inför en totalt prestigelös tilldragelse av den här modellen kan det väl i sann crossanda ändå vara på sin plats med ett par tips från proffsen.

Anländ spektaklet i gul sportbil av italiensk modell.

Applicera högtravande alt. förvillande logotyper på dina no-nameprodukter.

Visa inte de andra vad du tänker åka på.

Ät ordentligt innan.

tisdag 18 juni 2013

Gunnebovarvet - Strava goes CX - REV

Ja, intresset för att åka ikapp på cross finns ju definitivt i Göteborg. Det ser vi ju inte minst under de välbesökta Introcrossarna på hösten. Redan nu tasslas det emellertid i leden och senast förra veckan fann jag min egen hand i en burk med tubklister. Förhoppningsvis anländer idag också ett knippe ekrar med posten som kan styva upp fälgen och ge stöd åt navet. Annars går det åt väldigt mycket klister.

Gunnebovarvet strax öster om stan är nu ett Stravasegment som syftar till att ge sköna tider för jämförelse, mot sig själv och andra. För en tränad åkare tar det 9-10 minuter att köra ett varv och sedan lika lång tid att bli människa igen. Att upprepade gånger skifta skepnad mellan dödsföraktande crossåkare och människa kallas intervallträning och ger på sikt en sänkt sannolikhet för överlevnad men samtidigt ett högre värde åt den kortare tid som finns kvar.

Alltså, tag första bästa cykel som behärskar grus och bege er till Gunnebo för att sätta ett referensvarv. Cykling är inte förbjudet men löpning och hundrastning är tillåten, så visa respekt och hänsyn till andra så blir allt bättre i längden. Det här är vad som väntar dig;

1. Syrabacken
Tidigt på varvet. Säkerställer en jämn och hög syranivå under resten av insatsen.

2. Luringen
Skymd och feldoserad kurva med avåkning i tangentens riktning som stående alternativ.

3. Bröllopspassagen
Kort sträcka på pavé där man passerar genom Gunnebo slott. Vid varvets rekognosering passerade vi även genom ett pågående bröllop, vilket uppskattades extra.

4. Vargpasset
Tar oss upp från vägen och in i mörka skogen. Varg har aldrig siktats i området.

5. Världsmästar'n
Klarar du en skarp kurva utför på löst underlag? Flyttar du grus eller cykel? Fot i eller fot ur?


6. Stenstigen
Kör på, över eller vid sidan om stenarna. Håll hårt i styret och se upp vid vägövergången.

7. Teaterbacken
En svår utförskurva leder in i backen upp mot uteteatern.

8. Darvells kruvor
Här kan bara en sann mästare åka riktigt fort. Missas linjen så landar man mjukt på tänderna nere på parkeringen.

9. Trappan
Det närmaste vi kommer en trappa på crossvarvet - två steg i en grusbacke. Håll till godo och höger inför en helomvändning.

10. Broarna
2 x snabba lyft med hög precision för att inte tappa tid eller punktera. Kanttrådsryttare får nog sakta ner här.


Varvet, sett från rymden.

Beskrivning för att köra rätt varv:
 (19/6: justering av segmentets start/mål);

Kör motsols, starta i södra änden av grusparkeringen. Följ grusvägen söderut. Tag första vägen vänster, uppför backen (1).

Vid nästa skäl, styr mot slottet och tag höger precis innan huset. Kör  inunder utbyggnaden, på kullerstenen (3) och uppför grusbacken på andra sidan. Fortsätt i samma riktning över parkeringen och genom gården.

När vägen svänger till vänster, kör rakt upp på stigen i skogen (4). Följ stigen tills järnvägen dyker upp på höger sida. Direkt när det börjar gå brant utför, tag vänster in på en mindre stig (6).

Korsa bilvägen och tag vänster upp på asfaltsvägen. I slutet av raksträckan, vik av lätt åt höger in på skogsväg. Tag första höger och fortsätt uppför backen (7).

Följ den större stigen i naturligt vägval/rakt fram till kanten mot parkeringen (8) där man håller vänster och följer den slingriga vägen ner.

Kör diagonalt över parkeringen och in mellan de stora stenarna. Tag vänster längs vattnet och följ stigen till trappan (9). Tag vänster nedanför trappan.

När stigen senare delar sig, håll höger över två broar (10). När stigen delar sig igen, håll höger. Målet är precis innan du korsar den asfalterade bilvägen. Korsa inte i full fart, skymd sikt åt höger!

Detalj på start-, och målplats. Korsningen med John Halls väg är något skymd så vi stoppar innan.

Kör hårt och lycka till!

fredag 14 juni 2013

Dagens armvärmare + Gunnebovarvet

Javisst!

Finns förstås ett matchande par benvärmare i samma design, införskaffade i Svens rullande kollektionsshop i Belgien i höstas. I går kväll behövdes egentligen varken lösa ärmar eller ben eftersom jag producerade tillräckligt med värme själv under 2 x 10 min AT++ på crossen. En rejäl urvridning helt enkelt och om allt klaffar så ska det också synas på Strava under "Gunnebovarvet".

Lite kort kan man säga att varvet är en skapligt flack, drygt 4 km lång slinga på hårt underlag med en syrabacke ganska tidigt. Höjdprofilen på Stravasegmentet stämmer inte riktigt. Igår hade det regnat en hel del och då är ett stigparti lite lerigt, annars är det väl dränerat och bara några få stenar att se upp med. Mer om denna nya crossreferens i Göteborg inom kort, tänkte lägga upp lite bilder och beskrivningar.

Notera också den mörka fläck på spetsen av tummen. Ni som åker på tub vet vad jag sysslade med tidigare under kvällen.

torsdag 13 juni 2013

Vad pågår här?

Crossäsongen närmar sig, dags att se över materialet. Ni är väl noggranna?

Björn i fälg. (jmfr: hamster i hjul)

Ja just det, jag har ju skaffat glasögon sedan ett par månader också. Fint att ha när jag kör bil och är på jobbet, handlar eller ser på TV. Men inte vid cykling eftersom jag oftast kör på kända vägar. För ett par veckor sedan var det dock nära att jag klotade nere vid Idala, just till följd av att skärpan saknades. Grussprutarmaskinen hade lagat ett hål i en korsning och den förrädiska grushögen hade samma färg som asfalten. Följd? Framhjulssläpp, enduroben och ett slick i dikeskanten, en ren rutinparad men samtidigt ett stycke konst i sig. Vackert så. Med Oakleys på...

tisdag 11 juni 2013

Cykeln vinner igen!

Tisdagskvällen blev ett verkligt bevis för vad cykling gör för kropp och själ. Efter en tung dag på jobbet med magont, trötthet och allmän håglöshet släpade jag mig hem vid 17-tiden och somnade fullt påklädd i en brassestol i solen på altanen hemma. Vaknade en halvtimme senare och kände mig helt utpumpad, övervägde starkt att kasta in träningshandduken och gå och lägga mig på riktigt. Var helt tom på energi och kände ingen större lust med någonting, annat än att sova och eventuellt sura över det.

Med stor möda fick jag ändå bytt om, hällt i mig lite vatten som uppladdning och rullade in mot centrala Göteborg för att möta upp några gladare GCK:are. När tillräckligt många ursäkter och eländen utbytts i den lilla gruppen skulle det rullas ner mot Inseros för att möta upp CK Masters träningsgrupper. Ställde av mig själv från start genom ett klassiskt rookie mistake, där jag stod halvt sovande och frånvarande och kom på att jag måste montera armvärmarna precis när alla började rulla. En minutspurt i Övre Husargatans nya "Bossefil" täppte dock igen den luckan.

Anslutande gruppen passerar Kållered anförda av gästspelande sambon. Lasse laddar. Jag ligger sist och försöker kvickna till.

I Lindome sparkade vi igång ett lag(om)tempo som fick musklerna att vakna och så småningom följde även skallen efter. I Inseros mötte vi upp Mastergänget som omedelbart utlyste ett bergspris i backen upp mot Sågen. Backsprättet fick mig att vakna ordentligt och sedan blev lagtempot fram till Anneberg faktiskt en liten njutning. Tröttheten släppte, lusten kom tillbaks och cyklingen stod, som så många gånger förr, som vinnare över allt. Vilken fantastisk medicin, bevisad effekt om och om igen.

Landsvägskonferens i skogen. På kommandot; "dela upp er!" hände först inget. Därefter hände inget igen. Sedan kom vi iväg i fyra lagtempogrupper om fem pers.

Efter Anneberg styrdes det hemåt och lika säkert som att det prasslas med bars och gels i de bakre leden så spårade det tänkta storlagtempot ur tämligen omgående för att slutligen mynna i ett regelrätt kilometeruppdrag och spurt till Mölndals Bro. Och just då, när man skuffas med Axel om tredjerullen i början av den långa raksträckan, möter Olofs blick när han tittar bakåt och sedan drar igång spurten samtidigt som man släpper loss 1200 watt momentant i Dogman som inte flexar en millimeter, just då minns man plötsligt varför man över huvudtaget löste landsvägslicens för första gången. Och varför man blir sugen på att göra det igen.

Sedan summerar man avgifterna inför första start till 2 400 kr och tänker om. Medlemsskap, licens, chip och startavgift vägs mot en färjebiljett till kontinenten och man inser att Italien lockar, kanske med lite cykling i bergen i juli. Det blir nog till att suga på de gamla minnena och spurtmeriterna ett tag till.

Tack till Master för att vi fick gästa er träning. Kul också att se alla crossåkare som skaffat en landsvägscykel som träningskomplement sommartid. Bra tänkt! Det är viktigt att hålla igång kroppen med lite lättrullat under försäsongen.

lördag 8 juni 2013

Marstrand Classic

Fler sköna timmar i loggboken efter dagens lyxklassiker till Marstrand, ett pass som körs endast när solen skiner och cykeln är nytvättad.

Det började lite trevande i morse när Mölndal bjöd på 14 grader och dis. Hisingssidan följde sedan upp med en regnskur innan vi fick blå himmel och sol närmare kusten. Resultatet blev till slut nästan fyra timmar i sommarvärme med finfika och små sköna vägar som gjorda för partempo och småsprätt.

Vi missade förstås avgången på Kornhallsfärjan med en minut och fick därför vila onödigt mycket. Så mycket att vi efter landstigningen fick gå runt på tvåminutersförningar upp till Tjuvkil för att förtjäna lite fika senare.

Sista biten ut till Marstrand är vacker då vägen går över broar och små öar. Kommunen har lagt massor av pengar på att bygga cykelbana den sista milen, men har inte brytt sig om att sopa den alls efter vintern. Så, den användes inte. Tänk så fel det kan bli, för alla. Det mest komiska är man verkar spendera mer pengar på att bygga ut den ytterligare en bit, men det går väl på ett annat konto.

Väl på plats i seglingsparadiset mötte resten av respektive familj upp i bil och vi fick en fin lunch med utsikt över dyra båtar och dyra hus. De nya dyra cykelskorna upptäcktes också, men jag tror att vi räddade upp det med att hävda att de är gamla eftersom de användes redan på Mallorca i april.

Om någon blir sugen på att uppleva en av västkustens riktiga pärlor till cykel så går det alldeles utmärkt att ta sig dit och hem från Göteborg på olika vägar utan att fastna i för mycket trafik. Detta har ni förstås redan koll på, men här kommer en karta på dagens vägval.

Allt grönt är skönt. Resten är vägarbete och uppgrävd asfalt. 
Färjeförbindelsen ligger vid Kornhall, nordost om Nolvik på kartan. 
Rutten är ca 115 km.

I kväll är det Roller Race vid Röda Sten. I morgon blir det distans med GCK och sedan blir det järnet på jobbet hela veckan. Och nästa helg ska det köras tandemdressin i Dalsland. Ojojoj....

Recept på en bra dag


1. Tag kompledigt från jobbet.
2. Inhandla en häcksax på Clas Ohlson.
3. Omgruppera merparten av häcken till en sopsäck.

4. Tag cykeln, kör söderut nån timme.
5. Vänd in mot stan och avsluta med ett varv runt centrum.
6. Beskåda norra älvstranden från Rambergets topp och tryck gärna en backintervall på vägen upp.

7. Rulla ner till da Matteo.
8. Beställ en dubbel espresso och sätt dig i solväggen en stund.
9. Åk hem och tänd grillen.
10. Avsluta med en kvällspromenad i Billdals park.

fredag 7 juni 2013

Matchat

Nationaldagen bjöd på ett fint pass runt Onsalahalvön inkluderande 4 x 10 min runt tröskeln. Perfekt uppladdning inför ytterligare tre dagar i sadeln. När vi nästan var hemma så mötte vi en kille med en gammal Banestotröja, varvid jag började fundera på det här med cykelkläder.

GCK-dressen med matchande strumpor.

Utvecklingen av folks cykelkläder är intressant att följa. Klubbkläderna har ju alltid funnits där och fortsätter dominera bland föreningsanslutna åkare som gärna visar tillhörighet eller bara vill misstas för tävlingscyklister. Bland alla andra cyklister, de som kör solo eller i mindre gäng har det skett en utveckling, bort från proffskläder och in mot märkesplagg. Mavic, Assos, Gore och Santini flyttar hela tiden fram positionerna och slåss om att kitta upp nya och gamla åkare med designade helställ av obegripligt komplexa material och funktioner.

Felsatsning
I göteborgstrakten är det ganska sällan man möter någon från Astana eller Sky, alternativt iklädd en av de stora tourernas ledartröjor. Kanske är det ett tecken på en attitydförändring mot proffsvärlden? Kanske är man rädd för att investera i reklamkläder som plötsligt syns i media under tråkiga rubriker.

Ett exempel på detta kan vi hämta från år 2000 då jag efter noga övervägande spenderade 600 kronor på en proffströja som både matchade min Merida 900 Extreme och stöttade vårt svenskhopp Nicklas Axelsson (bild). En vecka senare, efter dopingavslöjandet, fick Ceramica Panaria Gaerne-tröjan gå i soporna. Det gjorde ont, på flera sätt.

tisdag 4 juni 2013

Kvalitetskväll

Det var ganska länge sedan jag körde ett rent kvalitetspass, ett där den kvalificerade träningen inte utgjordes av ren mängd och avhållsamhet från socker. I kväll var det därför dags för lite skoj med klubben för att se vad benen kunde prestera under hot och med kistan full av käk.

Sällskapet GCK and Friends (dvs MCK och CK Master) dånade ut ur stan vid 18.30 för att sprätta ikapp genom ett par timmar kuperad terräng. Lasse guidade - vi gasade, både uppför och mellan backarna. Lite fartlek, lite lagtempo, lite enminutsförningar. En skön mix där kroppen gillade läget och var på ett bra humör. Hemma vid 21 för att smiska in lite hemmagjord hallonglass. Det blir mycket glass nu.

Kvällens cockpit - rent och snyggt. På armen sitter en Polar RC3 GPS och loggar passet. Den funkar fint och är lätt och platt. Tänker aldrig på att jag har den där.

Schhhhhhhhhhh - whoff, whoff, whoff, schhhhhhhhh.

Ikväll trycktes det en del....

I morgon är det dags för den årliga bergstempotävlingen upp mot Brudaremossen, Bergakungatempot. En av frågorna vi ställde oss under kvällens pass var om man som cyklist får lov att dyka upp, ombytt utan att delta. Är det okej att leka publik och skylla på träningsupplägg, förkylning eller gikt och komma undan med det. Eller måste man starta om man släpat sig dit till cykel. Det återstår att se. Kanske tar och faxar in något av mina gamla resultat och ser hur långt det räcker, för egentligen hade jag tänkt vila i morgon.

På torsdag ska det cyklas däremot, gärna långt och länge. Sedan tio år tillbaka vet jag inget annat eller bättre sätt att spendera vår nationaldag på. Gott så.

måndag 3 juni 2013

Dogmadunder - Dunderdogma

Sagolikt kvällspass idag på nya Continental GP4000 tubdäck.

Det är inte mycket som går upp mot kombinationen av ett par komfortabla tubdäck, monterade på ett par stenhårda, högprofilfälgar. Hjulupplevelsen är stenhård pang-pang, men samtidigt mjuk, levande och superkontrollerad. Precis som Pinarellon. Undrar om det över huvud taget finns något annat cykelbygge som matchar den här hojen på så många punkter.

Bland de åtta racerhojar jag slitit på genom åren finns det ingen som kommer i närheten av upplevelserna jag får på Dogman. Samtidigt som design, finish och detaljarbete får mig att flina av välbehag varje dag så får jag känslan av att hela cykeln är fräst ur ett enda materialstycke. Ett fantastiskt homogent och stabilt intryck. Stenhård och vansinnigt kursstabil i hög fart. Lekfull och komfortabel i låg fart. Inte flexig, sällan nervös, aldrig tråkig.

Med detta sagt så kommer här ett sista tips. Spring inte hem och bygg er en Pinarello Dogma2 idag. Vänta lite till, så blir det ännu bättre.

Om ni sitter riktigt tysta och fokuserar hårt så kan ni höra ljudet från bilden. 
Och ni vet att ni gillar det.

Italienska prylar i all ära, när det kommer till däck så vänder jag mig gärna till tyskarna. Och till holländaren. Och på tal om han, snart är det dags för en av årets höjdpunkter, nämligen lagerläggning och montering av säsongens crosstuber. Dags att vända upp limburken, rigga riktstället och trolla bort några kvällstimmar i verkstaden. De snabba, dammiga sommarpassen med extra bredsop lockar.

Vad tror ni annars om att ha en sådan här stående ifall andan faller på och rötterna breder ut sig över stigen?

söndag 2 juni 2013

Söndag med GCK

Söndag och normaltemperatur igen, armvärmare och väst har annars legat undanpackade ett tag nu. GCK:s landsvägsgrupp stod för ett topparrangemang och susade söderut i jakt på flyt och form, via Särö, Åsa, Frillesås och Gällinge, följt av lite fikasprätt uppför Bräckan och kaffe i Fjärås. 

Lasse sportade sina Zipps vilket höjde tubfaktorn i gruppen till godkända 40%.

"Pjäxan" Elgström visar lejonet.

Vaknade riktigt "maet" efter gårdagens grillfest i Lidköping, så tre och en halv timme skön distans idag öppnade upp magen för en skål Sia nu på kvällen.

På sista rulle snackades det cx idag, som sig bör när temperaturen går under 20 grader. Peppen inför Göteborgs cuppremiär den 12:e oktober lär bli enorm och frågan är hur länge vi kan hålla undan för en Kanskecross på Vallen. Det känns som om det kommer hända, plötsligt.

Veckan som kommer smakar cykel, förhoppningsvis orkar jag vända trenden och gå upp på fler än två pass per vecka igen. Eller som en känd f.d lagledare i Mölndals CK skulle ha sagt; "det måste gå".

- - - 

En helt annan grej. Vi har ganska nyligen begåvats med ett abonnemang på Netflix vilket innebär att man kan se obegränsat med filmer och serier via nätet till kostnaden av två hyrfilmer per månad. Tack vare en viss förkärlek till militära dokumentärer fastnade jag härom veckan för en dokumentär som handlade om den brittiska flottans hangarfartyg HMS Ark Royal och dess besättning. Att ratta landningsbana på sjön verkar vara ett uppskattat glidarjobb, åtminstone om man får tro Kapten Medaljsköld själv;

Nähä?!