söndag 23 juni 2013

En söndag på grus

Dagen bjöd på ett fint distanspass på crossen ihop med ett blandat gäng från Göteborg och Lidköping. Att kunna köra 7 mil på småvägar och stigar utan att lämna storstan är ganska fräckt och visar ju vilken cykeloas vi egentligen lever i.

Att det är "inne" att motionera till musik börjar bli en faktor att räkna med och man kan numer räkna kallt med att alla är helt döva för omgivningen när man kommer ikapp dem på stigen. Samverkan utgår ju helt om den ena parten inte hör ens när man ropar ett par meter bakom och risken att vederbörande blir skrämd och hoppar in precis framför hojen finns alltid där.

Jag kan inte släppa tanken, att de som behöver hög musik pressad in i båda öronen under uteträning nog egentligen inte njuter av den, utan mest är ute för att de måste. Eller för att visa iPhonen på armen. Om man absolut måste ha musik för att kunna motivera en jogging-, eller cykeltur en solig sommarkväll så håller man förmodligen på med fel idrott, eller av fel anledning. Men det är bara min personliga fundering, kanske är den fel. Kanske känner någon sig träffad och byter till cross där man inte har tid att lyssna på någon.

Som lekledare ansvarar man eventuellt för att alla kan hitta hem i händelse av haveri. Detta säkerställdes genom att hastigt vifta med den här hemmagjorda översiktskartan innan avfärd. Som ni ser så utgörs de huvudsakliga navigationsreferenserna av motorvägar och sjöar, de enda två terränger som inte får beträdas med cross.

Delar av fältet samlades för en espresso innan start.

Halvtidsvila i Delsjöområdet.

Som vanligt kom vi fram till att crossåka på småvägar är "the shit" och frågan är om det inte blir ett antal Kanskecrossar på vardagskvällarna framöver, så länge det är ljust och skapligt torrt.

Håll utkik och häng med!

Slutligen; Michael Olsson - svensk mästare på landsväg linje. Få andra hade gett mig samma glada känsla inombords. GRATTIS!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar