lördag 27 juli 2013

Italienbilder + bloggtävling

En härlig semester är strax till ända. Bland annat har vi hunnit med en resa till Italien och här kommer några cykelrelaterade bilder från den.

Sedan ska vi tävla i fortcykling också, läs nederst i inlägget.

Dolomiterna välkomnar oss efter gränspassagen från Österrike.

Första passet till passet. Startade i Canazei och körde 12 km och 800 höjdmeter upp till Passo Pordoi.

Dagen efter följde jag upp med en tur upp till Passo di Costalunga. Inte lika högt, men en väldigt fin utförskörning.

Vägen upp till Costalunga. Nylagd, nytorkad asfalt. Fri fart.

Ett par dagar senare i trakterna kring Treviso. Lite plattare - mycket varmare.

En av Pinarellos testvägar, backen upp mot Santa Maria della Vittoria.

Butiken vid Borgo Mazzini i Treviso. Det var väl fjärde besöket nu men lika roligt varje gång. Deras uppriktiga glädje och entusiasm över varje kund är fascinerande och smittande, så man stannar gärna länge och pratar mycket. Resultatet av samtalen kommer att presenteras lite längre fram i höst. Tills vidare kan ni bara lägga ett mail till info@bjornfredriksson.se om ni är intresserade av en ny Pinarello, så hjälper jag till.

Nästa möte hölls i Vicenza, i byggnaden bakom den här muren. Resultatet av det samtalet hoppas jag också kommer att märkas framöver. Visitkortet här bredvid mig på skrivbordet påminner mig om att jag har en del arbetet att göra nu. Roligt arbete. På grund av vår reseplanering tvingades jag att tacka nej till att köra Pinarellos Gran Fondo tillsammans med Campagnolos Press Relations Manager. Det kan ha varit ett av de svåraste "nej" som jag tvingats klämma fram.

Ännu ett par dagar senare i trakterna kring Gardasjön. Fantastiska träningsvägar med omväxlande natur och gott om rejäla backar om man så önskar.

San Quirico på Gardasjöns sydvästsida. Här börjar Alperna och allt annat i livet stannar. Att kryssa runt på de här vägarna är inget annat än ren njutning och med matchande italiensk utrustning blir det nästan olidligt perfekt.


På väg hem över bergen fick vi svängt över några av de stora passen. Att köra bil uppför här med en cykel nedpackad i bagaget torde vara kriminellt i de här kretsarna. Den södra vägen upp mot Gavia var otroligt smal och krokig, utan räcken och särskilt många mötesplatser.

Senare samma dag klippte vi även Stelvio som är ca 100 meter högre med sina 2760 meter, alpernas nästa högsta asfalterade pass. En fantastisk väg, även för bilkörning.

Den norra backen stiger över 1 800 höjdmeter i en följd, från 900 till 2 760 möh. Här ser vi delar av den övre regionen kring trädgränsen på 1 900 meter.

Den här skönheten stod parkerad med en saluskylt i en gränd. Carbonram, alumuffar, träfälgar och annat godis.

Kolla in styret - vilket mästerverk.

Någon undrar kanske hur vi har råd att flänga runt halva Europa i en dyr bil med dyra cyklar och titta på dyra platser. Svaret finns i de små knepen, t.ex Felix Ravioli ur Trangiakök. Hellre äta svensk mat i Italien än italiensk mat i Sverige.

Ovan, en bra skivbromsapplikation. Efter 450 mil och otaliga bergspass var fälgbanorna helt svarta av bromsdamm. Sista dagen, då vi körde hem från Österrike, bromsades det dock inte så mycket...

- - -

Efter en knapp vecka i sommarstugan längre upp längs Västkusten så landade vi hemma igår och jag tog Dogman på en rastrunda på kvällen. Körde mitt referensvarv i Årekärr innan Italienresan för tre veckor sedan och ville göra ett nytt försök nu, för att se vad ett halvt dussin pizzor och ohämmat godisätande kan ha tillfört semesterformen. Då, för ett par veckor sedan noterade jag tiden 6:27, men jag vet att jag i mina bättre stunder för ett par år sedan klockades på ca 6:15. Varvet mäster knappt 4 km, är lätt kuperat och börjar med en minutlång backe.

Årekärrsvarvet aka Billdals GP. Medurs varv, start och mål vid Letsegårdsskolan.


Tuff start, lätt slut.

Den magiska gränsen är förstås 6 minuter och den ligger löjligt nära nu, då jag igår klippte till med fin-fina 6:03 efter att ha susat runt med munnen på vid gavel. En märklig, oförtjänt form har infunnit sig, synkad med en ovanligt hög viktnotering för årstiden. Undrar hur det hänger ihop? Kanske är dags att fila bort de där onödiga kilona och se om man kan åka fort på riktigt i höst?

Hur som helst, för att fira detta personbästa och inspirera andra att knäcka 6 minutersgränsen före mig så gäller härmed följande:

Den förste, förutom mig, som noterar en tid under 6 minuter på Årekärrsvarvet (Billdals GP på Strava) vinner en T-shirt från Campagnolo, storlek Large.

Givetvis får man inte ta hjälp av någon annan människa eller maskin längs vägen. 


Lycka till!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar