måndag 1 juli 2013

Trendspaning

Samtidigt som jag firar mina första 10 år med cykelcross noterar jag glädjande ett par nya "trender" som egentligen är lika gamla som cykelsporten själv. Och även om ett visst mått av ironi skiner igenom så finns inget annat än ärlig glädje över utvecklingen.

Så, vart är då cyklarna på väg? Hur ser framtidens hojar ut? Överraskande nog tror jag att svaret finns i historien.

Först på senare år har ju hela världen kommit till insikt om att det ska vara stora hjul även när man cyklar utanför vägen. 29-tums MTB måste ju vara decenniets största säljsuccé, baserat på det faktum (och kanske just därför) att marknaden redan var mättad av världsklasshojar med en hjulstorlek vars förträfflighet tidigare inte ifrågasatts eller diskuterats.

Det är lockande att jämföra med två andra revolutionerande uppgraderingar från vår tid, som på samma sätt gjorde fullt utvecklade världsprodukter till Blocketbrus över en natt. Jag tänker på carvingskidorna och platt-TV:n, som omedelbart och skoningslöst förpassade sina föregångare till garagevinden, utan att det egentligen var något fel på dem.

Niner One 9 - 29-tums MTB med stel gaffel
Nästa utveckling på MTB-sidan verkar vara att gå mot stela framgafflar, så att man får en lätt och styv konstruktion. För snabb forcering av ojämn terräng förlitar man sig uppenbarligen på däckens luftkammare och åkarens teknik och balans. En mountainbike med stel gaffel och 29-tums hjul är ganska annorlunda mot en 26-tums dämpad hoj, men fortsatt klassas de under samma kategori med sina raka styren.

Ur ett härligt inskränkt crossperspektiv ser vi alltså tydliga tecken på hur en modern MTB alltmer liknar det som sedan förr-förra sekelskiftet kallats cykelcross.



Och här kommer nästa chock. I årtionden har folk cyklat på standardhojar och damcyklar till sina arbeten. Under en period var även tungrullade mountainbikes populära att skava omkring på i stan, men numer efterfrågas unisont en annan modell för ändamålet – hybrider. Det vill säga lätta, odämpade ramar med stora hjul försedda med i sammanhanget smala däck. Styret är rakt eller böjt till en bock, lite beroende på vad man har för tidigare preferenser. Gemensamt är kravet på att det ska gå lätt och fort att cykla och eventuellt vara möjligt att montera vinterdäck på hjulen. Är det så att även den stora massan, genom en naturligt prestandaorienterad urvalsprocess väljer en crossliknande cykel för vardagliga transporter, med möjlighet till lite bonusträning på helgen?

Colnago C59 Disc - racer med hydraulisk skivbroms
Visst vore det häftigt, och kanske lite skrämmande, om den här ”trenden” skulle influera landsvägssidan, självaste moderskeppet inom cykelsporten, den största och mest konservativa av discipliner. Skulle det, för de troende, utgöra det slutgiltiga beviset för att hela cykelvärlden är på väg att implodera, på väg att reduceras ner till en enda suverän cykelmodell – en superkombination?

När jag ser landsvägscyklar med allt bredare däck, från 21 till 23, via 25 upp till 28 mm i vissa fall så blir jag nyfiken. När jag ser ett ökat utbud med kompaktvevpartier och inbyggda komfortelement så anar jag vart det är på väg. Och nu när branschen till sist på fullt allvar menar att vi ska åka omkring med hydrauliska skiv-, eller cantileverbromsar på landsväg – då blir min tes bekräftad.

Marknadsmässigt är det förstås vansinne att krympa antalet variationer och modeller, så vi kommer nog aldrig att få se ett nedkokat utbud. Däremot tror jag att prestanda och spec mellan de olika modellerna allt mer kommer att likna varandra när allting snurrar närmare och närmare ett beprövat koncept som vi sedan tidigare är bekanta med. Om du fick äga en enda träningscykel, hur skulle den ser ut?

Efter detta futuristiska resonemang, dags för några sköna bilder från nutiden och söndagskvällens pass som gick över Herkules, Gunnebo, Råda Säteri och Bohusleden. Min spruckna Dugast gjorde sin sista insats och belönades med en bedårande vacker kväll, med inslag av lätt asfalt, snabba grusstigar, tungkörda ridvägar och decimeterdjup lera.

Superkombination var ordet.

 
Solskenspojken.

En mogen trappa vid Råda Säteri. Mogen för vad, tänker ni?

I motljus syns inte leran på crossen. Men den finns där. Den finns alltid där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar