måndag 30 september 2013

Faces of CX

Som tidigare konstaterat är en crosstävling ingen arena för stora leenden. Den som ler är inte trött, har inte ont och tänker inte på döden eller något annat som raskt kan befria en från aktuellt lidande. Ett leende före och efter själva tävlingsmomentet är dock lika självklart som en kommissarie i keps, men under gång är det inga glada ansikten vi ser längs banan. De är oftast förvridna av smärta, onda av otur eller sura av syra.

Då min sambo hade vänligheten att hålla ner avtryckaren på min Canon EOS 50D (som tar sju bilder i sekunden) under den tid då hela eller delar av mig syntes någonstans runt varvet i Tidan så hade jag gott om material att välja bland för presentationen; "Faces of CX"

Eat this! Tänderna sköter snacket, dock är det ju sällan någon av de andra cyklisterna ser dem, åtminstone inte på sin rätta plats.

Gaaaah! Trött smärta, stel blick. Ofta i kombination med ett frustande, brunstigt läte.

Ooops - där gick nån sorts gräns. Troligen snett/hårt nedslag att döma av det kopiösa hudskrynklet på högerbenet.

Pokerfacet, även kallat taktikernyllet. När som helst kan vad som helst hända. Oftast blir man mest överraskad själv.

Ahhh vad f-n.... cykel till salu! Ungefär.

Och så efteråt - leendet igen. Som alltid i cykelcross. Här skildrar jag hur mycket Tomas Petterssons son Ted har växt sedan i onsdags.

söndag 29 september 2013

Rapport: Focus Cross Race

Lördagens FCR gick nästan jättebra. Jag var länge med och slogs om en femteplats men fick bita i det suraste av sura höstäpplen och rulla in på en åttondeplats.

Kroppen kändes riktigt bra och prestandamässigt är det nog en av de bättre crosstävlingarna jag kört i modern tid. Cykeln gick som en dröm efter ett rejält fulmek minuterna innan starten, då jag stod ute på bilvägen och böjde ut växelörat med ett rejält grabbatag i bakväxeln. I de lägena är det verkligen känsla som avgör.

Natur möter natur - ljus Dugastbomull mot en torr gräsäng. Vissa skulle säga att det är det vackraste som finns. Eller snabbaste. Foto: Sture Fredriksson

Starten gick utanför Cykeldistributions lokaler i downtown Tidan och vid 14-tiden fräste ett 30-tal åkare iväg ut på det snabba varvet som skulle köras 45 min plus två varv, i praktiken en timme. Att starta tävlingssäsongen med 60 minuter är tufft om man är intränad på 40 minuter men det funkade över förväntan. En bit ut på första varvet låg jag runt 12:e plats men körde sakta upp mig de kommande varven. Planen var att starta med respekt för tävlingstiden och öka försiktigt allt eftersom.

Efter ett tag fick jag kontakt med starka Olof Åström, CK Master och Tomas Pettersson, Mölndal, lokala förmågor kända även från den lokala Introcrosscupen. Delar av varvet var riktig lättåkt och det blev snart uppenbart att en liten grupp hade sina fördelar. Vi mosade ikapp Robin Hedström, Caperio och senare stötte Tomas ikapp Johan Andersson som kör för Kvänum.

Vi var drygt halvvägs in i tävlingen, Olof hade åkt av och kvar var fyra man som körde om platserna 5-8. Mina Pipisquallos var garanterat slätast för dagen och i den enda sliriga kurvan på varvet kämpade jag febrilt med att hålla åket kvar på torra land. Jag provade samtliga tio spår som gick att fantisera ihop under loppet men de flesta öppnade en liten lucka framåt. Så, med tre varv kvar att köra tog jag täten i gruppen och lät dem istället bromsa bakom mig. Planen var att sedan avsluta starkt med en offensiv i samband med plankhindren och därefter en långrökare på asfalten och rent våld över löphindret och sista 100 metrarna. Det enda jag behövde säkerställa för att fullfölja planen var att ha kontakt med gruppen under sista varvet, fram till plankorna. Det misslyckades.

Ute på gräskullen på sista varvet uppstod ett helt onödigt strul och jag fastnade bakom en varvad åkare på skråpartiet, den enda delen av banan som var helt omöjlig att ta sig förbi på. Tio sekunder försvann direkt och gruppen var väck. En sista vresattack resulterade bara i att jag körde sopcross och blev tvärstum. Rullade hem, snuvad på en drömavslutning.

Men, känslan i kroppen är något att ta med sig in i säsongen och det är alltid härligt att köra i Tidan. Bra också för skallen att börja året med en torr, snabb och tät crosstävling som är rolig att köra.

Resultat och bilder från FCR 2013

Vann gjorde Mikael Flockhart med Hasse Mård på andra plats och GCK:s David Eriksson som fin trea.

lördag 21 september 2013

söndag 15 september 2013

Pipisquallo cotton, testrapport

Rapport från lördagens torrtest av Dugast Pipisquallo Cotton. 

Precis som vanligt så är det lätt att bli förtjust i ett par däck från Dugast. Därmed lämnar vi all objektivitet och kritiska vinklar därhän och går vidare in i drömmen. 

De här sulorna är precis lika grymma som Rhinodäcken på hård och lös sand, på torrt gräs och dammiga stigar. Skillnaden är att de känns kvickare och om möjligt ännu följsammare. Och, de är beräkneliga - min favoritegenskap. Man vågar köra fortare om man vet vad som händer och när, varje gång. Grep eller sladd spelar inte så stor roll, bara de beter sig likadant hela tiden så att man kan köra därefter.

Superbett på gräs. Pedalen satte gränsen för hur snävt och snabbt man kunde köra i en cirkel.

En annan av de egenskaper jag fascineras av med Dugast är just hur de kan fungera så bra på helt olika underlag, t.ex transport på asfalt och i en snabb gräskurva. Däcket ger en behaglig landsvägskänsla med bra rull och väldigt lågt ljud på cykelvägen. Man tror att man åker på 6 kilos tryck när det i själva verket är knappt 3 kilo. Styr in på gräset i full fart utan att ändra trycket, lägg ner hojen i en ojämn kurva och känns hur däcket jobbar för att hålla maximal kontakt med underlaget, nästan smetar ut sig över rötterna och biter sig fast. 

Efter gräs- och grustesterna sa Pipisquallosarna att de ville se på sandlådan. Så vi uppsökte lämplig lös sand i Slottsskogen och började mata vändor, fram och tillbaka, kors och tvärs och med full sväng åt båda håll. Att köra i sand hänger mer på kraft och teknik än på däck, men om man forcerar och provocerar hårt så börjar man snart känna små skillnader.

Pipisquallo gillar sand.

Normalt vill man ju ha viktfördelningen bakåt vid cykling i sand, för att framhjulet inte ska spåra och för att få maximalt driv på bakhjulet. Men om man vill svänga tvärt så gäller det att skicka fram några kilon och samtidigt vara beredd på att möta med mycket gas.

Cykelkonst - sandhäng efter högfartspassering.

Om ni nu sitter och vibrerar av upphetsning så är det fullt normalt, förutsatt att det är relaterat till bilderna och texten ovan. Dugastdäck ÄR speciella och det tar lite tid att lära sig hur de fungerar. Som alternativ använder jag tubdäck från Tufo sedan flera år tillbaka, prisvärda däck som är fullt dugliga slitvargar. Vi snackade lite om skillnaden mellan Dugast och Tufo på senaste träningen och jag skulle vilja påstå att det är främst två egenskaper som skiljer dem åt.

- Tufo är mindre följsamt i uppbyggnaden och uppträder därför stötigare än Dugast.
- Tufo kräver inget underhåll eller behandling av däcksidorna för att klara säsongen.

Vid några tillfällen då det varit lerigt, som i t.ex. Kumla och Stockholm förra året, så körde jag med Dugast Rhino fram och Tufo Flexus Cubus bak. Cubus är Tufos lerskyffel som greppar hysteriskt i dyngan och bara vräker skiten bakåt i en vacker båge.

Rapport från söndagens blöta test.

I tillägg till testet ovan kan jag också nu komplettera med erfarenheter från dagens Introcross i Göteborg. Ett härligt, höstigt duggregn gjorde läget något mer nervöst än jag hade tänkt idag och jag hade, förutom Cedwin, förmodligen minst mönster av alla 25 som dök upp. Efter en trevande uppvärmning där jag lyckades sträcka höger ljumske (gubbvarning) så blev jag avvaktande och osäker på bettet i det fuktiga gräset. En oro som skulle visa sig obefogad. Pipisquallo gick fint i de småsliriga gräskurvorna och tog mig till en sjunde och en femte plats i de två heaten över fyra respektive tre varv.

Tryggheten var tillräcklig på gräset men framför allt inspirerar däcken till en kvick och rejäl fartökning så fort underlaget och banan tillåter. Jag kan gissa att gränsen för de här däcken går när underlaget inte längre sätter emot, utan flyttar på sig i alla riktningar. Sand packas ju under däcket medan lera flyter bort utan att ge finmönstret något att bita i. Så, så länge gräset är fuktigt men fast, så tror jag på Pipisquallo.

Dugaster och andra däck för cykelcross kan ni köpa hos Karlssons Cykel på Slottsskogsgatan i Göteborg. Där levereras de med ett snett leende och halvärliga lyckönskningar, precis som det ska vara.

lördag 14 september 2013

Pipisquallo Cotton

Dags för däcktest!

Dugasts Pipisquallo är en korsning av två andra, klassiska däckmodeller i sortimentet. Diamantmönstret i mitten (från Pipistrello) ska vara snabbt och greppa fint på löst underlag medan "krokarna" på sidan (från Rhino) ska greppa i kurvorna. Dock är de bara hälften så höga mot mönstret på Rhino, så hela däcket känns ganska snällt i rullmotstånd. Ska bli riktigt kul att prova på grus och torrt gräs.

Bomullssidorna är inpregnerade med ett tjockt lager Aquasure, för att motverka nedbrytningsprocessen och underlätta tvätt. Aquasure är världens klistrigaste produkt - få det inte på händerna!

Klart för test! Som grädden på moset har hojen nysmorda vevlager och ompysslade nav.

"The Badge" pryder numer sadelröret.

Imorgon körs första Introcrossen för säsongen. Vi startar kl 10.00 vid Hästhagen, Skatås, och som vanligt tröttar vi ut oss med diverse tekniska övningar fram till kl 11 då startskottet går för en enkel men oerhört prestigefylld träningstävling.

Ett torrt Hästhagen tordes vara Pipisquallons perfekta arena så det första riktigta racetestet blir nog imorgon.

Statusen på hjulfronten är nu betydligt bättre än tidigare i somras då jag bara hade framhjul körklara efter ett antal incidenter. Tre tränings/tävlingsklara par hänger nu i verkstaden och det fjärde paret behöver lite kärlek vilket jag har slut på för tillfället. Därför är det bättre med en ny ägare. Lägger upp lite bilder i nästa vecka, men om det redan nu är någon om är småsugen på ett par carbonhjul med färdiglimmade tuber och Campabody till vrakpris, så dra ett mail till info@bjornfredriksson.se.

måndag 9 september 2013

Artikel om Säröbanan

Idag blev jag extra glad när jag slog upp senaste numret av Tidningen Sydväst och kunde läsa en balanserad artikel om Säröbanan, skriven av Emma Ullsjö. Läs också vad Cykelpolisen Thomas har för synpunkter och kommentarer kring de förhållanden som råder i området. Båda är läsvärda och tillför nya aspekter på debatten som pågår.

Saxat från Tidningen Sydväst
Sett ur perspektivet från de lokala motståndsgäng och grupper som formerat sig kring frågan är det förstås besvärande att Cykelpolisen upplyser om diverse självklarheter. Som att Säröbanan är en Gång-, OCH cykelbana, att både cyklister OCH fotgängare har regler att följa samt den klockrena reflektionen att en del fotgängare som lullar runt längs banan inte alls är med i matchen. Lika riktigt påpekas det att det finns cyklister som kör med huvudet under armen när det gäller hänsyn och därför är det extra glädjande, i mitt tycke, att kvinnan i artikeln definierar tre distinkta grupper och gör skillnad på vilka de är.

Jag tror att jag talar för de flesta tävlingscyklister (och den växande skaran f.d. tävlingscyklister) när jag framhåller min personliga åsikt; Säröbanan är till för transport, inte för träning. Cykelträning utförs säkrast på bilväg. Inte bland barn, hundar och rullskidåkare på en gång- och cykelbana.

Diverse onyanserade inlägg i debatten är ju enkla att ta avstånd ifrån och dit hör ju alla dem som önskar sina medtrafikanter illa eller låter resonemanget glida iväg mot icke relevanta händelser och hat. Någonstans i bruset finns en sanning i fallet om Säröbanan och jag tror att vi trafikanter, både cyklister och fotgängare, behöver hjälp av en myndighet som kan bemöda sig med att dra ett streck i asfalten. Människan i allmänhet, och vi svenskar i synnerhet, är nämligen präglade att följa linjer och markeringar. Tänk efter hur parkeringsplatser, incheckning på flygplatser och Göteborgsvarvet skulle se ut utan streck i marken.

Slutligen vill jag spekulera i om debatten kring trafiken på Säröbanan tog fyr samma dag som man bände bort järnvägsspåren. Efterkrigskonceptet med kombinerad yta för fot och däck ÄR misslyckat och om man dessutom ska blanda in båtfolk i soppan så bli det ännu värre.

Så, på temat "incident i repris", avslutar jag härmed inlägget med en kort rapport från en träningskväll för tre år sedan.

/Fridens

lördag 7 september 2013

Tre bra köp

Idag har en betydande distans tillryggalagts till fots med den alldeles unika målsättningen att komma hem med en fin fotogenlampa. Känn på den!

Att elda är ju en instinkt, född ur evolution och en liten gnutta sjukligt beteende, i alla fall hos oss pojkar. Lysa upp grottan, griljera antilopen och allt det där. Tidigare i sommar besökte vi goda vänner i Uddevalla och framåt kvällen dök en liten fotogenlampa upp på bordet och gjorde allt mysigt. Där föddes en tanke om att komplettera det egna hushållet med dylik pjäs, som kontrast till varmvit LED, energisparlampor och standbydioder som härskar hemma.

Rundbrännare 14''' Karlskrona Lampfabrik.
Efter att ha läst in mig på området, främst via fotogenlampor.se (var annars?), stod en lampa överst på önskelistan vid 35-årsdagen tidigare i augusti. En liten dedikerad slant trillade in, vilken jag idag resolut tryckte ner i vänsterfickan på mina shorts innan vi klev ut genom dörren och tog raka vägen genom skogen mot Linné och Elektrotekniska Byrån.

Utbudet i butiken var begränsat, men innanför disken fanns en nostalgikammare fylld av delar till oljebrännare. I hyllorna stod kompletta fotogenlampor varvade med skärmar, behållare, brännare och allsköns tillbehör. Efter en stund hade bilden klarnat över vad jag var ute efter och efter två stunder hade jag plötsligt slaktat två lampor och byggt en egen, tredje lampa av delarna. Någonstans i den här vevan uppenbarade sig en kvinna ur butikspersonalen, uppenbart orolig över utvecklingen i lokalen. Men, det var för sent. Den stod redan där, mitt eget mästerverk som ville följa med hem i påse.

Så fick det bli, cash över disk och ner med lampdelarna i två stora kassar att kånka hem. Och ni kan ju gissa hur fint lampan brann sedan, efter 16 km promenad i 24 graders värme.


Det andra köpet som jag är lite nöjd med är den nya bilen som är på gång. Mer om det senare. Under tiden finns den nuvarande till försäljning här.

Det tredje köpet är ett genialt skydd till mobiltelefonen. Det kallas Griffin Survivor+ Catalyst och är en helt vattentät och stötskyddad polykarbonatbox till iPhone 5. Telefonen blir förstås stor och klumpig med skyddet på, men fördelen är att alla funktioner finns kvar och funkar genom plasten. Det går utmärkt att ringa, fotografera och hörlura fastän det ösregnar eller översvämmar - cool!

Billig och snabbt i brevlådan från dustin.se, men verkar bara finnas till iPhone 5. För mindre telefonmodeller kan man fylla ut glappet med vanligt fogskum.

I morgon söndag blir det premiärtest för monstret ovan i ryggfickan under ett distanspass i värme. Då ska det tryckas italiensk linjehoj, banne mig. Klockan 09.30 rullar vi från Preem Slottsskogsvallen.

Pinarello Airlines - out!

torsdag 5 september 2013

Bloggtrender

Bloggtrend nr 1 - gör reklam för din hemort. 
Kanske står det en korg muffins utanför dörren i morgon bitti med nybakta hälsningar från kommunkontoret. Om inte muffinns.... så kan jag acceptera en återbäring på den oskäligt höga bygglovskostnaden. Skäms lite, Mölndals kommun, som annars är en förträfflig plats att bo på. Se bara på utsikten från Eklanda nedan, landet och staden på samma gång.

Bilden är tagen 4 km från Linnéplatsen, 1 000 meter från närmsta köpcentra och 12 bilminuter från Göteborgs Central. Det finns säkert kollektivtrafik här i närheten också. Ojojoj.

 

Bloggtrend nr 2 - sprid budskapet om dina defekter
Jag har haft ont i huvudet och bihålorna ett par dagar nu. Därför har jag inte loggat någon träning, varken på Strava eller här i bloggen. Jag känner att jag vill berätta det. Så att ni vet varför, annars kanske någon går och undrar. Jag var förkyld för ett tag sedan också och förra året skar jag mig i tummen.

Om jag hade haft ont någonstans så hade jag förstås redogjort för det också. Då hade jag kanske inte kunnat träna heller, på grund av det. 

Bloggtrend nr 3 - var ironisk och elak
Driv hejdlöst med dina bloggkollegor, hiva dynga på folk som inte kan försvara sig och stäng kommentatorsfältet. Ta inga fångar, lämna inga tvivel och håll fasaden uppe till varje pris.

Här kommer ett exempel på hur man kan få med alla tre trenderna i ett kort inlägg om gårdagens cx-träning;

Onsdagar innebär crossfest vid Slottsskogsvallen, Göteborgs centralt belägna cykeloas. Det är inte ofta man cyklar in mot centrum för hård träning och intervaller och dessutom får vara ifred för bilar med stressade, omdömeslösa förare. Igår uppvisade vi faktiskt prov på samspel med en bilist, då vi utan större incidenter samsades på grusplanen med en övningsförare som effektivt lyckades slakta en omgång SAAB-lameller inom loppet av 90 minuter. Det stack i näsan av en frän lukt, mixat lameller och en lätt dragen handbroms, ackompanjerat av en liten bensinmotor på 4 000 varv.

Kroppen kändes lite seg igår efter en förkylning som inte vill släppa riktigt så därför var planen att ta det lite lugnt, vilket alltid misslyckas i det aktuella sällskapet. Trösten ligger i det faktum att min formkurva borde peka uppåt medan den planat ut hos dem som tävlat hela säsongen på landsväg. Nu är det ju sällan man vinner en crosstävling på grafer, även om någon borde göra ett allvarligt försök att presentera dito, understött av vackra wattsiffror för en kommissarie innan start. Kanske får man kliva upp ett led, ingen är ju helt påläst om reglerna inom cross ändå.

För att hålla koll på vad som händer inom cykelcross i Göteborg ska ni som vanligt klicka runt på de här sajterna;

CX Gbg
CX Sweden
Göteborgs CK

Och om ni, som jag, har glömt teckna tävlingslicens för 2013 så är det läge nu efter Alexandra Engens VM-guld. Svenska Cykelförbundet låter din licens gälla för hela 2014 också.

måndag 2 september 2013

CX-söndag

Strax efter kl 09 i går morse öppnades himlen och ytterdörren. Resolut klev jag ut i ösregnet, gränslade crossen och styrde västerut, rakt in i famnen på 18 sekundermeter från Kattegatt. Givetvis bar jag korta cykelbyxor utan benvärmare men hade dagen till ära strukit på ett tunt lager crossalva (liniment) över knäskålarna för att några få, ohyvlade hårstrån åtminstone skulle lägga sig ner åt samma håll.

Vid samlingsplatsen inne vid Vallen stod tre frusna och väntade. Diskussionen tog fart och snart hade vi fastnat där under trädet, jag tror vi snackade om cykelstrumpor. Till slut bröt vi upp och klättrade till toppen av Änggårdsbergen via steniga stigar, därefter utför bland fler stenar och rötter mot Eklanda och sedan vidare mot Lackarebäck och Gunnebo på småvägar.

Gunnebovarvet låg öde och med den starka vinden i ryggen uppför syrabacken skulle man kanske satsat på ett PB. Istället smög vi runt varvet och avslutade med ett bejublat mekstopp sedan mitt bakhjul lämnade flera spår efter sig i det fuktiga gruset.

En snabbriktning för att få hjulet att gå fritt från bromsen, förevigat av Erik Saeden.

Ett hjul som börjat skeva är ju en följetång och därför var det smidigt att ha cykelhandlare med ekerverktyg i gruppen. Själv har jag av tradition och principskäl aldrig med annat än en pump. Helt säkert en usel princip, men likväl en princip. Crossåkare kan vara principfasta.

Efter Gunnebo rullade vi runt sjön och tog ett varv vid Råda Säteri. Avslutningen in mot gården är grym där man får trampa ur 42/12 i 45 blås, ståendes med händerna i bocken på en markväg med framdäcket sladdandes mellan hjulspåren. Får nog montera min GoPro på styret och göra ett nytt besök vid säteriet då det är ett riktigt actionspäckat varv på drygt 3 minuter man får till där.

Erik, Patrik och Karlsson, vars Dugaster kraftigt, dock inte till fullo, kompenserar för skärmarna.

Passet avslutades med den tunga ridvägen norrut, därefter Delsjöområdet med ett stopp vid badplatsen för ett kort banrek och lite bus i sanden. Lagom till nästa skur nöp vi en kopp kaffe hos "Grisen" och därefter skakade vi av benen via golfbanan och Lackarebäck igen.

Typisk cx-söndag kring Göteborg.

På onsdag vrängs det lunga vid Vallen kl 18.30 och då står hojen på nya däck och raka hjul, om allt går vägen och limmet är med mig. 

Fridens!