måndag 9 september 2013

Artikel om Säröbanan

Idag blev jag extra glad när jag slog upp senaste numret av Tidningen Sydväst och kunde läsa en balanserad artikel om Säröbanan, skriven av Emma Ullsjö. Läs också vad Cykelpolisen Thomas har för synpunkter och kommentarer kring de förhållanden som råder i området. Båda är läsvärda och tillför nya aspekter på debatten som pågår.

Saxat från Tidningen Sydväst
Sett ur perspektivet från de lokala motståndsgäng och grupper som formerat sig kring frågan är det förstås besvärande att Cykelpolisen upplyser om diverse självklarheter. Som att Säröbanan är en Gång-, OCH cykelbana, att både cyklister OCH fotgängare har regler att följa samt den klockrena reflektionen att en del fotgängare som lullar runt längs banan inte alls är med i matchen. Lika riktigt påpekas det att det finns cyklister som kör med huvudet under armen när det gäller hänsyn och därför är det extra glädjande, i mitt tycke, att kvinnan i artikeln definierar tre distinkta grupper och gör skillnad på vilka de är.

Jag tror att jag talar för de flesta tävlingscyklister (och den växande skaran f.d. tävlingscyklister) när jag framhåller min personliga åsikt; Säröbanan är till för transport, inte för träning. Cykelträning utförs säkrast på bilväg. Inte bland barn, hundar och rullskidåkare på en gång- och cykelbana.

Diverse onyanserade inlägg i debatten är ju enkla att ta avstånd ifrån och dit hör ju alla dem som önskar sina medtrafikanter illa eller låter resonemanget glida iväg mot icke relevanta händelser och hat. Någonstans i bruset finns en sanning i fallet om Säröbanan och jag tror att vi trafikanter, både cyklister och fotgängare, behöver hjälp av en myndighet som kan bemöda sig med att dra ett streck i asfalten. Människan i allmänhet, och vi svenskar i synnerhet, är nämligen präglade att följa linjer och markeringar. Tänk efter hur parkeringsplatser, incheckning på flygplatser och Göteborgsvarvet skulle se ut utan streck i marken.

Slutligen vill jag spekulera i om debatten kring trafiken på Säröbanan tog fyr samma dag som man bände bort järnvägsspåren. Efterkrigskonceptet med kombinerad yta för fot och däck ÄR misslyckat och om man dessutom ska blanda in båtfolk i soppan så bli det ännu värre.

Så, på temat "incident i repris", avslutar jag härmed inlägget med en kort rapport från en träningskväll för tre år sedan.

/Fridens

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar