fredag 29 november 2013

Uppgradera mera!

En av mina bäst utvecklade egenskaper är förmågan att motivera investeringar och låta dem växa till små projekt. Huruvida detta är en positiv eller negativ egenskap låtar jag vara osagt, kanske beror det på vem det drabbar. Att åka cykel är underbart. Att hoja runt på något man byggt själv är ännu bättre, men inget går upp mot att köra livet ur världens bästa grejer som du byggt själv för halva pengen. Jag har nog faktiskt svårt att njuta av något som inte är prisvärt eller som har kostat mig oskäligt mycket.

Resonemangen ovan försvarar och bäddar för resten av det här inlägget som kommer att avhandla ”den stora uppgraderingen”. Det började redan i somras med tankar kring min Campagnoloutrustade tävlingscross som i stort sett gått runt i fyra säsonger på kedjor, schamponering och lite olja. Grejerna börjar se lite sunkiga ut men har fortfarande full funktion och ni som varit med ett tag vet ju var sådana komponenter hamnar till slut. En crossuppgradering med tillhörande nedflytt till vintercykel har därför rullat i skallen ganska länge och för ett tag sedan tog det en ny vändning när sambon mammabelönades med en crossram som bas för en ny allroundhoj.

För att återknyta till översta stycket; här uppstår plötsligt en perfekt grogrund för ett typiskt Björnprojekt. Hur kan jag utveckla den här situationen till en Masterplan som motiverar en större investering, genererar massor av nöjdhet, lite kul arbete och en bra affär?

Där det händer.

Efter några veckors klurande föll beslutet på en total uppgradering av hela stallet. Istället för att köpa enkla komponenter till en enkel cykel så satsar jag stort och vinner ännu större. Jag kommer att börja från toppen och utrusta min racer med det bästa som finns, flytta ner racerkomponenterna till crossen, flytta crosskomponenterna till vintercykeln och vinterkomponenterna (som är nya sedan i våras) till sambons nya ram. En investering på toppnivå som jobbar sig ner genom hela flottan och skapar tre uppgraderade hojar och en ny.

Genom att initiera detta under tidig vinter så har jag ingen brådska utan kan i lugn och ro hitta bra priser och få hem prylarna för mysigt mek på lediga stunder. På köpet får man avkoppling, ett nytt projekt att engagera sig i och terapiliknande stunder i verkstaden till toner av soft musik och eventuellt ett babylarm.

Tips: en osynlig men tålig Invisible Shield 
täcker den del som nöts av smutsiga handskar 
och får prylarna att se nya ut längre.
Vintercykeln är redan klar och provkörd 4-5 timmar. Den har fått crossens 10-delade Centaur Carbongrupp från 2010, en märklig variant som bara fanns på marknaden under en kort tid innan Campa upptäckte att den i princip hade samma spec som Chorus och ändrade den igen.

Kolfiber är ju vid sidan av trä och plast det enda som är helt rostfritt, till skillnad från rostfritt stål som i västkustmiljö har en halveringstid motsvarande ett mekaniskt skivbromsbelägg på en crosstävling. Dessutom är ju carbon i bromshandatagen så mycket trevligare att hålla i än aluminium vintertid.

Näst ut är crossen som får en 11-delad Recordgrupp. En av få i Sverige, kanske den enda? Ska bli spännande att se hur mycket lera och smuts den tajta kassetten tål, hur mycket glädje jag får av en extra växel och hur länge bakväxeln håller. Kanske blir det bra, kanske blir det bara jäkligt snyggt.

För fyra år sedan applicerade jag en Invisible Shield (displayskydd till smartphones) på Centaurgruppens utsatta carbondelar och nu när jag drog bort den så ser gruppen ny ut under. En del av skavts bort mekaniskt under åren, men inget har lossat i klistret. Detta kan vara den optimala skyddsprodukten för cykeldelar.

Även Recordvevarna har fått en "osynlig sköld", både på den vertikala och horisontella ytan, överallt där dojjan träffar när benet kommer farande ner för att träffa pedalen.

Den insatte ser direkt att min specialtillverkade bash från Experimental Prototype sitter illa på det nya vevpartiet. Anledningen är att den är anpassad för en 42-tandsklinga och här sitter en original 39:a monterad. Glad i hågen trollade jag nämligen fram en helt ny Stronglight 42:a ur lådorna men insåg att den var anpassad för 9/10-delade växelsystem. Kunde den smalare kedjebredden ställa till det måntro? Testade med en 11-kedja och den verkade ligga fint över tänderna, så jag påbörjade montaget ändå...tills jag insåg vad jag förbisett.

Alltså finns en ny Stronglight 42:a till salu, för Campa 135 mm bultcirkel (standardvevparti). 
Maila på info@bjornfredriksson.se om ni är intresserade.

Någon som vill briljera med sina Campakunskaper och berätta varför den inte passar?

lördag 23 november 2013

CX Sweden Baby Collection

Jajamensan! Visst är lill-grabben en cx-supporter.
Med inbyggd tuta och naturligt ryckiga handrörelser är det bara att hänga i en bjällra och köra.

Som tidigare sagt, han är fri att välja vilken sport han vill - i de här kläderna.

Ett stort tack till familjen Cedwin!

lördag 16 november 2013

Möt cykelvintern med rätt grejer

Vintern närmar sig och bjuder som brukligt en fin anledning till att utrusta sig för att möta fast nederbörd, kyla och halka. Själva konceptet "vintercykling" är bland gamla cyklister ofta förknippat med en viss hatkärlek som kan vara svår att beskriva. Det handlar om att finna glädje och motivation under svåra förhållanden, känna dragningskraften i säsongen som är långt borta och på något sätt både förtränga och förstå varför man håller på och plogar i snömodden. Själv tycker jag att en solig och klar vinterdag med vindstilla förhållanden och tre minusgrader kan vara något av det bästa som finns, särskilt om händerna är varma och kaffetermosen vilar tryggt i jackfickan.

Den sociala aspekten - sällskapet, väger tyngre än på sommaren, då den lägre intensiteten öppnar för långa, sammanhängande samtal. Det brukar också anses ofint att komma dragandes på något lättrullat när andra sliter dubb, av förklarliga skäl. Det gäller alltså att synka, både person och material.


Riggat för snabbåka i snön.

Själv möter jag de kommande månaderna med en solid Campagnoloutrustad Ridleycross i aluminium. I taket hänger tre kompletta hjulpar för att få ut det mesta av varje tillfälle;

- Campagnolo Khamsin kanttråd med Continental Sportcontact 28 mm - tungt men lättrullat för de snabba höst och vårdagarna på snöfria vägar.

- Evolve Carbon 38 mm tub med Tufo Flexus Primus 32 mm - för de snabba vinterdagarna i nysnö eller på grus (bilden).

- Mavic Ksyrium Elite kanttråd med Nokian Hakka W240/W106 - för de tröga, långsamma passen på packad snö och i halka.

belysningsfronten testar jag nya lampor från Cateye; Volt 300 fram och Rapid 1 bak. Båda har uppladdningsbara lithiumbatterier och laddas via USB, enkelt att ha en extra laddkabel liggande på jobbet så att man kan köra med full power t&r även i minusgrader.

Här ser ni prisvärda Cateye Volt 300. Liten, USB-laddbar med 300 lumen för ca 500 kr.

Ett annat tips; för att slippa få dina prylar solkiga och mjuka av kondensfukt i bakfickorna, lägg dem i en snygg flaskställsbehållare som den på bilden till höger. Pengar, glasögon och telefon - allt går ner och ligger skyddat, bättre än i jackan om du klotar.

Och ja, ett ställ blir upptaget, men du behöver ändå bara en flaska vatten för ett vinterpass, använda gärna en isolerad variant och skona mun och mage från isflaken.



På klädsidan står jag också inför en uppgradering. I dagarna väntar jag in ett paket med full stass från favoritmärket Sportful. Efter att ha väntat i sex år på att de gamla vindtäta vinterbyxorna ska gå sönder har jag nu gett upp, erkänner mig besegrad och investerar i ett par nya "No rain" ändå.


torsdag 14 november 2013

Veckan i bilder


Vy mot Sunningebron från strandpromenaden i Uddevalla förra tisdagen.
 
Safaricross i söndags. Varv vid Vallen, genom Änggårdsbergen, Eklanda, kort paus uppe vid Sisjön (bilden) och sedan vidare via Kikås, Gunnebo, Delsjöarna och slutligen en kaffe hos Sura Grisen innan hemfärd.
 
 Kvällspromenad runt Eklanda, kryddat med ett pass på ergometern.
 
Förutom jobb, träning och familjemys så pågår diverse projekt hemma, bland annat uterumsbygge, cykelbygge och hjulbygge. Mycket som byggs nu. Framtiden väntar.

lördag 2 november 2013

Underbart återfall

I veckan skickades det ut en inbjudan till fjärde omgången i Introcrossen, Göteborgs lokala crosscup, och genast steg cykelsuget från en redan hög nivå till nytt rekord. Så i morse efter 9-tiden gick jag ut i verkstaden för att se om det fanns något att åka på. Och visst hängde den där, precis som jag slängt in den efter Göteborgshelgen i Cx-cupen, inklusive grusstänk på Slottsskogsvallen och lövkompost i kassetten. Och som vanligt funkade den perfekt efter lite luft och olja, bara att rulla ut och skita ner den mer.

Pappa-power?
Tillsammans med Erik värmde jag upp lite extra med ett varv runt Delsjöarna och landade vid Hästhagarna i Skatås i tid för att hinna känna lite på underlaget. Kroppen kändes inte lika seg som jag befarat efter tre veckors uppehåll, kanske för att jag fuskat med några korta pass på Monarken i tvättstugan, nu även känt som skötrummet.

Dagens Introcross kördes över två heat om vardera 20 minuter. Full gas alltså, inget att spara på. Egentligen eländigt värre för mig, men som tur var fanns det fler sega ben och framför allt gott om vurpor i dagens startfält. Det var lite smetigt i några gräskurvor och det resulterade i tvära omkast och nya luckor som höll båda heaten öppna och spännande ändå in på mållinjen.

Trots ringrostigheten lyckades jag pinna på ganska bra i båda starterna och höll emot fint på förstavarven. Därefter följde sköna fajter med Henrik Gyllander, Henrik Hågård, Anton (som borde deklarera sin frukost idag) och Jonte Stark. Tror att jag slutade sjua respektive femma vilket får anses vara fullt godkänt under omständigheterna.

Det enda som kändes lite strävt med dagens pass var att tankarna på SM-helgen väcktes till liv igen. Jag hade sedan länge lagt dem åt sidan, men nu blev jag vansinnigt sugen på att prova den här vilotaktiken en vända till och dyka upp, med lera från Skatås på hojen och lösgodis i magen i Stockholm om två veckor och se vad det räcker till.