fredag 29 november 2013

Uppgradera mera!

En av mina bäst utvecklade egenskaper är förmågan att motivera investeringar och låta dem växa till små projekt. Huruvida detta är en positiv eller negativ egenskap låtar jag vara osagt, kanske beror det på vem det drabbar. Att åka cykel är underbart. Att hoja runt på något man byggt själv är ännu bättre, men inget går upp mot att köra livet ur världens bästa grejer som du byggt själv för halva pengen. Jag har nog faktiskt svårt att njuta av något som inte är prisvärt eller som har kostat mig oskäligt mycket.

Resonemangen ovan försvarar och bäddar för resten av det här inlägget som kommer att avhandla ”den stora uppgraderingen”. Det började redan i somras med tankar kring min Campagnoloutrustade tävlingscross som i stort sett gått runt i fyra säsonger på kedjor, schamponering och lite olja. Grejerna börjar se lite sunkiga ut men har fortfarande full funktion och ni som varit med ett tag vet ju var sådana komponenter hamnar till slut. En crossuppgradering med tillhörande nedflytt till vintercykel har därför rullat i skallen ganska länge och för ett tag sedan tog det en ny vändning när sambon mammabelönades med en crossram som bas för en ny allroundhoj.

För att återknyta till översta stycket; här uppstår plötsligt en perfekt grogrund för ett typiskt Björnprojekt. Hur kan jag utveckla den här situationen till en Masterplan som motiverar en större investering, genererar massor av nöjdhet, lite kul arbete och en bra affär?

Där det händer.

Efter några veckors klurande föll beslutet på en total uppgradering av hela stallet. Istället för att köpa enkla komponenter till en enkel cykel så satsar jag stort och vinner ännu större. Jag kommer att börja från toppen och utrusta min racer med det bästa som finns, flytta ner racerkomponenterna till crossen, flytta crosskomponenterna till vintercykeln och vinterkomponenterna (som är nya sedan i våras) till sambons nya ram. En investering på toppnivå som jobbar sig ner genom hela flottan och skapar tre uppgraderade hojar och en ny.

Genom att initiera detta under tidig vinter så har jag ingen brådska utan kan i lugn och ro hitta bra priser och få hem prylarna för mysigt mek på lediga stunder. På köpet får man avkoppling, ett nytt projekt att engagera sig i och terapiliknande stunder i verkstaden till toner av soft musik och eventuellt ett babylarm.

Tips: en osynlig men tålig Invisible Shield 
täcker den del som nöts av smutsiga handskar 
och får prylarna att se nya ut längre.
Vintercykeln är redan klar och provkörd 4-5 timmar. Den har fått crossens 10-delade Centaur Carbongrupp från 2010, en märklig variant som bara fanns på marknaden under en kort tid innan Campa upptäckte att den i princip hade samma spec som Chorus och ändrade den igen.

Kolfiber är ju vid sidan av trä och plast det enda som är helt rostfritt, till skillnad från rostfritt stål som i västkustmiljö har en halveringstid motsvarande ett mekaniskt skivbromsbelägg på en crosstävling. Dessutom är ju carbon i bromshandatagen så mycket trevligare att hålla i än aluminium vintertid.

Näst ut är crossen som får en 11-delad Recordgrupp. En av få i Sverige, kanske den enda? Ska bli spännande att se hur mycket lera och smuts den tajta kassetten tål, hur mycket glädje jag får av en extra växel och hur länge bakväxeln håller. Kanske blir det bra, kanske blir det bara jäkligt snyggt.

För fyra år sedan applicerade jag en Invisible Shield (displayskydd till smartphones) på Centaurgruppens utsatta carbondelar och nu när jag drog bort den så ser gruppen ny ut under. En del av skavts bort mekaniskt under åren, men inget har lossat i klistret. Detta kan vara den optimala skyddsprodukten för cykeldelar.

Även Recordvevarna har fått en "osynlig sköld", både på den vertikala och horisontella ytan, överallt där dojjan träffar när benet kommer farande ner för att träffa pedalen.

Den insatte ser direkt att min specialtillverkade bash från Experimental Prototype sitter illa på det nya vevpartiet. Anledningen är att den är anpassad för en 42-tandsklinga och här sitter en original 39:a monterad. Glad i hågen trollade jag nämligen fram en helt ny Stronglight 42:a ur lådorna men insåg att den var anpassad för 9/10-delade växelsystem. Kunde den smalare kedjebredden ställa till det måntro? Testade med en 11-kedja och den verkade ligga fint över tänderna, så jag påbörjade montaget ändå...tills jag insåg vad jag förbisett.

Alltså finns en ny Stronglight 42:a till salu, för Campa 135 mm bultcirkel (standardvevparti). 
Maila på info@bjornfredriksson.se om ni är intresserade.

Någon som vill briljera med sina Campakunskaper och berätta varför den inte passar?

6 kommentarer:

  1. hehe trodde på en slammkrypare ;)

    /Sören

    SvaraRadera
  2. Är det inte så att skruvhålet i veven inte följer den jämna delningen i klingans bultcirkel? Fram med filen!

    Godnatt från en annan småbarnsförälder...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Njae, men det där har jag stött på en annan gång. Misstänkt inbyggt piratdelsfilter.

      Radera
  3. -Så, varför passar inte en Campaklinga avsedd för 9/10-delad växelgrupp på ett 11-delat vevparti?

    - Därför att i de 11-delade grupperna är klingbultarna gängade i innerklingan istället för att ha mutter från baksidan. (hålen i vevarna är därför också för små för att använda de gamla klingbultarna med mutter).

    SvaraRadera