söndag 30 mars 2014

Dags för Dogma

Efter årets racerpremiär i fredags var jag fortfarande hög av lycka när jag lastade Dogman på biltaket i lördags förmiddag. En helg i Lidköping väntade med goda chanser till ett långt distanspass på gamla favoritvägar på söndagen. Vägarna kring Kinnekulle lockade, men även de smala, slingrande stråken ut mot Kålland. Det skulle visa sig att jag fick återuppleva båda och gotta mig ordentligt på bilfria vägar kring halva Skaraborg.

Innan solen försvann på lördagen hann vi ta bilen ut till Lidköpings riviera, Svalnäs, för att uppleva en solnedgång över en spegelblank sjö. Tjusigt värre och många gamla minnen som gjorde sig påminda. Om ni har vägarna förbi, missa inte den här stranden på sommaren.

Svalnäs eller Söderhavet? Tallar eller palmer?

Sambo i solnedgång.

Lidköpings CK annonserade om officiell premiär för Söndagscykling på racer så jag anslöt till klubblokalen vid 10-tiden för att se om de skulle köra mot Kinnekullehållet. Den långa gruppen (där man måste ha minst 120 mm:s styrstam?) hade under ledning av Andreas siktet inställt på Vara, via vägar västerut. Helt fel håll alltså, men vad tusan spelade det för roll? Timmar som timmar, trevligt att haka på och rulla iväg med gamla klubbkamrater.

Dagens dunge med krön. Annars var det öppet och platt.

Fikabord med anor. Här på Conditori Nordpolen i Vara satt Skinnarmo och Kropp och matade semlor för 14 år sedan. Sällskapet på bilden noterade endast en semla idag, med reservation för konsumtionen av damen i vitt på vänsterflanken.

Stärkt av en gårdagens rostbiffssmörgås och traditionellt bryggkaffe serverat ur stålkanna av mannen till höger, svepte vi vidare österut via Mossbrott mot Kvänum. Dogman fick en liten styrjustering vid stoppet i Vara och kom ett steg närmare perfektion. Det är fortfarande några små detaljer som behöver justeras, framväxeln bland annat, men enligt traditionen så blir det ju aldrig gjort förrän framåt hösten. Hjulen ska också bytas. Inte Shamalhjulen som satt på idag utan de som hänger hemma, Bora Ultra. De vill ha en ny ägare, kommer sannolikt inte att bli så mycket åkta på i år. "De är för lätta" som en berömd Mölndalsåkare en gång konstaterade efter att ha blivit avställd på GP-loppet i Skoghall. Och det vet vi ju, inget sinkar ett hederligt GP mer än ett par riktigt lätta hjul.

Timmen senare, i trakterna kring Hasslösa kikade jag på klockan och såg att det fanns utrymme för en skarv. Medan resten av gänget vevade hemåt så sänkte jag armvecken och styrde åt nordost med Kinnekulle i blick. I trakterna kring Husaby upptäckte jag att GPS-klockan fortfarande var på sommartid och att skarven skulle generera en fet försening. Läge att sänka kedjan ett hack på kassetten och mata på för att komma hem innan halv fem. Oavsett vad jag gjort rätt under vintern för att få tillgång en fartökning efter 4,5 timme, så har det varit värt det. Det är väl det allra bästa med ett långt distanspass, när man kan öka sista timmen och bara njuta av att det finns ben och energi kvar att åka med.

Från Gössäter och hem till Lidköping gick både kropp och cykel som bäst idag, som en effektiv enhet. Att det redan känns så bra i rygg och leder tillskrivs justeringarna på vintercykeln som avsevärt närmat sig racern i vinklar och sittställning. En synnerligen smärtfri övergång hittills, lovar gott inför Mallorca om två veckor.

Klockan stannade på 5h 40 min och 177 km, vilket om ni undrar, är en BRA söndag. Tack till LCK för trevligt sällskap.

onsdag 26 mars 2014

Favorit i repris - Meindlmorgon i mars

Förra året fick jag plötsligt för mig att promenera de 23 kilometrarna till jobbet. Den 25:e mars klev jag i kängorna, packade lite frukost och gav mig av vid 5-tiden på morgonen. Valde den vackra vägen genom skogen och anlände Kungsbacka efter fyra timmar.

Nyligen föll andan på igen och när jag kollade väderprognosen såg jag att kommande dag verkade bli riktigt fin. Märkligt nog blev det den 25:e mars igen, samma tid, samma härliga känsla, samma mössa. Även samma frukostställe. Största skillnaden var temperaturen - sju grader varmare i år, mindre is och mera lera.

Meindlkängorna är fötternas bästa vän på långpromenader i terräng och det smäller härligt i backen när man forcerar stigarna. Gamla, grå ullstrumpor från lumpen (storlek grön), nedvikta strax under knät. Långärmad, rörlig fleecetröja stärkt med väst. Dunjacka i ryggan för skön värme under frukostkvarten i det fria. Den där mackan med kaffe och yoghurt sittandes på en gammal kärra i en hage med en stark sol i ansiktet är magisk, rent av unik på året.

Månen speglar sig i Sisjön som ligger blank. Helt stilla - en underbar kontrast till de senaste veckornas blåsväder.

Solen går upp strax norr om Årekärr.

Tidiga Ksyriumhjul.

Sällskap till frukost. Fick fin hjälp att slicka undersidan av folien till yoghurtburken.

Den där "pinnen" är nästan en meter lång och hänger i luftledningen. Märkligt.

Anonymt gränsland. Stenen är en del av en gammal mur som markerar gränsen mellan Västergötland och Halland. Ingen betalstation för trängselskatt här ännu.

Bilderna är tagna med iPhone 5 genom skyddsplasten på mitt Survivor+ Catalyst som är helt suveränt, ta mig tusan. Alla funktioner är kvar fastän den är helt tät; touch, samtal, hörlursuttag och hårda knappar.

Två händelser utmärkte sig under vandringen. På den ensligt belägna sträckan mellan Oxsjön och Årekärr, strax efter kl 06 mötte jag en ensam löpare på stigen. Våra blickar möttes kort och hälsningen var rak och tydlig - "god morgon". Säkert tänkte vi båda; "vad i helsike gör du här?!"

Knappt två timmar senare hade jag precis bytt mössan mot en svalare keps som skyddade bättre mot den låga solen. Jag hade ett fint driv i steget och njöt i stora drag av en viss Knopfer som likt ingen annan kan tonsätta motsvarande upplevelser. Plötsligt fick jag sådan feeling där i skogen att jag bestämde mig för att sjunga högt, rakt ut. Det fanns ju ändå ingen i närheten, hade inte sett en själ på två timmar. Så, jag stämde upp till Boom, like that och upptäckte i samma ögonblick en person som satt och fotograferade bland träden 20 meter bort. I bland undrar man...

måndag 24 mars 2014

Helgens fikatest

Ja, det blev helg igen. Efter att inte ha varit någon förra veckan. Den filtrerades bort genom en krasslig kropp och blev en icke-helg. Men som sagt, den här helgen var blev det helg igen och det skavdes cykel i vanlig ordning.

I kontrast till förra helgtestet, som var av teknisk art, granskades denna vecka ett bageri i trakterna kring Idala i Halland. Gårdsbageriet ligger på Gällingevägen nummer 1153 och för er som hojar från Gällinge skola och söderut innebär det att man ska nästan hela vägen ner till T-korsningen i Idala. En röd lada på vänster sida rymmer en fräscht bageri som var mycket välbesökt under en timme runt lördag lunch.

Jag hade ställt ett stort motorfordon till förfogande så att mammor och barn kunde färdas tryggt till fiket medan Erik och jag tog vårcyklarna ner i den friska motvinden. Erik sportade sin BMC med skärmar, en typisk vårcykel på 7 kg som man kan slita på innan det är racerdags. Själv rattade jag min multifunktionshoj från Ridley på knappa 10 kilo som får rulla några dagar till. Racern kommer fram när vinterbyxorna läggs undan, sådan är traditionen.

Du har väl en vårcykel? Halvsnabb och helrätt.

I Stockared var det full fart på verksamheten.

Gårdsbageriet fick sålt en hel trave med bullar, mackor och kaffe innan vi monterade barnen i bilen och skildes åt igen. Papporna fortsatte ner till Idala och körde den fina vägen upp mot Stockared innan vi valde den östra korridoren hem mot Göteborg. Fyra fina timmar in på kontot och därefter vidare rakt in på nästa matfest i Majorna. 

För er som vill följa min träning, både till fots och hjuls, har jag lagt upp en länk till Strava här nere till höger i bloggen. Där kommer ni också kunna hitta säsongens "KOM igen med Campa" ett antal utmaningar där vinnarna erhåller fina priser från Campagnolo. Mer om detta i ett senare inlägg förstås.

söndag 9 mars 2014

Helgens styrtest

Helgens träning har avlöpt enligt plan under torra förhållanden:

Lördag fm: 17 km barnvagnspromenad i urban miljö. Köpte gubbkeps, hällde en kopp kokande tevatten över händerna och gick sedan hem. 

Lördag kväll: 90 min i sweet spot, Bollebygd enkel. Melodifestival och en underbar pulled-pork.

Söndag: 5,5 h kuperad distans med lättad vinterklädsel och dubbla flaskor. Solsken och varm sydvind.

Raskt över till helgens (och decenniets) styrtest. Efter sju timmars test av nya styrkombon på vinterhojen kommer jag till samma slutsats som jag gjorde efter sju sekunder. Styret gör cykeln. Påverkan från ram, hjul och aerodynamik står ju sig slätt i förhållande till ett riktigt styre att ratta med. Så oerhört onödigt att jag åkt i nio år med den gamla kombon som hängt med genom ett antal ombyggnader och köptes 2005 för att tävla cross med. Sedan har det suttit kvar. Och bytt cykel. Plötsligt en dag för några veckor sedan så kändes det helt fel och en förändring initierades.

Nu har det alltså skiftats, från ett Ritchey WCS på 44cm c-c med ergonomiskt grepp och smalstandard till ett Deda RHM 02 på 42cm c-c med RHM-grepp och oversize. Stammen fick skiftas också men den har samma längd som tidigare.

Fördelen med det nya styret, som liknar modellen jag har på racern, är att jag kommer en dryg centimeter närmare växelreglagen. Styret är styvare och bredden passar bättre för körning på väg. Sammantaget ger det en helt annan närvaro i åkningen och den tunga vinterhojen känns nästan som en racer när man ställer sig upp och bryter. En annan skön detalj med Dedas RHM 02 och Zero 100-modeller är att röret har en oval form på hela överdelen vilket ger ett fett grepp för händerna när man sitter upprätt och kör. Röd linda för att accentuera förändringen.

Styrbord...

Dagens pass blev en mäktig insats med nutida mått mätt. Körde norrut genom Göteborg, via GCK:s söndagssamlingsplats och fick med mig fransmannen Christoph på sin camparustade titanrigg. Vips så försvann tre timmar med trevligt snack om allt från Mont Ventoux till Lean produktion och Nationaldagsloppet. Just den sistnämnda sträckan var ett av målen för dagen och när vi rullade in mot Hindås så delade vi på oss och jag skarvade söderut mot Rävlanda och Kungsbacka.

Halvvägs genom den två timmar långa motvindssträckan svängde jag in på Statoil i Hällingsjö och svepte en kaffe med bulle. Benen kändes riktigt fina och hungern hade inte satt till ännu, men Maxibacken och de kala vidderna väster om Ubbhult väntade så det var läge att tanka lite. Mottog en uppmuntrande kommentar från en kvinna utanför som konstaterade att jag hade en "rätt porrig klädsel".
- Sportful rätt igenom, svarade jag. Hennes man suckade trött. MC-knuttarna som rullade in fick ingen uppmärksamhet, sina bullrande maskiner och sugande blickar till trots.

144 km och 1400 höjdmeter enl. GPS:en. Nästan Mallis-siffror.

Vinter-Ridleyn väger ungefär 9,5 kg med de släta vinterdäcken på och känns riktigt kul att åka på nu. I nedförskörningnen mot Kungsbacka fanns det stunder då endast vindbruset från skärmpaketet i kombination med åsynen av handskarna på reglagen avslöjade den mot en racer. Så, jag tog av handskarna och tryckte in en växeln till. Lagom till Kullavik var både vätska och energi slut och jag kryssade i behagligt tempo mellan söndagsflanörerna på Säröbanan där jag också mötte två lagtempon där det lyste säsongspremiär i ögonen på deltagarna. Goda förutsättningar för ett irriterat år på banvallen igen alltså. 

Vid Askim mötte jag en reklampelare till kille som kittat upp sig med flashiga prylar, elektronik, musiksladdar, glänsande racerhoj med färgmatching, märkeskläder och hela grejen. Han hade säkert tänkt på allt och läst varenda cykeltidning för att se så proffsig ut som möjligt, men ändå avslöjades han på 200 meters håll av det enkla faktum att han satt som en säck potatis på cykeln. Tipset för en tyst accept i kretsarna är annars att först lära sig cykla och sitta rätt på hojen och sedan lägga ut valfritt antal månadslöner på prylar för att befästa ambitionsnivån.

Alltså; först kröka ryggen över ett konstigt styre i nio år och sedan köpa ett nytt för 200 kr.

lördag 1 mars 2014

Cykelpyssel

Det har blivit en hel del cykelpyssler på sistone.

Fredag kväll. Skapar en egen stamdesign beväpnad med aceton, Audi originallack i brilliantsvart samt en massa frystejp.

Lördag förmiddag. Undviker gråvädret ute och kör styrkeuthållighet på Monarken i tvättstugan. Ser Tom Meeusen vinna och pysslar fram en bättre iPadhållare i teorin. Nästa gång får ni ser hur det blev.

Imorgon söndag ska jag pyssla runt 3-4 timmar på en vinterhoj. Har en liten uppgraderingsplan klar där som sätts i verket nästa vecka. Så det blir lite pyssel då också.

Racern är förresten hoppysslad och klar för säsongen. Den blev lättare och snyggare än förra året. Funderar i samband med andra uppgraderingar på om jag ska omsätta mina älskade Campagnolo Bora Ultra från 2008. Väger in på 1335 gram och är i jättefint skick. 

Om någon vill stötta mig i endera riktning, maila på info@bjornfredriksson.se.

Så här såg köket ut förra året innan vi köpte skänken.