Dags för Dogma

Efter årets racerpremiär i fredags var jag fortfarande hög av lycka när jag lastade Dogman på biltaket i lördags förmiddag. En helg i Lidköping väntade med goda chanser till ett långt distanspass på gamla favoritvägar på söndagen. Vägarna kring Kinnekulle lockade, men även de smala, slingrande stråken ut mot Kålland. Det skulle visa sig att jag fick återuppleva båda och gotta mig ordentligt på bilfria vägar kring halva Skaraborg.

Innan solen försvann på lördagen hann vi ta bilen ut till Lidköpings riviera, Svalnäs, för att uppleva en solnedgång över en spegelblank sjö. Tjusigt värre och många gamla minnen som gjorde sig påminda. Om ni har vägarna förbi, missa inte den här stranden på sommaren.

Svalnäs eller Söderhavet? Tallar eller palmer?

Sambo i solnedgång.

Lidköpings CK annonserade om officiell premiär för Söndagscykling på racer så jag anslöt till klubblokalen vid 10-tiden för att se om de skulle köra mot Kinnekullehållet. Den långa gruppen (där man måste ha minst 120 mm:s styrstam?) hade under ledning av Andreas siktet inställt på Vara, via vägar västerut. Helt fel håll alltså, men vad tusan spelade det för roll? Timmar som timmar, trevligt att haka på och rulla iväg med gamla klubbkamrater.

Dagens dunge med krön. Annars var det öppet och platt.

Fikabord med anor. Här på Conditori Nordpolen i Vara satt Skinnarmo och Kropp och matade semlor för 14 år sedan. Sällskapet på bilden noterade endast en semla idag, med reservation för konsumtionen av damen i vitt på vänsterflanken.

Stärkt av en gårdagens rostbiffssmörgås och traditionellt bryggkaffe serverat ur stålkanna av mannen till höger, svepte vi vidare österut via Mossbrott mot Kvänum. Dogman fick en liten styrjustering vid stoppet i Vara och kom ett steg närmare perfektion. Det är fortfarande några små detaljer som behöver justeras, framväxeln bland annat, men enligt traditionen så blir det ju aldrig gjort förrän framåt hösten. Hjulen ska också bytas. Inte Shamalhjulen som satt på idag utan de som hänger hemma, Bora Ultra. De vill ha en ny ägare, kommer sannolikt inte att bli så mycket åkta på i år. "De är för lätta" som en berömd Mölndalsåkare en gång konstaterade efter att ha blivit avställd på GP-loppet i Skoghall. Och det vet vi ju, inget sinkar ett hederligt GP mer än ett par riktigt lätta hjul.

Timmen senare, i trakterna kring Hasslösa kikade jag på klockan och såg att det fanns utrymme för en skarv. Medan resten av gänget vevade hemåt så sänkte jag armvecken och styrde åt nordost med Kinnekulle i blick. I trakterna kring Husaby upptäckte jag att GPS-klockan fortfarande var på sommartid och att skarven skulle generera en fet försening. Läge att sänka kedjan ett hack på kassetten och mata på för att komma hem innan halv fem. Oavsett vad jag gjort rätt under vintern för att få tillgång en fartökning efter 4,5 timme, så har det varit värt det. Det är väl det allra bästa med ett långt distanspass, när man kan öka sista timmen och bara njuta av att det finns ben och energi kvar att åka med.

Från Gössäter och hem till Lidköping gick både kropp och cykel som bäst idag, som en effektiv enhet. Att det redan känns så bra i rygg och leder tillskrivs justeringarna på vintercykeln som avsevärt närmat sig racern i vinklar och sittställning. En synnerligen smärtfri övergång hittills, lovar gott inför Mallorca om två veckor.

Klockan stannade på 5h 40 min och 177 km, vilket om ni undrar, är en BRA söndag. Tack till LCK för trevligt sällskap.