tisdag 22 april 2014

Mallorca - den längsta dagen

Årets träningsläger närmar sig slutet, i morgon onsdag är sista dagen och jag räknar med att hinna klämma in ett kortpass på runt 3 timmar innan det är dags att packa för flyget.

Tur då att vi redan tidigare under veckan sett till att plocka ut det som fanns ur kroppen genom ett mäktigt bergspass - "den längsta dagen", som stannade på 7,5 timmar och runt 180 km. Banprofilen såg ut så här och benen kändes ungefär likadana efteråt. 



Vi knåpade ihop rundan genom att köra upp mot Esporles, därefter söderut längs kustvägen ner till Andratx. In mot Es Capdella och upp igen via Galilea, Puigpunyent, Col de Claret och till Valldemossa. Del två, efter fikat, startade med gruvliga fikaben genom att köra ner till havet och upp igen vid Port de Valldemossa. Därefter norrut längs kusten via Deia till Soller och hem över passet. En blivande klassiskerrunda som med fördel kan skarvas med t.ex. Orient eller Randa på vägen hem. Om man hinner innan buffén stänger.

Här kommer några fler bilder från de senaste dagarna:

Christer utanför Montuiri, staden vid foten av världens vackraste slakmota.

Stämningsfull sandslottsextravaganza under kvällspromenaden.

Märklig marknad vid påsk. Dessa mysko tingestar hängde längs vägen i Villafranca.

Viktig afterbike i sanden. Notera särskilt hur man använder kedja och vevparti för upphängning av blöta kläder, eller varför inte cykelkorgen för att slippa få sand på skorna.

Pathfinders. Under ansträngningen att finna en passage över Es Verger fick hojarna smaka en del grus och gruvliga stigningar på 15-20%, både uppför och nedför.

En rutinflygning längs vackra kustvägen. Här är vi drygt 300 meter över havsnivå och de två vita prickarna i havet är större segelbåtar.

Typisk Mallorcaväg mellan murar och olivträd.

Tv: Mattias njuter fin-kaffe i Valldemossa. 
Th: Johans Canyon käkar grus i obygderna ovanför Esporles.

Johan och Daniel på väg uppför på baksidan av Randa. Den här vägen upptäckte vi först förra året och den har blivit en favorit. Serporna blir tajtare och tajtare och tillslut svänger man oavbrutet, som här på bilden. Därefter övergår stigningen i en rak 10-procentare, vilket är mindre charmigt...

Det tävlas på Mallorca också. Här har "klungan" precis svängt ut på en väg med lätt stigning och vind från sidan :-)

Erik och Mattias från Udevalla CK lastar på i backen utanför Deia.

Pathfinders, del 2. Vart ska vi nu bland grusvägarna? Daniel letar i datorn och Christer i buskarna. Det visade sig att inget av alternativen, eller vägarna, var rätt.

När planet lyfter i morgon har kroppen matats med nästan 55 timmar aktiv cykeltid fördelat på sju heldagspass och tre halvdagspass. Den mängden är ju helt omöjlig att få till på hemmaplan och bara tanken på att köra så mycket i följd är galen med tanke på allt annat som fyller livet. Nu återstår att se vad man ska göra av den form som smugit sig på. Det är ju fem månader kvar till tävlingssäsongen. Eller?

Palma, out!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar