Bakväxel


Modell: 
Campagnolo Chorus 11, short cage

Beskrivning:
Svart aluminium och kolfiber. Växeln är inte modifierad, förstärkt eller i övrigt anpassad för cross, utan det är en landsvägsväxel rakt av. Man kan fritt välja bland de 11-delade serierna, bakväxlarna är kompatibla. Chorus är prisvärd mot de finare grupperna men kanske lite för lyxig för cykelcross? Länk till mer produktinfo.

Leveransomfattning:
Komplett bakväxel i kartong med installationsmanual, inget annat.

Chorus 11-delad, short cage
Vikt:
187 gram, ett gram tyngre än tillverkarens uppgift.
(Athena väger 209 gram och Record 172 gram)

Synpunkter före testkörning:
Bakväxeln är extra utsatt i cykelcross, dels i vurpor där växeln eller växelörat blir stukat, men även om något främmande föremål såsom en mindre supporter eller en strut med frites skulle rulla in i maskineriet.

Ett tips är att byta rulltrissorna i bakväxeln så fort de börjar blir slitna. Risken är annars att kedjan matar snett och nyper mellan den nedre rulltrissan och armen. Resultatet kan bli ett bakväxelhaveri när hela arrangemanget vrids medurs och i sämsta fall stoppar först mot det övre kedjestaget. En carbonväxel klarar sällan en sådan resa. Jag har resterna från fem(!) carbonbakväxlar som påminner mig om olika haverier genom åren, den senaste från i höstas då snabbkopplingen släppte, ställde hjulet snett och en Recordväxel strök med.

Chorus 11-delad, 27-12, inkl. låsring
Jag har tävlat med god driftsäkerhet och prestanda med Campagnolos 10-delade Centaur och Veloce bakväxlar i aluminium. För det 11-delade systemet hade jag själv valt att satsa på en Athenaväxel i aluminium framför en i kolfiber, för även om carbonbakväxlarna själva inte orsakar haverier blir de lätt offerdel när något annat inte lirar.

Ett annat tips är att se över hur vajern är dragen den sista biten innan växeln. Om den, som på min gamla Ridley, kommer ovanifrån längs det övre kedjestaget så rinner vatten och smuts gärna med ner i höljet och kleggar igen. Läge då att dra helt hölje, minst upp till överröret eller kanske hela vägen till reglaget. I det senare fallet kan erforderlig växelkraft dock bli obekvämt hög.

Synpunkter efter testkörning:
Den här lille rackaren gör ju precis det den ska, d.v.s den ser snygg ut samtidigt som den växlar som en gud. Nu kommer ju en växel aldrig göra ett bättre jobb än efter de förutsättningar som föreligger, man måste med andra ord ställa in och justera den rätt, förse den med friktionslös vajer och hålla rent bland trissorna.

I mitt fall har jag intern dragning OCH ett tunt hölje hela vägen fram till växeln, så vajern är aldrig exponerad för smuts. Det är en avvägning, en något ökad men konstant friktion.

Växeln har fått jobba även i blöt lera (tog ett tag att hitta den under tidernas varmaste och torraste sommar) och under allt från släta gräsmattor till våldsamma skakningar i hög fart utför på makadam. Den levererar alltid helt perfekt.